{"id":35146,"date":"2011-05-05T08:44:11","date_gmt":"2011-05-05T06:44:11","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=35146"},"modified":"2011-05-05T08:44:11","modified_gmt":"2011-05-05T06:44:11","slug":"kulturbloggen-fran-roger-waters-the-wall-pa-globen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=35146","title":{"rendered":"Kulturbloggen fr\u00e5n Roger Waters The Wall p\u00e5 Globen"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Rogers Waters The Wall genomsyras av en b\u00e4rande id\u00e9 – att det enda som \u00e4r v\u00e5rt n\u00e5got \u00e4r kampen mot ensamhet och r\u00e4dsla, mot v\u00e5ld, krig, f\u00f6rtryck, \u00f6versitteri och murar. Och att den kampen bara kan vinnas om vi hj\u00e4lps \u00e5t.<\/p>\n

Patetiskt? Inte ett dugg. N\u00e4r bombplan projiceras p\u00e5 den j\u00e4ttelika muren och ner i ett hav av blod sl\u00e4pper en last med symboler f\u00f6r v\u00e4rldsreligionerna, storf\u00f6retag och nationer, n\u00e4r vi f\u00e5r se foton p\u00e5 krigs- och tortyroffer och wikilieaks bilderna p\u00e5 USA,s helikopterattack p\u00e5 oskyldiga i Bagdad, n\u00e4r Waters sjunger \u201dMother should I trust the government\u201d i duett med sig sj\u00e4lv p\u00e5 film fr\u00e5n 1981, n\u00e4r en tjugo barn stark k\u00f6r sjunger \u201dWe Don\u00b4t Need No Education\u201d och jagar bort den flera meter h\u00f6ga groteska l\u00e4rarmarionetten, ja d\u00e5 \u00e4r budskapet s\u00e5 \u00f6verv\u00e4ldigande som n\u00e5got kan bli.<\/p>\n

Den som var i Globen i g\u00e5r utan att bli ber\u00f6rd har f\u00f6rmodligen inget hj\u00e4rta. Och den som inte inser att Waters budskap i all sin enkelhet \u00e4r tidl\u00f6st och mycket viktigt har ingen hj\u00e4rna.<\/p>\n

Roger Waters fick id\u00e9n till The Wall efter en konsert 1977 n\u00e4r han spottade p\u00e5 en man i publiken. Denna reaktion av f\u00f6rakt inf\u00f6r sina fans skr\u00e4mde honom s\u00e5 till den grad att han gick hem och skrev text och musik till ber\u00e4ttelsen om Pink, vars barndom pr\u00e4glas av f\u00f6rlust av pappa i kriget, sadistiska l\u00e4rare i skolan och en \u00f6verbeskyddande mamma. Och som vuxen av trassliga relationer till kvinnor och ett allt mer t\u00e4rande liv som rockartist. Storyn kulminerar n\u00e4r Pink f\u00f6r att orka genomf\u00f6ra en konsert ordineras droger av sin l\u00e4kare – illustrerat i l\u00e5ten Comfortably Numb med textraderna \u201dThat’ll keep you going through the show. Come on it’s time to go\u201d.<\/p>\n

Pinks sv\u00e5righeter leder till att han f\u00f6r att skydda sig bygger en mental mur mellan sig sj\u00e4lv och omv\u00e4rlden.<\/p>\n

I den nuvarande f\u00f6rest\u00e4llningen har Waters f\u00f6r\u00e4ndrat ber\u00e4ttelsen fr\u00e5n att bara vara en enskild mans kamp mot utsatthet och alienation till att mera kretsa kring krig, ockupation och f\u00f6rtryck. Han har lyft historien fr\u00e5n det enskilda och psykologiska till det allm\u00e4nna och politiska. M\u00e4nniskor har f\u00f6re turn\u00e9n kunnat skicka in foton p\u00e5 anh\u00f6riga som d\u00f6tt i krig, och dessa foton projiceras p\u00e5 muren under f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

Det b\u00f6rjar bombastiskt med \u201dIn The Flesh\u201d d\u00e4r massiva ljudeffekter och fyrverkerier beledsagar musiken. Ett flygplan d\u00e5nar fram \u00f6ver publikhavet och kraschar vid sidan av scenen i ett eldhav. Redan h\u00e4r \u00e4r publiken chansl\u00f6s. Det \u00e4r bara att sl\u00e4ppa taget, luta sig tillbaka och l\u00e5ta sig h\u00e4nf\u00f6ras.<\/p>\n

Under f\u00f6rsta akten byggs Pinks mentala skyddsmur rent fysiskt upp sten f\u00f6r sten, mellan elvamannabandet och publiken. Medan bygget p\u00e5g\u00e5r r\u00f6r sig Waters, if\u00f6rd stor svart rock, solglas\u00f6gon och vita sneakers, sjungande och agerande i dekoren.<\/p>\n

Det m\u00e4rks att Waters, som \u00e4r 66 \u00e5r, f\u00f6r att klara detta kraftprov tagit s\u00e5nglektioner, \u00e4gnat sig \u00e5t fystr\u00e4ning och s\u00e4nkt tonarten i n\u00e5gra av l\u00e5tarna. Han r\u00f6st \u00e4r kraft- och uttrycksfull och f\u00f6rmedlar k\u00e4nsligt de olika st\u00e4mningsl\u00e4gen (\u00e5ngest, vrede, sm\u00e4rta, sorg, f\u00f6rtvivlan, l\u00e4ttnad och gl\u00e4dje) som Pink passerar.<\/p>\n

Det sista vi ser f\u00f6re pausen \u00e4r den gigantiska muren som \u00f6ver hela scenen ensam, skr\u00e4mmande och hotfull tornar upp sig \u00f6ver oss.<\/p>\n

Andra akten inleds med Hey You och Comfortably Numb. Det \u00e4r h\u00e4r jag b\u00f6rjar \u00f6nska att David Gilmour vore d\u00e4r. Och hela gruppen Pink Floyd. F\u00f6r \u00e4ven om Waters \u00e4r upphov till text och musik s\u00e5 \u00e4r Gilmours gitarrspel p\u00e5 albumet mycket betydelsefullt. Det mest ber\u00f6mda \u00e4r det tungt intensiva bluesbaserade gitarrsolot i Comfortably Numb, vilket rent musikaliskt \u00e4r The Walls mest minnesv\u00e4rda parti. Detta och hans insatser i Another Brick In The Wall (part II), och Godbye Blue Sky h\u00f6r till det b\u00e4sta Gilmour presterade i Pink Floyd.<\/p>\n

De nuvarande gitarristerna spelar ton f\u00f6r ton exakt det som Gilmour gjorde. Men de heter Kilminster och White. Inte Gilmour.<\/p>\n

Efter v\u00e4ndpunkten och skriket \u201dtear down the wall\u201d raseras muren till sist med ett d\u00e5n.<\/p>\n

Dramat slutar med en positiv bild. En flicka buren av ett knippe ballonger faller ned fr\u00e5n himlen, hon niger mot oss och ler. I avslutande, akustiska Outside The Wall st\u00e5r bandet p\u00e5 rad framme vid scenkanten mitt i de raserade murmassorna. Waters sj\u00e4lv spelar trumpet.<\/p>\n

Med undantag f\u00f6r en handfull l\u00e5tar \u00e4r The Wall inte n\u00e5got musikaliskt storverk. Mot slutet blir den rentav bitvis n\u00e4stan amat\u00f6rm\u00e4ssigt musikalartad. Men som konsekvent genomf\u00f6rd ide\u00b4 och visuellt \u00e4ventyr \u00e4r denna f\u00f6rest\u00e4llning en unik totalupplevelse. Jag har aldrig varit med om n\u00e5got liknande. Och det l\u00e4r dr\u00f6ja innan n\u00e5gon \u00f6vertr\u00e4ffar det h\u00e4r.<\/p>\n

Men f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r n\u00e5got mycket mer \u00e4n bara en storslagen och extravagant rockopera med ett t\u00e4nkv\u00e4rt budskap. Den \u00e4r en av v\u00e4rldshistoriens mest framg\u00e5ngsrika artisters avskedsturne\u00b4 och testamente.<\/p>\n

Det kommer att finnas de som s\u00e4ger att Roger Waters bara \u00e4r gammal st\u00f6t vars progressiva rockmusik och budskap om solidaritet tillh\u00f6r en f\u00f6rg\u00e5ngen tid.<\/p>\n

Men alla vi som var var p\u00e5 Globen i g\u00e5r, och som n\u00e5gon g\u00e5ng bes\u00f6kt m\u00e5nens baksida, vet att de har fel, ack s\u00e5 fel. <\/p>\n

L\u00e4s mer om The Wall och progressiv och symfonisk rock p\u00e5 min blogg Universum Noll. <\/a><\/p>\n