{"id":36590,"date":"2011-06-04T08:10:22","date_gmt":"2011-06-04T06:10:22","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=36590"},"modified":"2011-06-04T08:10:22","modified_gmt":"2011-06-04T06:10:22","slug":"parkteaterns-premiar-med-brollopet-i-stralande-sommarvader","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=36590","title":{"rendered":"Parkteaterns premi\u00e4r med Br\u00f6llopet i str\u00e5lande sommarv\u00e4der"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Parkteatern \u00e4r uppskattad av stockholmarna. Det \u00e4r ett som \u00e4r s\u00e4kert. 18.00, en timme f\u00f6re f\u00f6rest\u00e4llningens start, var det n\u00e4stan fullsatt i Vitabergsparken d\u00e4r det var premi\u00e4r f\u00f6r Parkteatern 2011 med Br\u00f6llopet.
\nAtt det \u00e4r gratis \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s ett sk\u00e4l till att det lockar. N\u00e4r det dessutom var str\u00e5lande sommarv\u00e4der gjorde inte saken s\u00e4mre. M\u00e4nniskor hade picknickkorgar med sig, satt och k\u00e4kade och drack lite \u00f6l eller l\u00e4sk, eller medhavd vin – pratade och myste i den sk\u00f6na sommarkv\u00e4llen. Arrang\u00f6rerna passade ocks\u00e5 p\u00e5 att bjuda p\u00e5 lite reklamteater en halvtimme f\u00f6re premi\u00e4rstart. N\u00e5gra sk\u00e5despelare fr\u00e5n andra kommande Parkteaterevenemang visade upp sig.<\/p>\n

\"\"<\/a>Hum\u00f6ret var absolut p\u00e5 topp bland de flesta, unga som gamla. D\u00e4r syntes sm\u00e5barn och d\u00e4r syntes barn i skol\u00e5ldern och d\u00e4r syntes m\u00e4n med k\u00e4ppar och damer med rullator och allt d\u00e4remellan.<\/p>\n

Br\u00f6llopet \u00e4r en komedi av Bertolt Brecht. Parkteaterns ensemble hade tagit fasta p\u00e5 just det ordet ocks\u00e5: komedi.
\nEtt br\u00f6llopst\u00e5g med en kvinna i helvitt l\u00e5ngkl\u00e4nning och hennes smokingkl\u00e4dda nyblivna make och n\u00e5gra br\u00f6llopsg\u00e4ster och tre musiker gick fram till scen l\u00e4ngs med publiken. N\u00e4r de klivit upp p\u00e5 scenen kom tv\u00e5 br\u00f6llopsg\u00e4ster inklivande fr\u00e5n n\u00e5gra platser mitt i publikhavet. S\u00e5dan n\u00e4rhet till publiken kan skapa en bra k\u00e4nsla av delaktighet f\u00f6r publiken.<\/p>\n

Scenen best\u00e5r av en stor husfasad som bakgrund och enkla tr\u00e4bord och tr\u00e4stolar runt om p\u00e5 scen. Br\u00f6llopsg\u00e4sterna f\u00e5r ganska snart reda p\u00e5 att allt i huset: stolar, bord, sk\u00e5p, \u00e4r hemmagjort. Den nyblivna maken har \u00e4gnat alla lediga stunder, sena kv\u00e4llar och tidiga morgnar, \u00e5t att sj\u00e4lva snickra ihop allt, till och med limmet som han anv\u00e4nt har han blandat ihop sj\u00e4lv.<\/p>\n

Br\u00f6llopsfesten b\u00f6rjar med av brudens pappa ber\u00e4ttar en d\u00e5lig historia, som ingen tycker \u00e4r rolig. Sedan skruvas det upp under festens g\u00e5ng tills det inte finns mycket av lycka kvar.<\/p>\n

Parkteaterns upps\u00e4ttning av Br\u00f6llopet \u00e4r rej\u00e4lt skruvad, fast mer \u00e5t buskis- och revy-h\u00e5llet tyv\u00e4rr. Jag f\u00f6rst\u00e5r att det \u00e4r frestande att ta till s\u00e5dana man\u00e9r just p\u00e5 utomhusscener, d\u00e4r det inte finns plats f\u00f6r finlir. <\/p>\n

Visst, f\u00f6rest\u00e4llningen skildrar n\u00e5got som de flesta k\u00e4nner igen: Lite f\u00f6r mycket vin, lite f\u00f6r l\u00e5nga tal och m\u00e5nga hemligheter som ska g\u00f6mmas. En kamp f\u00f6r att h\u00e5lla skenet uppe och ytan intakt i m\u00f6tet mellan v\u00e4nner och generationer. Vad g\u00f6r man inte f\u00f6r att h\u00e5lla fasaden uppe?<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen kommer s\u00e4kert att locka fullsatta parker under sommaren. Parkteatern \u00e4r popul\u00e4r och buskis ocks\u00e5.
\nDessutom \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen bara en timme, s\u00e5 ocks\u00e5 vi som f\u00f6redrar Brecht-pj\u00e4ser spelade p\u00e5 annat s\u00e4tt, har \u00e4nd\u00e5 en trevlig kv\u00e4ll i parken.<\/p>\n

Regi Drit\u00ebro Kasapi
\nScenografi Sven Haraldsson
\nKostym Sven Haraldsson
\nMask Erika Nicklasson
\nRekvisita Anja Liedtke
\nKoreografi Bernard Cauchard
\nRegiassistent Palmer Lydebrant
\nKomposit\u00f6r Nils Personne
\nMusik Leif Ottosson, Miriam Oldenburg, Lauri Antila
\nMedverkande Eva Rexed, Jonas Kruse, Lars Lind, Hanna Dorsin, Francisco Sobrado, Lisa Werlinder, Steve Kratz, Sofia Zouagui<\/p>\n

Bilden ovan:
\nFotograf\tCarl Thorborg
\nBildtext\tFrancisco Sobrado, Hanna Dorsin, Lars Lind, Eva Rexed, Jonas Kruse, Lisa Werlinder, Steve Kratz, Sofia Zouagui i Br\u00f6llopet – en musikalisk komedi av Bertolt Brecht.<\/p>\n

Relaterat: Svenska Dagbladet<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Parkteatern<\/a>, Brecht<\/a>, Br\u00f6llopet<\/a>, recension<\/a>, scen<\/a>, teater<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Parkteatern \u00e4r uppskattad av stockholmarna. Det \u00e4r ett som \u00e4r s\u00e4kert. 18.00, en timme f\u00f6re f\u00f6rest\u00e4llningens start, var det n\u00e4stan fullsatt i Vitabergsparken d\u00e4r det var premi\u00e4r f\u00f6r Parkteatern 2011 med Br\u00f6llopet. Att det \u00e4r gratis \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s ett sk\u00e4l till att det lockar. N\u00e4r det dessutom var str\u00e5lande sommarv\u00e4der gjorde inte saken s\u00e4mre. M\u00e4nniskor […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,30,31],"tags":[834,877,4262,12285,12286,12288],"class_list":["post-36590","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-teater","category-teaterrecension","tag-brecht","tag-brollopet","tag-parkteatern","tag-recension","tag-film","tag-teater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/36590","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=36590"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/36590\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=36590"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=36590"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=36590"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}