{"id":34680,"date":"2011-04-27T14:05:35","date_gmt":"2011-04-27T12:05:35","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=34680"},"modified":"2011-04-27T14:05:35","modified_gmt":"2011-04-27T12:05:35","slug":"bill-callahan-apocalypse-bast-nar-han-later-kompet-lyfta-hans-rost","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=34680","title":{"rendered":"Bill Callahan: Apocalypse, b\u00e4st n\u00e4r han l\u00e5ter kompet lyfta hans r\u00f6st"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Artist: Bill Callahan
\nTitel: Apocalypse
\nBetyg: 3<\/p>\n

Bill Callahan etablerade sig som Smog, d\u00e4r han gjorde f\u00f6rsiktigt utsmyckade p\u00e4rlor till l\u00e5tar d\u00e4r hans s\u00e4regna djupa r\u00f6st gjorde varje lyssning till en upplevelse. Americana med mycket<\/p>\n

Det \u00e4r p\u00e5 samma sp\u00e5r han har fortsatt under eget namn. 2009 \u00e5rs Sometimes I Wish I Were An Eagle var en av \u00e5rets b\u00e4sta, och med Apocalypse tar han sats d\u00e4r f\u00f6rra skivan slutade. Det \u00e4r mer fart och mindre ljudlandskap. Mer direkt. Tyv\u00e4rr, \u00e4r jag n\u00f6dbedd att s\u00e4ga, lite av Callahans egenhet f\u00f6rsvinner i viljan att g\u00f6ra mer poppiga, tillg\u00e4ngliga l\u00e5tar.<\/p>\n

\u00c4nd\u00e5 \u00e4r l\u00e5tar som Baby’s Breath briljanta i sin enkelhet. Den akustiska gitarren f\u00e5r s\u00e4llskap av en klagande elektrisk s\u00e5dan och Callahans klagande r\u00f6st binder ihop alltsammans.<\/p>\n

Skivan \u00e4r kort, n\u00e5r inte upp till 40 minuter och det apokalyptiska temat \u00e4r tydligt i l\u00e5tarnas texter, ibland ger ocks\u00e5 musiken en f\u00f6rst\u00e4rkning. Men oftast inte, det \u00e4r bitvis lite ofokuserat och utan riktning.
\nFlummigt, om man s\u00e5 vill, som i America!<\/p>\n

L\u00e5ngsamt pockande, n\u00e4rmast jazzliknande \u00e4r det ocks\u00e5 i Universal Applicant. Men b\u00e4st \u00e4r Callahan n\u00e4r han som i Riding for the Feeling lugnar ner och l\u00e5ter kompet lyfta fram hans stora tillg\u00e5ng, r\u00f6sten.<\/p>\n