{"id":38543,"date":"2011-08-29T08:56:17","date_gmt":"2011-08-29T06:56:17","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=38543"},"modified":"2011-08-29T08:56:17","modified_gmt":"2011-08-29T06:56:17","slug":"colombiana-recensionen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=38543","title":{"rendered":"Colombiana, recensionen"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Titel: Colombiana
\nBetyg: 1
\nPremi\u00e4r: 16 september 2011<\/p>\n

Fransm\u00e4nnen, som n\u00e4stan alltid varit k\u00e4nda f\u00f6r sina egensinniga och unika spelfilmer, blir g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng svikna av sin landsman Olivier Megaton som skapar de mest Hollywood-ostiga actionfilmerna man kan t\u00e4nka sig. H\u00e4r finns, som vanligt, ingenting som vittnar om landgr\u00e4nser som g\u00e5r genom regiss\u00f6rens blod. Eller manusf\u00f6rfattarnas, Luc Besson och Robert Mark Kamen, heller, f\u00f6r den delen. <\/p>\n

Jag vet egentligen inte vad som \u00e4r v\u00e4rst; att man s\u00e5 desperat f\u00f6rs\u00f6ker spela p\u00e5 tittarens k\u00e4nslostr\u00e4ngar, eller att man g\u00f6r det p\u00e5 s\u00e4msta m\u00f6jliga (och patetiska) vis? Redan fr\u00e5n b\u00f6rjan k\u00e4nns filmen n\u00e4mligen otroligt f\u00e5nig och fullkomligt orealistisk. Att ett nio-\u00e5rigt barn som n\u00e4rvarar vid avr\u00e4ttningen av sina f\u00f6r\u00e4ldrar, och sedan flyr gangstrarna f\u00f6r att ta sig \u00e4nda fr\u00e5n Columbia till Chicago f\u00f6r att tr\u00e4nas till yrkesm\u00f6rdare hos sin farbror k\u00e4nns… s\u00e5d\u00e4r. Inte f\u00f6r att jag har n\u00e5gra problem med fantasifulla utsv\u00e4vningar, men h\u00e4r bibeh\u00e5ller man varken n\u00e5gon slags illusionsartad logik eller trov\u00e4rdighet hos karakt\u00e4rerna. Tv\u00e4rtom k\u00e4nns de plastiga och direkt om\u00f6jliga att relatera till eftersom allting k\u00e4nns s\u00e5 tv\u00e5ngsm\u00e4ssigt p\u00e5klistrat. Sk\u00e5despelarinsatserna; speciellt fr\u00e5n huvudrollsinnehavaren Zoe Saldana (Avatar) samt Michael Vartan och Cliff Curtis, \u00e4r inte mer livsingutande \u00e4n en plastdocka man kan finna i en leksaksaff\u00e4r. Dialogen k\u00e4nns snabbt ihopskriven och alla filmens scenarion t\u00e4vlar om vilken som k\u00e4nns mest h\u00e4ftig. Tyv\u00e4rr \u00e4r svaret att ingen utav dem \u00e4r det. <\/p>\n

Men visst, man har faktiskt i alla fall f\u00f6rs\u00f6kt skapa ett enhetligt manus med n\u00e5gon slags logik. Problemet, bland alla andra, \u00e4r bara att handlingen \u00e4r alltf\u00f6r spretig med jobb, h\u00e4mnd och relationer. Man g\u00e5r visserligen ifr\u00e5n vissa konventioner n\u00e4r man blandar ihop alla dessa ingredienser, men resultatet blir l\u00e5ngt ifr\u00e5n lyckat. Ist\u00e4llet k\u00e4nns det bara dumt och ologiskt, samt att man misslyckas med att leverera den enklaste utav k\u00e4nslor f\u00f6r yrkesm\u00f6rdare: isolering. <\/p>\n