{"id":35130,"date":"2011-06-15T11:01:04","date_gmt":"2011-06-15T09:01:04","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=35130"},"modified":"2011-06-15T11:01:04","modified_gmt":"2011-06-15T09:01:04","slug":"potiche-%e2%80%93-en-fransk-trofefru","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=35130","title":{"rendered":"Potiche \u2013 en fransk trof\u00e9fru"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Potiche \u2013 en fransk trof\u00e9fru
\nBetyg: 1
\nPremi\u00e4r: 15 juli<\/p>\n

Suzanne \u00e4r gift med den rika och m\u00e4ktiga maken Robert Pujol som \u00e4r chef \u00f6ver ett f\u00f6retag som producerar paraplyer. Suzanne b\u00f6rjar k\u00e4nna att hennes liv som hemmafru b\u00f6rjar bli tr\u00e5kigt och ensamt. Hon vill ut och jobba men ingen tar henne p\u00e5 allvar. Hennes barn \u00e4r vuxna och hennes man \u00e4r otrogen. Hon verkar vara fast i rollen som den f\u00f6rl\u00e5tande hemmafrun och Suzanne bara v\u00e4ntar p\u00e5 att f\u00e5 en chans att g\u00f6ra en stor f\u00f6r\u00e4ndring i sitt liv.<\/p>\n

Paraplyfabriken pl\u00e5gas av strejker som blir allt allvarligare. Robert tas som gisslan, f\u00e5r hj\u00e4rtattack och Suzanne f\u00e5r ta \u00f6ver f\u00f6retaget. \u00c4ntligen f\u00e5r hon visa vad hon g\u00e5r f\u00f6r och saker tycks g\u00e5 riktigt bra, tills Robert blir b\u00e4ttre och vill ha tillbaks sitt jobb.<\/p>\n

Potiche \u00e4r en fransk film och utspelar sig i norra Frankrike \u00e5r 1977, runt den tiden d\u00e5 kvinnor har b\u00f6rjat ta sig ut i arbetsmarknaden. <\/p>\n

Det \u00e4r en intressant id\u00e9 p\u00e5 en film men den var n\u00e4stan tr\u00e5kig. S\u00e5 mycket mer kunde ha gjorts. St\u00f6rsta problemet var att storyn var st\u00f6rande f\u00f6ruts\u00e4gbar. Man f\u00f6rstod redan i f\u00f6rsta scenen, n\u00e4r man s\u00e5g Suzanne Pujol ute p\u00e5 ett joggingpass, att hennes liv snart skulle f\u00f6r\u00e4ndras och att hon skulle sluta vara en ’trof\u00e9fru’. Dock uppskattade jag den h\u00e4ftiga 70-tals milj\u00f6n.<\/p>\n

Hela filmen k\u00e4ndes som en teaterpj\u00e4s, fast ingen bra teaterpj\u00e4s. Sk\u00e5despelarna var medelm\u00e5ttiga, sk\u00e4mten var inte roliga och man k\u00e4nde inte heller n\u00e5gon st\u00f6rre f\u00f6rbindelse med karakt\u00e4rerna i filmen. En liten del av mig blev glad n\u00e4r Suzanne best\u00e4mde sig f\u00f6r att visa hennes omgivning att hon kan minsann st\u00e5 p\u00e5 sina egna ben hon med, men det var en f\u00f6r liten del av mig som tyckte det f\u00f6r att det skulle betyda n\u00e5gonting. <\/p>\n

Jag rycktes inte med i filmen och k\u00e4nde mig inte s\u00e4rskilt ber\u00f6rd n\u00e4r jag l\u00e4mnade bion.<\/p>\n