{"id":36532,"date":"2011-06-03T06:40:18","date_gmt":"2011-06-03T04:40:18","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=36532"},"modified":"2011-06-03T06:40:18","modified_gmt":"2011-06-03T04:40:18","slug":"siestafestivalen-rapport-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=36532","title":{"rendered":"Siestafestivalen, rapport 2"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Hela eftermiddagen dundrade p\u00e5 Siestafestivalen<\/a>. Redan p\u00e5 l\u00e5ngt avst\u00e5nd kunde man h\u00f6ra gutturala skr\u00e5l, tio trumslag i sekunden och l\u00e5nga refr\u00e4ngpauser fr\u00e5n melodiska vokaler. D\u00e4r, p\u00e5 v\u00e4g mot festivalomr\u00e5det, s\u00e5g jag en tant som rastade sin hund vid en lekplats, och hon var inte glad. Redan vid ing\u00e5ngen, p\u00e5 lillscenen Casa! d\u00e4r R\u00e4ddningstj\u00e4nsten l\u00e4mpligt nog har sin h\u00f6rna, anl\u00e4nder vreden och sm\u00e4rtan och de h\u00e5rda k\u00e4nslorna hos osignade band som heter saker som Wraptor och Trauma Machine.<\/p>\n

Men \u00e4ven p\u00e5 det stora hela taget var f\u00f6rsta dagen p\u00e5 Siesta till stor del… \u00f6s. Jag klev in i rena rama kriget. August Burns Red, Young Guns, Adept och Bombus heter n\u00e5gra av anledningarna, ett par av dom med mer slagkraftiga kanoner \u00e4n andra. Det b\u00f6rjade efter lunch, n\u00e4stan som om det sm\u00f6g ig\u00e5ng, nere vid Playa-scenen som ligger l\u00e4ngst ner i en dalg\u00e5ng, med Last Days of Aprils slumrande toner. Festivalen snoozade i en kvart ungef\u00e4r, allts\u00e5, men snart brakade n\u00e5gon slags batalj ig\u00e5ng. Den stod mellan stora Fiesta-scenen, d\u00e4r det r\u00e4tt oemotst\u00e5ndliga bandet Bullet malde sin klassiskt odlade retrorock, och den mindre Chili-scenen, d\u00e4r de purf\u00e4rska pojkarna i Her Bright Skies b\u00f6jde midjorna p\u00e5 sin\u2026 ja, jag vill spontant kalla det emo, men jag vet att det finns yngre m\u00e4nniskor som s\u00e4kert skulle s\u00e4ga att jag inte har n\u00e5gon koll. N\u00e4r jag var liten var emo f\u00f6rresten en utd\u00f6d genre, n\u00e5got v\u00e4ldigt obskyrt, och man blev g\u00e4rna lite cool om man visste n\u00e5got om gamla vinylartister som, i mitt fall, kultbandet Rites of Spring. Nuf\u00f6rtiden har det blivit ett samlingsnamn, g\u00e4rna ett sk\u00e4llsord, f\u00f6r musik som kidsen lyssnar p\u00e5; musik som l\u00e5ter en massa. Jag tror inte att tanten som rastade hunden skulle s\u00e4ga det, men m\u00e5nga jag k\u00e4nner skulle kanske valt att komma till Siestafestivalen med \u00f6ronskydd r\u00e4dda f\u00f6r denna anskr\u00e4mliga \u201demo\u201d.<\/p>\n

Ja, hursomhelst, s\u00e5 skakade himlen ovan Siestafestivalen denna f\u00f6rsta dag. Jag tyckte n\u00e4stan lite synd om det Chicago-baserade gladpopbandet Plain White T\u2019s n\u00e4r dom klev upp p\u00e5 Fiesta-scenen i sina fina tr\u00f6jor, och f\u00f6rklarade glatt men lite artigt att detta var deras f\u00f6rsta spelning i Europa p\u00e5 tre \u00e5r och att dom var glada att vara h\u00e4r i Hezleh\u00e5lm. Jag funderade f\u00f6r mig sj\u00e4lv om dom undrade vad det var f\u00f6r skum svensk svartrockarfestival dom hamnat p\u00e5. \u201dWe just wanna play some music\u201d s\u00e4ger s\u00e5ngaren Tom Higgenson och levererar gamla singeln Our Time Now och har snart f\u00e5tt ig\u00e5ng en \u00f6vertygande alls\u00e5ngsk\u00f6r, och en v\u00e4xande publikskara som till slut verkar ha fyllt upp hela gr\u00e4splanen framf\u00f6r scenen, och h\u00e4r n\u00e5gonstans sl\u00e5r det mig att \u00e4ven om jag kunnat rycka p\u00e5 axlarna \u00e5t den h\u00e4r l\u00e5ten framf\u00f6r stereon, s\u00e5 g\u00e4ller det inte p\u00e5 festival. H\u00e4r f\u00e5r banden visa vad de g\u00e5r f\u00f6r. Plan White T\u2019s drar p\u00e5 egen hand ig\u00e5ng st\u00e4mningen p\u00e5 detta festivalomr\u00e5de, som \u00e4nnu \u00e4r ganska lojt; klockan \u00e4r fem p\u00e5 eftermiddagen, vilket kan l\u00e5ta relativt sent, men vi har att g\u00f6ra med ungdomar h\u00e4r. N\u00e5gon st\u00e5r framf\u00f6r ett langosst\u00e5nd och bl\u00e5ser s\u00e5pbubblor och ett tag tycker jag mig n\u00e4stan kunna se fler s\u00e5pbubblor \u00e4r m\u00e4nniskor, men det glesa antalet tjocknar om\u00e4rkbart. Jag g\u00e5r \u00e5t sidan ett \u00f6gonblick och ser dom komma i klungor fr\u00e5n campingomr\u00e5det; kidsen har laddat om, men nu \u00e4r dom p\u00e5 g\u00e5ng igen. Och det \u00e4r tydligt att fast\u00e4n vi r\u00f6r oss ute i det fria fungerar mat- och sovklockan ungef\u00e4r som hemma.<\/p>\n

Den h\u00e4r h\u00e5rt dundrande eftermiddagen m\u00e4rker jag flera variationer av samma sak. Utan f\u00f6ruts\u00e4ttningar, och bara med envis vilja, st\u00e4ller sig band p\u00e5 scenen inf\u00f6r publiker de inte alltid kan f\u00f6rv\u00e4nta sig n\u00e5got gensvar ifr\u00e5n \u2013 och g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng ser jag, p\u00e5 scen efter scen, samma passionerade h\u00e5ngel mellan band och publik utspela sig. Dom lyckas liksom pumpa upp varandra. Man kan ta brittiska hardcorebandet Asking Alexandria till exempel (\u00e5terigen; hardcore? S\u00e4ger jag r\u00e4tt?) som \u00e4r ganska fascinerande att st\u00e5 inf\u00f6r. Deras mellansnack \u00e4r inte det mest civiliserade, milt uttryckt, och musiken best\u00e5r av kompositioner som verkar vilja studera olika nyanser av skrik och skr\u00e4n. Men det hela blir enormt \u00f6vertygande \u00e4nd\u00e5. Det \u00e4r tydligt att det h\u00e4r bandet har g\u00e5tt upp p\u00e5 scen med den n\u00e4stan maskinella inst\u00e4llningen att ge hundra procent av kropp och sj\u00e4l \u2013 Nu headbangar vi i takt! Nu snurrar vi gitarrerna! Nu har vi ett till crescendo! \u2013 och den enda slutsats man kan dra \u00e4r att dom m\u00e5ste vara helt outtr\u00f6ttliga. Och publiken l\u00e4ngst fram, noterar jag, ser ut som om dom \u00e4r besatta av n\u00e5got. En slags k\u00e4rlek, det ocks\u00e5.<\/p>\n

Ja, tanken som sl\u00e5r mig n\u00e4r jag vandrar omkring p\u00e5 omr\u00e5det \u00e4r allts\u00e5 denna att Siesta f\u00f6rst\u00e5s har sina dragpl\u00e5ster, men det framg\u00e5r tydligt att festivalens sj\u00e4lva kropp best\u00e5r av mindre, mycket h\u00e5rt k\u00e4mpande band. Det \u00e4r artister som kuskar runt med ingenting annat \u00e4n sitt eget engagemang och den passion som dom m\u00f6ter i publikhavet. Ibland \u00e4r det s\u00e5 r\u00e4tt att det sl\u00e5r fel, som f\u00f6r danska metalskallarna Raunchy som st\u00e5r nere p\u00e5 Playa och manglar p\u00e5. Dom har ungef\u00e4r lika mycket publik som en d\u00e5lig s\u00f6ndag p\u00e5 kyrkan, men s\u00e5 har dom ju ocks\u00e5 refr\u00e4nger d\u00e4r dom skr\u00e5lar \u201dStay away!\u201d .Men s\u00e5ngaren skrattar och k\u00f6r p\u00e5 \u00e4nd\u00e5. Vid gallret \u00e4r det en intensiv beundrare som h\u00f6jer sina h\u00e4nder och vr\u00e5lar efter varje l\u00e5t . \u201dYou are my army!\u201d s\u00e4ger s\u00e5ngaren och skrattar igen. F\u00f6r att sedan dundra ig\u00e5ng en till krossa-f\u00f6rst\u00e4rkaren-l\u00e5t.<\/p>\n

I takt med att m\u00e4nniskorna blir fler blir ocks\u00e5 de klassiska festivalinslagen det. Varannan vatten-f\u00f6rs\u00e4ljarna blir pl\u00f6tsligt mer popul\u00e4ra i tid med att tiden g\u00e5r. Kondomutdelarna likas\u00e5. Jag har redan n\u00e4mnt s\u00e5pbubblorna. Det springer runt folk i Pikachu-dr\u00e4kter och en och annan sover i en h\u00e4ngmatta. Tre tjejer ansluter till ett kompisg\u00e4ng alldeles intill Fiesta-scenen d\u00e4r det st\u00e5r n\u00e5gra i en ring och dansar \u2013 oklart hur \u2013 inf\u00f6r Ladytrons mustigt dansanta spelning. N\u00e4sta g\u00e5ng jag g\u00e5r f\u00f6rbi ser jag att en av dom d\u00e4r tjejerna sitter och gr\u00e5ter, tr\u00f6stad av de tv\u00e5 andra. Tredje g\u00e5ngen jag g\u00e5r f\u00f6rbi skrattar hon, med sina r\u00f6da \u00f6gon, och allt \u00e4r bra igen.<\/p>\n

Denna vittnesb\u00f6rd f\u00e5r mig genast att t\u00e4nka p\u00e5 The Ark, som \u00e4r kv\u00e4llens stora begivenhet (\u00e4ven om pluttiga Brighton-bandet The Kooks, visar det sig, har en hel del lyriska fans \u2013 men det brukar ju dessa brittiska Doherty-aktiga band allt som oftast ha). N\u00e4r ett band g\u00e5r ur tiden ger det ju \u00e4ven perspektiv p\u00e5 hur tiden g\u00e5r i sig. Det h\u00e4r blir \u00e4nnu tydligare n\u00e4r jag dessutom, medan jag ser mig omkring, ser s\u00e5 m\u00e5nga sm\u00e5 glada ansikten att jag m\u00e5ste fr\u00e5ga om ens majoriteten kan t\u00e4nkas vara myndiga (vilket \u00e4ven s\u00e5ngaren i Asking Alexandria f\u00f6rresten ocks\u00e5 g\u00f6r, men av helt andra anledningar\u2026).<\/p>\n

Jag kommer ih\u00e5g den f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6rde The Ark. R\u00e4tt sv\u00e5r sak att gl\u00f6mma. Jag var fjorton \u00e5r och kom hem fr\u00e5n skolan, jag minns inte om det var p\u00e5 n\u00e5gon slags lunch eller om det var f\u00f6r dagen, men det var ingen hemma och jag slog p\u00e5 TV:n f\u00f6r att domna hj\u00e4rnan (vilket jag tror man har ett behov av att g\u00f6ra i den \u00e5ldern). It Takes A Fool To Remain Sane. Jag antar att den var ny, jag antar att jag zappade mellan MTV Fresh och ZTV F\u00e4rskingar – detta var fortfarande till stor del en tid n\u00e4r v\u00e4rlden var analog och det existerade kanaler som h\u00e4ngav sig helt \u00e5t musik (det vill s\u00e4ga kultur) – och jag minns videons sj\u00e4lva fade-in, bilden av den d\u00e4r silverbl\u00e5 tunnelbanan och den n\u00e4stan symmetriskt perfekta kombinationen med en basg\u00e5ng och ett stigande moln av moll. Tre pianoplink och Whatever happened to the funky race, a generation lost in pace, wasn’t life supposed to be more than this, in this kiss I’ll change your bore for my bliss <\/p>\n

Och… ja… N\u00e4r jag s\u00e5g den h\u00e4r videon visste jag f\u00f6rst inte vad jag skulle tycka, t\u00e4nka, k\u00e4nna. Jag kunde \u00f6verhuvudtaget knappt tycka, t\u00e4nka, k\u00e4nna. Jag h\u00f6rde den h\u00e4r l\u00e5ten och det var ungef\u00e4r som att n\u00e5gon h\u00e4ller vatten i en kanna inf\u00f6r n\u00e5gon som tittat p\u00e5 den d\u00e4r tomma kannan och undrat vad man anv\u00e4nder en s\u00e5n till. Sedan f\u00e5tt ett glas upph\u00e4llt av det d\u00e4r vattnet och blivit erbjuden att dricka. L\u00e5ngsamt knakade en del knoppar till. Jag visste ju att v\u00e4rlden jag levde i var fel, och jag visste ju att livet m\u00e5ste g\u00e5 ut p\u00e5 n\u00e5got, n\u00e5got annat och jag visste ju att jag inte var speciellt stor men jag visste ocks\u00e5 att jag var hyggligt sk\u00e4rpt. Jag visste en del om k\u00e4rlek och sm\u00e4rta och jag kunde uttrycka mig. Men jag hade inte format n\u00e5gonting, inte format n\u00e5got i mig, jag hade inte lagt ihop alla dom h\u00e4r sakerna till en enhet; en egen identitet. Men n\u00e4r jag kom tillbaka till skolan, till mitt liv, s\u00e5g jag allt omkring med med en helt annan insikt. Det var inte l\u00e4ngre bara upplevelser omkring mig som jag helt enkelt registrerade, tog in. Jag f\u00f6rstod pl\u00f6tsligt vad det betydde, eller kunde betyda, jag f\u00f6rstod pl\u00f6tsligt att det fanns ett sammanhang. Och att det h\u00e4r inte alls \u00e4r vad det ser ut att vara.<\/p>\n

Varenda ord i den h\u00e4r s\u00e5ngen var inte bara vansinnigt sant utan framf\u00f6r allt var det ord som uppenbarade sig som fr\u00e5n ingenstans. Dom existerade inte f\u00f6rr\u00e4n jag h\u00f6rde dom. Ola Salos sj\u00e4lva uppenbarelse var, till att b\u00f6rja med, mystisk och obegriplig. Jag stirrade p\u00e5 honom med k\u00e4nslan av att jag f\u00f6rs\u00f6kte begripa n\u00e5got jag redan egentligen begrep. Det jag i efterhand med viss \u00f6mhet f\u00f6rst\u00e5r att jag stirrade p\u00e5 var en slags k\u00e4nsla av om\u00f6jlighet: \u00c4r han p\u00e5 riktigt? Kan man g\u00f6ra s\u00e5h\u00e4r? Finns det? \u00c4r det? Det var p\u00e5 markniv\u00e5, och han var inte en d\u00f6d mytologisk figur som John Lennon, inte ett karismatiskt som ufo som Ziggy Stardust och han var varken den freudianska fadersgestalt man s\u00e5g i alla \u00e5ldrade gitarrm\u00e4n och inte heller den k\u00e4lla till frustration och eskapism jag uttryckte med punk och det som d\u00e5 fortfarande kallas britpop. Han gav det mystiska intrycket av att vara en helt vanlig snubbe. Fast med stil. Som hade saker att uttrycka. Och dessa saker, allts\u00e5 texten i den h\u00e4r s\u00e5ngen, n\u00e4mnda uppenbarelseord, var rakt upp och ner helt osannolika. Dom skar rakt igenom all den skam och underd\u00e5nighet jag av samh\u00e4llet och skolan l\u00e4rde en k\u00e4nna sedan barnsben, och krossade den i ett enkelt slag. <\/p>\n

Inuti mig k\u00e4nde jag ett vemodigt vr\u00e5l, precis det Ginsbergska howl som denna s\u00e5ng \u00e4r raka v\u00e4gen inifr\u00e5n och upp och ur och tillbaka riktat rakt mot medelklassen den kom ifr\u00e5n. Behovet av att dr\u00e4nka sorgen att bli som dom andra, dom n\u00f6dtvunget enkla och r\u00e4dda och f\u00f6rtryckta m\u00e4nniskorna i medel\u00e5derns mellanklasshus, dom olyckliga mammorna och dom olyckliga s\u00f6nerna och d\u00f6ttrarna, r\u00e4dslan f\u00f6r att bli fet eller uppfattas som konstig. Uppenbarelsen, det tidiga sp\u00e5ret av en sanning som bara skulle v\u00e4xa och som \u00e4n idag fortfarande v\u00e4xer, att livet \u00e4r ett blixtrande sorgligt epos av sk\u00f6nhet och terror, av lycka och m\u00f6rker, av eufori och kaos – men att det \u00e4r s\u00e5. Och att kanalen ut till det verkliga livets fl\u00f6de m\u00e5ste h\u00e5llas \u00f6ppen, att inget fegt f\u00f6rtryck eller r\u00e4dsla n\u00e5gonsin f\u00e5r t\u00e4cka den stora bilden med ett torrt slem av n\u00e5gon slags f\u00f6rljugen komfort. M\u00e4nniska! Du ska lida, \u00e4lska, gr\u00e5ta, skratta. Du ska inte glo p\u00e5 TV, sl\u00e4ppa en fj\u00e4rt och spana in grannens fru. Du ska resa och utforska, inte konsumera och roa dig. Du ska \u00e4lska, inte dejta och du ska lida utan endorfiner. Du ska anamma galenskapen f\u00f6r det \u00e4r den enda v\u00e4gen till en ren och klar och sund k\u00e4nsla i det h\u00e4r f\u00f6rtryckande samh\u00e4llet av systematisk ordning. Samh\u00e4llets intressen \u00e4r inte din v\u00e4n. D\u00e4rav: It takes a fool to remain sane.<\/p>\n

Det var b\u00f6rjan av The Ark, eller \u00e5tminstone genombrottet. Sagan om dom \u00e4r mer eller mindre v\u00e4lk\u00e4nd och nu preskriberad. Det h\u00e4r \u00e4r tredje g\u00e5ngen dom st\u00e5r p\u00e5 Siesta-scenen, men det \u00e4r ocks\u00e5 sista g\u00e5ngen. I och med deras bokslut g\u00e5r dom till historien som ett av det verkliga 00-talets stora svenska band. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r det hela tiden den d\u00e4r vardagseftermiddagen f\u00f6r elva \u00e5r sedan jag \u00e5terv\u00e4nder till. I synnerhet n\u00e4r jag b\u00f6rjar h\u00f6ra spontana k\u00f6rs\u00e5nger fr\u00e5n unga r\u00f6ster st\u00e4mma upp i deras l\u00e5tar, medan jag st\u00e5r och funderar p\u00e5 om jag ska k\u00f6pa en Sm\u00e5landsrulle. The Ark har betytt saker f\u00f6r unga m\u00e4nniskor. Dom har st\u00e5tt som f\u00f6rebilder, \u00e4ven om det \u00e4r ett lite stelt ord, och dom har lyckats skapa ett ljus f\u00f6r unga d\u00e4r det idag mer \u00e4n n\u00e5gonsin ofta finns alltf\u00f6r mycket m\u00f6rker. Det tror jag dom kanske vet, men det skadar inte att p\u00e5peka det igen. Jag utg\u00e5r ifr\u00e5n att dom \u00e4r stolta; att n\u00e5 fram s\u00e5 effektivt m\u00e5ste vara vad alla artister efterstr\u00e4var, men verkligt f\u00e5 faktiskt lyckas med.<\/p>\n

Eftersom jag nuf\u00f6rtiden ska f\u00f6rest\u00e4lla vara en vuxen m\u00e4nniska m\u00e5ste jag t\u00e4nka p\u00e5 saker som att hinna med t\u00e5g hem, och inte kasta mig handl\u00f6st in i natten och hoppas p\u00e5 det b\u00e4sta. \u201dDo, do, do, do, what you wanna do\u201d ekade den d\u00e4r r\u00f6sten, som om den f\u00f6rf\u00f6ljde mig, n\u00e4r jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att l\u00e4mna \u00f6ver kv\u00e4llen \u00e5t de unga. I skrivande stund \u00e4r det femton minuter innan The Ark kliver p\u00e5 Fiesta-scenen. Jag vet att publiken \u00e4r i extas. Jag vet att det kommer att bli bra. Jag vet att det kommer att bli t\u00e5rar och skratt, dans och jubel. Jag t\u00e4nkte stanna kvar och se dom, f\u00f6r gammal k\u00e4rleks skull, men jag hade ingen att h\u00e5lla i handen.<\/p>\n

H\u00e4r skrev jag om dag 1<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Siesta<\/a>, musik<\/a>, muiskfestivaler<\/a>, The Ark<\/a><\/p>\n

Relaterat: Sydsvenskan<\/a> och Helsingborsgs Dagblad.<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hela eftermiddagen dundrade p\u00e5 Siestafestivalen. Redan p\u00e5 l\u00e5ngt avst\u00e5nd kunde man h\u00f6ra gutturala skr\u00e5l, tio trumslag i sekunden och l\u00e5nga refr\u00e4ngpauser fr\u00e5n melodiska vokaler. D\u00e4r, p\u00e5 v\u00e4g mot festivalomr\u00e5det, s\u00e5g jag en tant som rastade sin hund vid en lekplats, och hon var inte glad. Redan vid ing\u00e5ngen, p\u00e5 lillscenen Casa! d\u00e4r R\u00e4ddningstj\u00e4nsten l\u00e4mpligt nog […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[12282,5054,5705],"class_list":["post-36532","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-musik","tag-siesta","tag-the-ark","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/36532","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=36532"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/36532\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=36532"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=36532"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=36532"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}