{"id":36585,"date":"2011-06-04T07:33:47","date_gmt":"2011-06-04T05:33:47","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=36585"},"modified":"2011-06-04T07:33:47","modified_gmt":"2011-06-04T05:33:47","slug":"siesta-festivalen-rapport-3","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=36585","title":{"rendered":"Siesta-festivalen, rapport 3"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/06\/saharahotnights.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/06\/saharahotnights-300x214.jpg\" alt=\"\" title=\"saharahotnights\" width=\"300\" height=\"214\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-36587\" \/><\/a><\/p>\n<p>Siesta \u00e4r ju k\u00e4nd f\u00f6r att vara sommarens f\u00f6rsta festival, sj\u00e4lva startskottet f\u00f6r den svenska festivalsommaren. Trots sin ringa storlek \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 de, \u00e4nnu lite kyliga, kv\u00e4llarna och n\u00e4tterna i H\u00e4ssleholm som \u00f6ppnar d\u00f6rrarna. Och om det inte m\u00e4rktes p\u00e5 fredagen s\u00e5 m\u00e4rktes det garanterat p\u00e5 l\u00f6rdagen. Kv\u00e4llens spelschema har Slagsm\u00e5lsklubben, Sahara Hotnights, The Sounds och H\u00e5kan Hellstr\u00f6m p\u00e5 stora Fiestascenen. Det \u00e4r en fullkomligt klassisk laguppst\u00e4llning f\u00f6r en gedigen sommarfestival.<\/p>\n<p>Och om fredagen var dagen jag traskade runt p\u00e5 eftermiddagen och blev r\u00f6rd av myrstyrkan i mindre, mer eller mindre oetablerade, band s\u00e5 \u00e4r l\u00f6rdagen kv\u00e4llen d\u00e5 jag \u00e5terigen l\u00e5ter mig golvas av den nattliga festivalst\u00e4mningen, och kommer hem utmattad med en behaglig stank av lera och gr\u00e4s i h\u00e5r och kl\u00e4der. Det k\u00e4nns n\u00e4stan som om jag t\u00e4ltat.<\/p>\n<p>Det var l\u00e4nge sen jag s\u00e5g Sahara Hotnights p\u00e5 en scen \u2013 det \u00e4r, f\u00f6rst\u00e5s, helt mitt eget fel \u2013 men det visar sig att dom \u00e4r lika bra som dom n\u00e5gonsin varit. Jag gillar att dom har en stabil publik och att dom fortfarande vet hur man spelar gedigen rockmusik. Det st\u00f6r mig inte ens l\u00e4ngre att dom aldrig blev \u201ds\u00e5d\u00e4r stora\u201d som det \u201dk\u00e4ndes\u201d som att dom skulle bli n\u00e4r dom sl\u00e4ppte sin f\u00f6rsta skiva \u00e5r 1999. Det \u00e4r ett av Sveriges b\u00e4sta band. Fortfarande. Enda skillnaden nu mot d\u00e5 \u00e4r att dom nu har en st\u00f6rre katalog att gr\u00e4va ur. Det \u00e4r under omst\u00e4ndigheterna sk\u00f6nt att dom inte gl\u00f6mmer bort Drive Dead Slow. Den blir inte gammal, den heller.<\/p>\n<p>Det tar ungef\u00e4r tio minuter f\u00f6r utrymmet framf\u00f6r Chili-scenen (n\u00e4st minsta) att fyllas till hundraprocentig sardinburk \u2013 Jag har inte sett s\u00e5 m\u00e5nga uppspelta ton\u00e5rstjejer p\u00e5 en och samma plats sedan tiden d\u00e5 TV3 hade Benny Hill-maraton om n\u00e4tterna. Anledningen \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s Oskar Linnros, som glider fram p\u00e5 scenen p\u00e5 \u00e4kta dandyhum\u00f6r f\u00f6r ett gig som, till min stora f\u00f6rv\u00e5ning, \u00e4r v\u00e4ldigt \u00f6vertygande. Som vilken annan musikintresserad, kritiskt lagd m\u00e4nniska som helst var jag v\u00e4l alltid skeptisk mot Snook \u2013 men p\u00e5 egna ben \u00e4r Linnros ganska underh\u00e5llande. Han har enorma Orup-komplex, och en del \u201duppriktiga\u201d mellansnack osar av divigt sk\u00e5despeleri, men han \u00e4r inte alls obeg\u00e5vad; framf\u00f6r allt \u00e4r kompositionerna p\u00e5 l\u00e5tarna (som v\u00e4xlar mellan strosande promenadpop och mer typiskt H\u00e5kanistiskt dundrande melodier) ofta v\u00e4ldigt fyndiga och ov\u00e4ntade, och han har dessutom ett v\u00e4ldigt t\u00e4tt band som backar upp honom vattent\u00e4tt. Inte minst har han ocks\u00e5 v\u00e4dret p\u00e5 sin sida; Chili-scenen ligger precis mitt emot den d\u00e4r brinnande stj\u00e4rnan vi kallar solen och Linnros spelar mot en brandgul solnedg\u00e5ng som blir ett med sj\u00e4lva spelningen. Det k\u00e4nns som att Oskar Linnros \u00e4r en artist som m\u00e5r allra b\u00e4st n\u00e4r han st\u00e5r solbr\u00e4nd och svettig, medan alla i publiken skriker ut sina hj\u00e4rtan f\u00f6r honom.<\/p>\n<p>The Sounds, som den ack s\u00e5 charmige Andres Lokko en g\u00e5ng st\u00e4mplade som jc-rockare, har det inte riktigt lika l\u00e4tt p\u00e5 stora scenen, \u00e4ven om f\u00f6ruts\u00e4ttningarna \u00e4r \u00e4nnu b\u00e4ttre. De f\u00e5r en spelning i skymningen och dom jobbar verkligen otroligt h\u00e5rt \u2013 inte minst trimmade muskelkvinnan Maja Ivarsson som verkar ha mer \u00f6verskottsenergi \u00e4n gympasmurfen \u2013 men fast\u00e4n dom har ett publikhav framf\u00f6r sig lyckas dom inte riktigt f\u00e5 hela publiken att matcha deras egen energi. Det \u00e4r en lite lat samling ungdomar, som h\u00f6jer h\u00e4nderna n\u00e4r dom blir tillsagda men egentligen inte b\u00f6rjar dansa f\u00f6rr\u00e4n bandet drar ig\u00e5ng sina hits. \u00c5 andra sidan \u00e4r det ju m\u00f6jligt att deras senaste skiva inte var s\u00e4rskilt lyckad. Som s\u00e5 ofta i fallet med s\u00e5n h\u00e4r musik visar det sig att en b\u00e4ttre konsert p\u00e5g\u00e5r samtidigt, nere vid n\u00e4st minsta Playa-scenen, d\u00e4r klassicistiska metalbandet Graveyard fr\u00e5n G\u00f6teborg spelar finfin h\u00e5rdrock. Nu \u00e4r ju Graveyard, kan man p\u00e5peka, ett tyngre och mer nischat band. Men dom verkar lite bakfulla, och dom har mindre \u00e4n h\u00e4lften s\u00e5 mycket publik som borta vid Fiesta, men dom g\u00f6r \u00e4nd\u00e5 en lyckad spelning som man blir glad (och halvd\u00f6v) av.<\/p>\n<p>Kv\u00e4llens stora begivenhet \u00e4r ju annars v\u00e4lk\u00e4nd av varenda kotte som \u00e4r h\u00e4r denna kv\u00e4ll \u2013 H\u00e5kan Hellstr\u00f6ms premi\u00e4rspelning. Jag till\u00e4t mig sj\u00e4lv att bli lite bl\u00f6dig n\u00e4r jag skrev om The Ark i g\u00e5r, och jag skulle kunna skriva n\u00e5got liknande om H\u00e5kan Hellstr\u00f6m men det skulle bli f\u00f6r \u00f6verfl\u00f6digt och samtidigt otillr\u00e4ckligt; ibland f\u00e5r man f\u00f6rs\u00f6ka strypa sina superlativ. Framf\u00f6rallt vad g\u00e4ller H\u00e5kan Hellstr\u00f6m som \u00e4r praktiskt taget ihj\u00e4l\u00e4lskad. Jag vill alltid tro att det ska finnas en anledning till att han inte ska f\u00e5 vara det. Jag v\u00e4ntar alltid p\u00e5 att han ska g\u00f6ra n\u00e5got fel, sl\u00e4ppa en skiva som \u00e5tminstone kan vara lite halvdan, eller g\u00f6ra bort sig p\u00e5 scen eller vad som helst. Jag \u00e4r inte alls sadistisk eller elak, ni f\u00e5r inte alls missf\u00f6rst\u00e5 mig h\u00e4r. Jag efterlyser bara lite balans. Efter en \u00f6ver tio \u00e5r l\u00e5ng \u2026 ja, helt exemplarisk och \u00f6vernaturligt bra karri\u00e4r vore inte f\u00f6r sm\u00e5 ord, liknar faktiskt H\u00e5kan Hellstr\u00f6m ingenting annat som, vad jag vet, n\u00e5gonsin sk\u00e5dats i svensk popul\u00e4rmusik. Ingen annan har under sin karri\u00e4rs f\u00f6rsta decennium gjort endast och enbart skivor som alla varit helt briljanta, l\u00e5tar som \u00f6vertr\u00e4ffat sig sj\u00e4lva, och liveframtr\u00e4danden som varit osannolikt magiska. Utan en enda miss n\u00e5gonstans. Jag ville f\u00f6rst\u00e5s tro att jag skulle kunna hitta n\u00e5gon slags kritisk \u00f6ppning ikv\u00e4ll ocks\u00e5. Jag ville tro att det skulle kunna bli en s\u00e5n d\u00e4r konsert jag skulle kunna besk\u00e5da och bed\u00f6ma, hitta sm\u00e5 tankar och id\u00e9er om som den ambiti\u00f6se kritikernovis man ju \u00e4r.<\/p>\n<p>Men jag misst\u00e4nkte ju redan n\u00e4r jag stod och muttrade inf\u00f6r kaffest\u00e4llet \u2013 som inte kunde ge mig n\u00e5got kaffe eftersom The Sounds-spelningen hade orsakat ett str\u00f6mavbrott i hela vagnen \u2013 att jag \u00e5terigen skulle bevittna en Amadeus-liknande uppvisning. En hel timme innan spelningen ska b\u00f6rja har den redan lika mycket publik som n\u00e5gon av dom d\u00e4r mindre spelningarna jag skrev om ig\u00e5r. Det jublas \u00e5t roddarna som kommer upp och soundcheckar. Jag tar en liten promenad runt omr\u00e5det och noterar att DJ-spelningen med Adrian Lux p\u00e5 mycket kort tid samlat osannolikt mycket folk framf\u00f6r den lilla Playascenen. Jag antar att alla som inte ska se H\u00e5kan kommer hit. Och det \u00e4r \u00e4nd\u00e5 en mycket t\u00e4t skara huvuden jag ser dansa loss n\u00e4r untz-untzet drar ig\u00e5ng. Det ser n\u00e4stan surrealistiskt ut, denna skogsgl\u00e4nta d\u00e4r en tr\u00e5ng dansgolvsmassa skiner, upplyst av bl\u00e5a och vita klubbljus men omringad av skog, under bar himmel.<\/p>\n<p>Men i takt med att klockan n\u00e4rmar sig halv tolv \u00e4r det f\u00f6rst\u00e5s full extas framf\u00f6r Fiestascenen. En sm\u00e4rre arm\u00e9 st\u00e5r samlad, p\u00e5 h\u00f6gljutt festhum\u00f6r, medan volymen p\u00e5 blandskivan \u00f6kar och bandet kliver p\u00e5. H\u00e5kan Hellstr\u00f6m har nu blivit en artist med s\u00e5 pass mycket r\u00e4ttm\u00e4tig pondus att hans band, utan vidare, kan \u00f6ppna konserten med att spela med i en klassisk liveversion av The Whos Baba O\u2019Riley, bygga upp den till ett utdraget crescendo f\u00f6r att sedan l\u00e5ta prinsen sj\u00e4lv skutta in och dra ig\u00e5ng Dom d\u00e4r jag kommer ifr\u00e5n, och\u2026 s\u00e5 \u00e4r vi d\u00e4r igen. I det musikjournalistiska ingenmanslandet som \u00e4r att f\u00f6rs\u00f6ka recensera en H\u00e5kan Hellstr\u00f6m-konsert. Det \u00e4r \u00e4nnu en av hans spelningar som bara visar bristerna och gr\u00e4nserna f\u00f6r musikjournalistik, f\u00f6r vad s\u00e4ger man n\u00e4r man redan sagt att ja, den senaste skivan var fantastisk, den f\u00f6rra ocks\u00e5, den innan det var m\u00e4sterlig; kanske man kan s\u00e4ga att det finns goda sk\u00e4l att H\u00e5kan Hellstr\u00f6m en vacker dag kommer g\u00e5 till historien som ett av det h\u00e4r landets fyra-fem st\u00f6rsta artister. Jag menar allts\u00e5 \u00f6verhuvudtaget. P\u00e5 scen \u00e4r han \u00e5tminstone ett unikum. Jag har fortfarande aldrig sett n\u00e5got liknande. Tro mig, jag vill g\u00e4rna s\u00e4ga att jag har det, f\u00f6r att f\u00e5 n\u00e5gra slags ordentliga perspektiv. Men man f\u00e5r g\u00e5 tillbaka till Nya testamentet f\u00f6r att hitta liknande mirakel.<\/p>\n<p>Hans extatiska j\u00e4vlaranamma p\u00e5 scen \u00e4r s\u00e5 intensivt att min hj\u00e4rna p\u00e5 fullaste allvar \u00f6vertygas om att vi \u00e4r p\u00e5 sista l\u00e5ten, n\u00e4r det bara \u00e4r den f\u00f6rsta som g\u00e5r mot sitt slut. Men icke. Dom d\u00e4r jag kommer ifr\u00e5n transporteras vidare, som en br\u00e4nnbollslyra, till Kom igen Lena. Jag sk\u00e4rper mig, i n\u00e5gra sekunder, och tror mig sp\u00e4nna \u00f6ronen f\u00f6r att se hur detta ska l\u00e5ta. \u00c4r man i min \u00e5lder \u00e4r det n\u00e4mligen ingen \u00f6verdrift att s\u00e4ga att detta \u00e4r den kanske mest uttjatade d\u00e4nga som man kan h\u00f6ra p\u00e5 fester eller dansgolv. Men jag st\u00e5r bara och gapar. Han k\u00f6r l\u00e5ten \u2013 jag kan inte tro det \u00e4r sant \u2013 som om det \u00e4r f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Svetten lackar och kinderna blossar p\u00e5 denne fullvuxna pojke och det \u00e4r coca cola-chiks och kicks och andra L\u00e5nggatanflickorna, hj\u00e4rtat g\u00e5r av p\u00e5 mitten och det \u00e4r faktiskt s\u00e5 att vad skulle vi annars g\u00f6ra\u2026 som om det \u00e4r p\u00e5 liv och d\u00f6d. Den h\u00e4r g\u00e5ngen ocks\u00e5.<\/p>\n<p>Resten av spelningen kan jag nog inte redog\u00f6ra f\u00f6r. Man skulle kunna s\u00e4ga att det vore on\u00f6digt. Man skulle kunna s\u00e4ga att jag stod som paralyserad och hypnotiserad i en halvtimme eller s\u00e5, innan jag m\u00e4rkte tonerna till G\u00e5rdakvarnar och skit, och att jag d\u00e5 var tvungen att kliva \u00e5t sidan, och s\u00e4tta mig vid en trottoarkant. Man skulle kunna s\u00e4ga att jag k\u00e4nde en hand p\u00e5 min axel, och att n\u00e5gon fr\u00e5gade om jag m\u00e5dde bra. \u201dDet \u00e4r ingen fara\u201d skulle man kunna s\u00e4ga att jag sa. \u201dDet \u00e4r bara det att det \u00e4r meningen att jag ska skriva n\u00e5got om det h\u00e4r. Men det finns ju inga ord\u201d<\/p>\n<p>H\u00e4r \u00e4r de tv\u00e5 tidigare inl\u00e4ggen fr\u00e5n \u00e5rets Siesta-festival:<br \/>\n<a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=36532\">Siesta-festivalen, rapport 2<\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=36482\">H\u00e4r skrev jag om dag 1<\/a><\/p>\n<p>Relaterat: <a href=\"http:\/\/www.sydsvenskan.se\/kultur-och-nojen\/article1486817\/Potatissallad-en-dunk-vatten-och-The-Ark.html\"> Sydsvenskan<\/a>, <a href=\"http:\/\/hd.se\/noje\/konsert\/2011\/06\/04\/det-branns-inte-som-i-sahara\/\">Helsingborgs Dagblad<\/a>.<\/p>\n<p>L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/musikfestivaler\" rel=\"tag\">musikfestivaler<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Siesta\" rel=\"tag\">Siesta<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/musik\" rel=\"tag\">musik<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Siesta \u00e4r ju k\u00e4nd f\u00f6r att vara sommarens f\u00f6rsta festival, sj\u00e4lva startskottet f\u00f6r den svenska festivalsommaren. Trots sin ringa storlek \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 de, \u00e4nnu lite kyliga, kv\u00e4llarna och n\u00e4tterna i H\u00e4ssleholm som \u00f6ppnar d\u00f6rrarna. Och om det inte m\u00e4rktes p\u00e5 fredagen s\u00e5 m\u00e4rktes det garanterat p\u00e5 l\u00f6rdagen. Kv\u00e4llens spelschema har Slagsm\u00e5lsklubben, Sahara Hotnights, The [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[12282,5054],"class_list":["post-36585","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-musik","tag-siesta","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/36585","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=36585"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/36585\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=36585"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=36585"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=36585"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}