Vi \u00e4r tio personer som f\u00e5tt m\u00f6jlighet att se Sharigruppens Hedda! p\u00e5 premi\u00e4ren den 28 april. Vi befinner oss mitt i h\u00e4ndelsernas centrum i Heddas och J\u00f6rgens hem, publiken sitter l\u00e4ngs l\u00e5ngv\u00e4ggarna av det 18 kvadratmeter stora rummet \u2013 Teater Giljotins Grey Room. N\u00e4r pj\u00e4sen b\u00f6rjar sitter Hedda p\u00e5 en liten avsats vid ena kortsidan. En liten pappersf\u00e5gel balanserar p\u00e5 en tr\u00e5d. Hedda f\u00f6rs\u00f6ker symboliskt styra den ut till friheten genom ett litet h\u00e5l i v\u00e4ggen, men den st\u00f6ter g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng emot v\u00e4ggen och blir kvar i rummet. J\u00f6rgen f\u00f6rs\u00f6ker locka henne tillbaka till vardagen, till att skriva listor p\u00e5 allt som beh\u00f6ver g\u00f6ras.<\/p>\n
Hedda och J\u00f6rgen \u00e4r nygifta och har precis kommit hem fr\u00e5n en l\u00e5ng br\u00f6llopsresa till sitt nya tjusiga hem. Deras liv har en vacker yta, men under ytan lurar tomheten. Vi k\u00e4nner igen ramarna fr\u00e5n Henrik Ibsens klassiker Hedda Gabler, som Sharikompaniets nyskrivna pj\u00e4s \u00e4r en fri tolkning av. Till Hedda har teatergruppen ocks\u00e5 h\u00e4mtat inspiration fr\u00e5n Hanna Arendts bok M\u00e4nniskans Villkor fr\u00e5n 1958.<\/p>\n
Hanna Arendt beskrev det moderna arbetssamh\u00e4llet d\u00e4r maskinernas \u201dv\u00e4rld\u201d ers\u00e4tter den verkliga v\u00e4rlden. I denna pseudov\u00e4rld \u00e4r det arbetet och prestationen som blir livets mening. I Hedda \u00e4r fotografen J\u00f6rgen framg\u00e5ngsrik, men p\u00e5 ett pseudoplan. Det finns inget \u00e4kta djup i hans konstn\u00e4rskap utan det \u00e4r snarare en roll som han spelar. Likadant \u00e4r det f\u00f6r de bes\u00f6kande v\u00e4nnerna, Thea och Eilert. Thea har hittat sin roll i att leda in och h\u00e5lla fast Eilert i hans konstn\u00e4rsroll.<\/p>\n
Det \u00e4r bara Hedda som inte har hittat sin roll. Hon blir betraktaren som ser p\u00e5 livet utifr\u00e5n och det hon ser f\u00f6rm\u00e5r inte h\u00e5lla henne kvar. Th\u00e9r\u00e8se Svenssons Hedda utstr\u00e5lar en k\u00e4nsla av utanf\u00f6rskap och s\u00e5rbarhet. Hela ensemblen \u00e4r imponerande i sina rolltolkningar som de framf\u00f6r bara p\u00e5 n\u00e5gon meters avst\u00e5nd fr\u00e5n publiken. Med sm\u00e5 medel och en dialog i samtalston lyckas de f\u00e5 fram stora k\u00e4nslor och de komplexa relationerna mellan rollgestalterna.<\/p>\n
Sharikompaniet vill med pj\u00e4sen ge en inre f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r en m\u00e4nniska och en insikt om att man inte \u00e4r f\u00e5ngen, att det alltid finns ett val. Det tycker jag att de har lyckats med. Man vill g\u00e4rna ruska om Hedda och de andra och f\u00e5 dem att se sig sj\u00e4lva utifr\u00e5n. Hedda! spelas p\u00e5 Teater Giljotin den 9, 11, 12 och 13 maj. Eftersom premi\u00e4ren blev uppskjuten hoppas jag p\u00e5 att gruppen f\u00e5r n\u00e5gra extra f\u00f6rest\u00e4llningar s\u00e5 att n\u00e5gra fler f\u00e5r tillf\u00e4lle att se pj\u00e4sen.<\/p>\n
L\u00e4s mer i Teatermagasinets recension<\/a> samt i intervjun<\/a> med Shari Sabel Strandmark och Th\u00e9r\u00e8se Svensson.<\/p>\n L\u00e4s om Ibsens Hedda Gabler<\/a> och om Hannah Arendt<\/a> p\u00e5 Wikipedia.<\/p>\n L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Henrik Ibsen<\/a>, Hedda Gabler<\/a>, Teater Giljotin<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vi \u00e4r tio personer som f\u00e5tt m\u00f6jlighet att se Sharigruppens Hedda! p\u00e5 premi\u00e4ren den 28 april. Vi befinner oss mitt i h\u00e4ndelsernas centrum i Heddas och J\u00f6rgens hem, publiken sitter l\u00e4ngs l\u00e5ngv\u00e4ggarna av det 18 kvadratmeter stora rummet \u2013 Teater Giljotins Grey Room. N\u00e4r pj\u00e4sen b\u00f6rjar sitter Hedda p\u00e5 en liten avsats vid ena kortsidan. […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":45596,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[2235,2262,5643],"class_list":{"0":"post-34835","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-hedda-gabler","11":"tag-henrik-ibsen","12":"tag-teater-giljotin","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/34835","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=34835"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/34835\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":45598,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/34835\/revisions\/45598"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/45596"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=34835"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=34835"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=34835"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}