{"id":36639,"date":"2011-06-05T07:32:33","date_gmt":"2011-06-05T05:32:33","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=36639"},"modified":"2011-06-05T07:32:33","modified_gmt":"2011-06-05T05:32:33","slug":"siestafestivalen-rapport-fran-tredje-dagen-med-intervju-med-twin-atlantic","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=36639","title":{"rendered":"Siestafestivalen, rapport fr\u00e5n tredje dagen med intervju med Twin Atlantic"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Man m\u00e5ste beundra Siestafestivalen f\u00f6r planeringen av deras artister. P\u00e5 l\u00f6rdagen ligger en d\u00e5sig osynlig dimma \u00f6ver hela omr\u00e5det, och st\u00e4mningen \u00e4r b\u00e5de uppv\u00e4rmd och utslagen. Man kan m\u00e4rka av en lite hetsigare attityd hos vissa av festivalens eldsj\u00e4lar, och det \u00e4r ungef\u00e4r dubbelt s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskor som ligger rakl\u00e5nga i skuggan under dom stora tr\u00e4den som ig\u00e5r. Det har inte blivit n\u00e5got kallare. Hettan \u00e4r kort sagt fet.<\/strong><\/p>\n

I det h\u00e4r sammanhanget k\u00e4nns Looptroop Rockers n\u00e4stan genialiskt placerade p\u00e5 Chili-scenen. Showen regisserad av Promoe, som blandar reaggegung med blixtrande, reaktion\u00e4r hip-hop, glider in perfekt i Siestas spelschema; som en rolig kompis som kommer in lite sent till festen och livar upp st\u00e4mningen precis vid r\u00e4tt tillf\u00e4lle.<\/p>\n

Det hade dock inte skadat om Twin Atlantic, det lilla bandet fr\u00e5n Skottland som jag har en planerad intervju med, hade f\u00e5tt spela p\u00e5 fredagen ist\u00e4llet. D\u00e5 hade dom beblandat sig med dom mindre och mellanstora, och i allm\u00e4nhet lite h\u00e5rdare, banden helt perfekt. Nu st\u00e5r dom i stort sett mitt emot Looptroops bildsk\u00e4rm, och inget blir f\u00f6r den delen b\u00e4ttre av att dom spelar samtidigt som Daniel Adams-Ray p\u00e5 Fiesta och Adam Tensta p\u00e5 Chili (dessa tv\u00e5 unga herrar som i sin tur f\u00f6rmodligen k\u00e4mpar om en liknande publik).<\/p>\n

Nu best\u00e5r h\u00f6jden framf\u00f6r Playa-scenen av utslagna festivalbes\u00f6kare som solar sig i skuggan till tonerna av deras melodiska vemodsrock. L\u00e4ngst fram f\u00e5r dom \u00e4nd\u00e5 ihop en trogen skara beundrare, varav fler ser ut att vara den d\u00e4r s\u00e4rskilda skaran unga passionerade m\u00e4nniskor som st\u00e4ndigt \u00e4r p\u00e5 jakt efter ny musik och kanske ett nytt favoritband. De l\u00e4mnar inte sin plats, utan f\u00f6ljer konserten med vad som verkar vara intensivt registrerande \u00f6gon och \u00f6ron. S\u00e5ngaren fr\u00e5gar om n\u00e5gon k\u00e4nner till deras band \u2013 ett par spridda jubel till svars \u2013 och han tackar dessa \u00f6dmjukt och s\u00e4ger att bandet \u00e4lskar deras st\u00f6d, oavsett om dom k\u00f6pt eller \u201dstulit\u201d musiken. P\u00e5 den kommentaren f\u00e5r han \u00e4nnu fler jubel till svars. Kanske finns det en logik d\u00e4r, t\u00e4nker jag.<\/p>\n

Twin Atlantic g\u00f6r dock en av dom mest s\u00e4kra spelningar jag h\u00f6rt p\u00e5 den h\u00e4r festivalen. Det h\u00e4r \u00e4r uppenbarligen ett band som kuskat runt ett bra tag, och dom k\u00f6r giget fl\u00e4ckfritt. Under dom senaste \u00e5ren har Twin Atlantic spelat p\u00e5 o\u00e4ndligt m\u00e5nga festivaler, och dom vet vad dom h\u00e5ller p\u00e5 med.<\/p>\n

Efter spelningen tr\u00e4ffar jag bandets trummis Craig Kneale som \u00e4r s\u00e5 glad och avslappnad som bara en trummis kan vara. Vi sl\u00e5r oss ner i ett par insjunkna f\u00e5t\u00f6ljer i Siestas stora backstage-lounge. I andra sidan rummet sitter Wolfmothers omissk\u00e4nnelige klaviatur-krulltott Ian Peres och plinkar obekymrat p\u00e5 ett piano.<\/p>\n

Jag fr\u00e5gar Craig hur l\u00e4get \u00e4r. Han utbrister: Det \u00e4r riktigt, riktigt bra faktiskt!<\/p>\n

Du ser glad ut, konstaterar jag.<\/p>\n

Ja, det k\u00e4nns riktigt sk\u00f6nt att vara h\u00e4r.<\/p>\n

Hur gick spelningen?<\/strong>
\n– Den gick utan problem, vi gjorde v\u00e5r grej och det k\u00e4ndes schysst. Det \u00e4r alltid kul att komma ut p\u00e5 en scen i ett annat land, f\u00f6r man vet aldrig vad man kan v\u00e4nta sig.<\/p>\n

Nej, festivalspelningar kan ju vara lite of\u00f6ruts\u00e4gbara. Jag l\u00e4ste p\u00e5 er turn\u00e9blogg att ni var i Schweiz senast och d\u00e5 hade ni bara tolv i publiken!<\/strong>
\n– (Skratt) Tolv stycken ja! Men dom var tolv bra m\u00e4nniskor. Vi har vant oss vid att allt \u00e4r helt of\u00f6ruts\u00e4gbart n\u00e4r man spelar p\u00e5 festivaler (Twin Atlantic har som sagt spelat p\u00e5 hur m\u00e5nga festivaler som helst, anm.), och ibland \u00e4r det massor med folk och ibland \u00e4r det ganska f\u00e5. Nu var det inte den livligaste publiken kanske, men det var \u00e4nd\u00e5 en bra samling. Vi har ju spelat i Sverige en g\u00e5ng f\u00f6rut och det k\u00e4ndes som att det \u00e4nd\u00e5 vara n\u00e5gra som k\u00e4nde igen oss fr\u00e5n i fjol, och vi lockade s\u00e4kert lite nya fans ocks\u00e5. Det \u00e4r lite s\u00e5 det fungerar.<\/p>\n

Ni verkar v\u00e4ldigt avslappnade allihop, ocks\u00e5. Enligt gammal rock\u2019n\u2019roll-mytologi ska man ju helst vilja ta \u00f6ver v\u00e4rlden och bete sig \u00f6verlag odr\u00e4gligt. \u00c4r blygsamhet er grej?
\n<\/strong>_- Jag tror det. Det kanske har att g\u00f6ra med att vi kommer fr\u00e5n Skottland. Det finns p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt i v\u00e5r natur att vara lite\u2026 ja, s\u00e5vida man inte \u00e4r Rod Stewart\u2026 men annars finns det n\u00e5got skottiskt i att vara lite opretenti\u00f6s. Jag tror m\u00e5nga band beter sig som arslen bara f\u00f6r att dom mer eller mindre tvingas till det, att det p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt h\u00f6r till. M\u00e5nga idioter f\u00e5r tillg\u00e5ng till scener oavsett om dom har talang eller inte. Och om dom \u00e4r bra s\u00e5 kan dom \u00e4nd\u00e5 bete sig som idioter, f\u00f6r dom tror att det \u00e4r okej eftersom dom \u00e4r med i ett band. Men vi vill egentligen bara ha kul. Have a good time.<\/p>\n

Hur kom det sig att ni b\u00f6rjade spela?
\n<\/strong>– Vi hade en massa band allihop n\u00e4r det begav sig, men n\u00e5gra splittrades och andra bildades och det ena ledde till det andra\u2026 n\u00e5gra av oss spelade en hel del p\u00e5 barer och s\u00e5nt. Jag l\u00e4rde k\u00e4nna Ross McNae, v\u00e5r fagre basist, som letade efter en trummis. Jag var sist in (skratt). Dom ville inte ha mig f\u00f6rst. Jag fick tjata och tjata tills jag fick vara med.<\/p>\n

Den mobbade trummisen.<\/strong>
\n– Exakt! Jag fick jobba h\u00e5rdast f\u00f6r att f\u00e5 vara med.<\/p>\n

Er nya skiva, som heter Free, sl\u00e4pptes nu i maj och den var producerad av Gil Norton (k\u00e4nd brittisk musikproducent, anm.). Hur var det?<\/strong>
\n– Det var fantastiskt. Det var verkligen ett s\u00e5nt d\u00e4r tillf\u00e4lle n\u00e4r en dr\u00f6m g\u00e5r i uppfyllelse. Ett av m\u00e5len vi hade n\u00e4r vi startade bandet var att lyckas g\u00f6ra en skiva som l\u00e4t som (Foo Fighters) The Colour and the Shape. N\u00e5got som hade den tydliga enheten, d\u00e4r man verkligen kunde k\u00e4nna formen, h\u00f6ra hur melodierna fick sin r\u00e4tta plats.<\/p>\n

Hur kom det sig att ni samarbetade?<\/strong>
\n– Han var f\u00f6rst bara med p\u00e5 en lista av producenter vi h\u00f6rde av oss till och som h\u00f6rde av sig. Vi hade skickat lite grejer till honom, och vi trodde v\u00e4l att han inte skulle vara ett dugg intresserad\u2026 men han h\u00f6rde av sig n\u00e4stan omedelbart och sa att han gillade det. S\u00e5 kom han upp till Glasgow och h\u00e4ngde med oss i en vecka och p\u00e5 den v\u00e4gen var det.<\/p>\n

Hur var samarbetet i studion?<\/strong>
\n– Det var inga problem, eftersom han hade en s\u00e5n effektiv j\u00e4rnhand. Han visste vad han kunde f\u00e5 ut av oss, vad vi kunde leverera. Vi drog benen efter oss lite grann f\u00f6rut, s\u00e5d\u00e4r som man g\u00f6r n\u00e4r man inte har n\u00e5gon erfarenhet, men han disciplinerade oss en hel del. Han kunde s\u00e4ga att vi gav 80 procent och s\u00e5 kunde han k\u00f6ra upp oss till hundra.<\/p>\n

Skulle man kunna s\u00e4ga att ni utvecklades en hel del under arbetet?<\/strong>
\n– Otroligt mycket. Dels blev vi mycket b\u00e4ttre musiker. Men det var ocks\u00e5 d\u00e5 vi b\u00f6rjade f\u00f6rst\u00e5 vad det faktiskt inneb\u00e4r att ha ett band, p\u00e5 ett djupare och mer ing\u00e5ende s\u00e4tt. Tidigare kanske vi skulle kunna ha brytt oss om hur h\u00e5ret s\u00e5g ut (skratt), du f\u00f6rst\u00e5r vad jag menar\u2026 Men d\u00e4refter blev det bara till en fr\u00e5ga om att g\u00f6ra bra l\u00e5tar. Jag som trummis kunde ju vara r\u00e4tt ot\u00e5lig under inspelningar, men nu var det liksom \u2026 Om det r\u00e5kade bli ett trist tempo f\u00f6r mig s\u00e5 liksom: Att sitta och stampa takten hur l\u00e4nge som helst, om det bidrog till en bra l\u00e5t s\u00e5 var det vad jag ville g\u00f6ra.<\/p>\n

Vad har ni f\u00f6r ambitioner med bandet? Vi har ju pratat lite om er blygsamhet och s\u00e5, men har ni aldrig haft n\u00e5gra id\u00e9er om att ta saker till \u201dn\u00e4sta niv\u00e5\u201d?
\n<\/strong>– Jo men det \u00e4r klart att vi har ambitioner. S\u00e5 har det ju alltid varit. Vi startade bandet av den anledningen att vi ju ville bli ett stort band, vi vill kunna leva p\u00e5 v\u00e5r musik. Det har alltid varit avsikten fr\u00e5n b\u00f6rjan. Men i takt med att tiden g\u00e5r s\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndras saker. Det \u00e4r inte s\u00e5 att man tappar hoppet, men man b\u00f6rjar f\u00f6rst\u00e5 gl\u00e4djen i sj\u00e4lva spelandet. Id\u00e9er om att bli stora har ju alla band, men det \u00e4r inget man kan forcera fram, d\u00e5 f\u00f6rlorar det all sin sj\u00e4l. Jag tror vi alla f\u00f6rstod i och med Free att vi verkligen hade stora ambitioner, det var vad den skivan handlar om. Men i och med skivan l\u00e4rde vi oss ocks\u00e5 om gl\u00e4djen i sj\u00e4lva musiken, att g\u00f6ra bra l\u00e5tar, bra musik.<\/p>\n

P\u00e5 tal om det s\u00e5 noterade jag att s\u00e5ngaren tackade publiken om dom h\u00f6rt er f\u00f6rut, oavsett om dom k\u00f6pt eller \u201dstulit\u201d musiken. \u00c4r det er st\u00e5ndpunkt i hela fildelningsfr\u00e5gan? Att det inte spelar n\u00e5gon roll?
\n<\/strong>– Det \u00e4r nog det. Det \u00e4r en slags icke-fr\u00e5ga f\u00f6r oss, jag menar det \u00e4r ju s\u00e5 verkligheten ser ut. Det g\u00e5r inte att kontrollera n\u00e5gonstans och vi \u00e4r ganska obekymrade \u00f6ver det. Huvudsaken \u00e4r ju att folk lyssnar. Att folk f\u00e5r tag p\u00e5 ens musik, gillar det och sen kommer till v\u00e5ra spelningar till exempel, det \u00e4r ju egentligen huvudsaken. Det \u00e4r ju vad man blir glad av. Allt det andra \u00e4r sv\u00e5rt att bli sur \u00f6ver n\u00e4r folk gillar en och vill lyssna p\u00e5 ens musik.<\/p>\n

Hur l\u00e4nge har ni turnerat nu?<\/strong>
\n– I dagarna \u00e4r det nog sex veckor sen vi \u00e5kte hemifr\u00e5n.<\/p>\n

Men visst ska ni tillbaka till Skottland snart?<\/strong>
\n– Vi spelar i Oslo imorgon, sen \u00e5ker vi till Skottland d\u00e4r vi \u00e4r i fyra korta dagar. Sen har vi en massa festivaler i Tyskland att spela p\u00e5 efter det.<\/p>\n

Jag t\u00e4nker mig att ni har en lite annorlunda publik p\u00e5 hemmaplan?<\/strong>
\n– Det kommer ju fler folk och lyssnar, f\u00f6rst\u00e5s. Men det \u00e4r nog \u00e4nd\u00e5 roligare och mer sp\u00e4nnande att f\u00e5 komma till nya platser, spela p\u00e5 scener d\u00e4r man inte vet vad man kommer ha f\u00f6r publik. Bara sj\u00e4lva k\u00e4nslan att vara l\u00e5ngt hemifr\u00e5n \u00e4r ju sp\u00e4nnande i sig sj\u00e4lvt. Det \u00e4r den verkliga kicken.<\/p>\n

Men sex veckor allts\u00e5, finns det n\u00e5gra roliga turn\u00e9historier?<\/strong>
\n– Nja (skratt) det \u00e4r ganska mycket d\u00f6tid n\u00e4r man \u00e4r ute och \u00e5ker. Dessutom blir det s\u00e4llan n\u00e5gra j\u00e4ttefester. Vi har l\u00e4rt oss att inte bli s\u00e5d\u00e4r j\u00e4ttefulla f\u00f6r det slutar bara med att vi sl\u00e5ss. Oftast med varandra. Men en kul grej \u00e4r att vi har blivit stoppade av polisen i vartenda land vi varit i. Det har att g\u00f6ra med att vi \u00e5ker omkring i en orange van.<\/p>\n

Haha. I varje land?<\/strong>
\n– Ja, det verkar vara universellt. Polisen ser ett g\u00e4ng unga killar i en orange van och t\u00e4nker: Knark! Det kan man ju f\u00f6rst\u00e5, kanske.<\/p>\n

Okej. Gillar ni festivalen, f\u00f6rresten?<\/strong>
\n– Jo det \u00e4r sk\u00f6n st\u00e4mning. Det verkar vara mycket hip-hop h\u00e4r\u2026<\/p>\n

Haha, njae. Jag t\u00e4nkte n\u00e4r jag s\u00e5g er att ni skulle ha spelat p\u00e5 fredagen. D\u00e5 var det v\u00e4ldigt m\u00e5nga mindre och halvstora band som m\u00e5nga gick och s\u00e5g. Nu \u00e4r det ju sista dagen och allt.<\/strong>
\n– Aha jag fattar. Lite laid-back st\u00e4mning.<\/p>\n

Vad g\u00f6r ni annars ikv\u00e4ll? Ska ni stanna kvar och kolla in n\u00e5gra band?<\/strong>
\n– Vi ska ju k\u00f6ra \u00e5tta timmar till Oslo imorgon s\u00e5 vi har v\u00e4l inte j\u00e4ttemarginal, men jag hade faktiskt t\u00e4nkt kolla in n\u00e5gra av dom h\u00e4r svenska banden. Det verkar vara mycket inhemska artister h\u00e4r, dom st\u00f6rsta namnen h\u00e4r har jag aldrig h\u00f6rt talas om.<\/p>\n

Lycka till med det. Kul att ses, och lycka till i Oslo.<\/strong>
\n– Detsamma, och lycka till sj\u00e4lv! Kanske vi st\u00f6ter p\u00e5 varandra i framtiden.<\/p>\n

Kanske det, t\u00e4nker jag och tackar f\u00f6r mig. P\u00e5 andra sidan backstage-passagen \u00e4r det f\u00f6rresten en helt annan v\u00e4rld, en av behaglig stiltje och skugga, och n\u00e4r jag kliver ut p\u00e5 festivalomr\u00e5det igen \u00e4r det som att kastas ut i ett slagf\u00e4lt. Looptroop g\u00e5r mot slutet av sin spelning och Promoe ser lika r\u00f6d ut i ansiktet som tr\u00f6jorna han och bandet har p\u00e5 sig. Jag g\u00e5r och kollar l\u00e4get p\u00e5 Fiesta-scenen d\u00e4r Nicke Andersson st\u00e5r i kaptenshatt och k\u00f6r f\u00f6r fulla muggar med sitt Imperial State Electric.<\/p>\n

Jag tittar p\u00e5 Imperial State Electric, funderar p\u00e5 Twin Atlantics kuskande och l\u00e5ngsamma f\u00e4rd fram\u00e5t mot nya niv\u00e5er, och kommer att t\u00e4nka p\u00e5 hur band fungerar. Denna organism som ett band p\u00e5 s\u00e4tt och vis \u00e4r. The Ark har redan kommit och g\u00e5tt p\u00e5 Siesta, och dom har gjort det f\u00f6r sista g\u00e5ngen. Nicke Andersson sl\u00e4ppte under Hellacopters flagg albumen Rock N Roll is Dead och Take Off f\u00f6r att sedan avsluta bandet. Men nu st\u00e5r han h\u00e4r \u2013 lite l\u00e4tt f\u00f6rkl\u00e4dd \u2013 och k\u00f6r musik som \u00e4r snarlik den han alltid k\u00f6rt; enda skillnaden \u00e4r att publiken \u00e4r lite mindre. Det \u00e4r fortfarande en r\u00e4tt h\u00f6gklassig spelning f\u00f6rst\u00e5s. P\u00e5 samma s\u00e4tt som jag vet att Bob Hund inatt kommer dundra ig\u00e5ng \u00e4nnu ett stycke galenskap. Bob Hund som ocks\u00e5 begravdes, blev Bergman Rock, blev Bob Hund igen. Daniel Adams-Ray, som gungade ig\u00e5ng Fiesta-scenen alldeles innan Nicke, var ena halvan av Snook; andra sk\u00e4rvan spelade h\u00e4r ig\u00e5r och hette Oskar Linnros. Adams-Ray \u00e4r mer igenk\u00e4nnbar. Linnros \u00e4r till stor del en helt ny artist.<\/p>\n

Sist men inte minst ska ju Henrik Berggren st\u00e5 p\u00e5 Chili-scenen inatt, med sin gitarr, och ensligt sjunga sina s\u00e5nger f\u00f6r vemodiga sj\u00e4lar. Det kommer att l\u00e5ta som tusen sk\u00e4rvor. Sagan om Broder Daniel \u00e4r ju den mest tragiska. \u201dF\u00f6rst\u00e5s\u201d k\u00e4nner jag mig frestad att l\u00e4gga till. Inget annat band, och ingen annan frontfigur, har byggt en karri\u00e4r som till s\u00e5 stor del byggt p\u00e5 kraften av \u00e4kta katharsis. Den allra vassaste spetsen p\u00e5 den kniv som musik kan vara n\u00e4r den verkligen sk\u00e4r. P\u00e5 denna Siesta-festivalens sista natt, kommer det att vara en magisk epilog.<\/p>\n

Mer fr\u00e5n Siestafestivalen:
\nSiestafestivalen, rapport 3<\/a><\/p>\n

Siesta-festivalen, rapport 2<\/a><\/p>\n

H\u00e4r skrev jag om dag 1<\/a><\/p>\n

Mer fr\u00e5n Siesta:
\nAftonbladet 1<\/a>, Aftonbladet 2<\/a>, Aftonbladet 3<\/a>, Aftonbladet 4<\/a>, Aftonbladet 5<\/a>, Expressen 1<\/a>, Expressen 2<\/a>, Expressen 3<\/a>.<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Siesta<\/a>, musik<\/a>, intervju<\/a>, Twin Atlantic<\/a>, musikfestivaler<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Man m\u00e5ste beundra Siestafestivalen f\u00f6r planeringen av deras artister. P\u00e5 l\u00f6rdagen ligger en d\u00e5sig osynlig dimma \u00f6ver hela omr\u00e5det, och st\u00e4mningen \u00e4r b\u00e5de uppv\u00e4rmd och utslagen. Man kan m\u00e4rka av en lite hetsigare attityd hos vissa av festivalens eldsj\u00e4lar, och det \u00e4r ungef\u00e4r dubbelt s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskor som ligger rakl\u00e5nga i skuggan under dom stora […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5,7],"tags":[12281,12282,5054,6039],"class_list":["post-36639","post","type-post","status-publish","format-standard","category-intervju","category-musik","tag-intervju","tag-musik","tag-siesta","tag-twin-atlantic","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/36639","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=36639"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/36639\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=36639"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=36639"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=36639"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}