{"id":34295,"date":"2011-04-21T19:39:04","date_gmt":"2011-04-21T17:39:04","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=34295"},"modified":"2011-04-21T19:39:04","modified_gmt":"2011-04-21T17:39:04","slug":"kulturbloggen-fran-legendary-voices-of-jamaica-2011-tour-congos-abyssinians-pa-gota-kallare","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=34295","title":{"rendered":"Kulturbloggen fr\u00e5n Legendary voices of Jamaica 2011 tour, Congos & Abyssinians – p\u00e5 G\u00f6ta K\u00e4llare"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Tv\u00e5 legendariska rootsreggaeakter spelade p\u00e5 G\u00f6ta k\u00e4llare p\u00e5 onsdagskv\u00e4llen 20 april. B\u00e4gge hade sin storhetstid under 1970-talet och b\u00e4gge hade varit splittrade under flera \u00e5r innan de \u00e5terf\u00f6renades, till m\u00e5nga fans stora gl\u00e4dje. Som sig b\u00f6r vid den h\u00e4r typen av spelningar ligger tonvikten p\u00e5 material fr\u00e5n storhetstiden, i det h\u00e4r fallet 70-talet, allts\u00e5 \u00f6ver 30 \u00e5r sedan. F\u00f6rv\u00e4ntningarna blir d\u00e4refter, det vill s\u00e4ga inte alltf\u00f6r h\u00f6ga.<\/p>\n

F\u00f6rst ut \u00e4r the Abyssinians som var en av de grupper som under det sena 1960-talet lade grunden f\u00f6r hur rootsreggaen skulle l\u00e5ta under det f\u00f6ljande decenniet – sk\u00f6nsjungande r\u00f6ster med kompletterande st\u00e4mmor till tung sl\u00e4pig musik. Och med texter som dr\u00f6p av religi\u00f6sa rastafari-referenser. Deras st\u00f6rsta hit var \u2019Satta massa gana\u2019, en l\u00e5t som har gjorts i ett stort antal versioner sedan dess.<\/p>\n

Tre coola farbr\u00f6der \u00e4ntrar scen med scenkl\u00e4der i en klass f\u00f6r sig. Vi har en gulgr\u00f6n kaftan som skulle g\u00f6ra DiLeva avundsjuk, till det en matchande (n\u00e5ja) r\u00f6d stickad m\u00f6ssa. Coolaste snubben har en flygkaptensuniform med p\u00e5sydda rastaflaggor p\u00e5 kavajen och en rej\u00e4l flygkaptenskepa. Komplettera det med tomtesk\u00e4gg och jag b\u00f6rjar tro att jag hallucinerar. Det h\u00e4r \u00e4r allt annat \u00e4n ett g\u00e4ng gamla gubbar som rutinm\u00e4ssigt k\u00f6r sina gamla l\u00e5tar f\u00f6r nostalgins och pengarnas skull. Det \u00e4r ett g\u00e4ng som har kul p\u00e5 scen och lyckas sprida sin gl\u00e4dje till publiken. Man f\u00e5r n\u00e5gra i fr\u00e4mre raden att en och en ropa Ethiopians i mikrofonen. R\u00e4tt s\u00e5 surrealistiskt en vardagskv\u00e4ll i Sverige.<\/p>\n

Musiken och s\u00e5ngen \u00e4r generellt bra \u00e4ven om det \u00e4r ett par l\u00e5tar som \u00e4r mindre kul. B\u00e4sta l\u00e5ten \u00e4r \u2019Peculiar number\u2019 i en grym version. I likaledes grymma \u2019Meditation\u2019 bjuds vi p\u00e5 n\u00e5gra riktigt schyssta dansmoves . Konfrienciern f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 oss att ropa Abyssinians i takt innan extranumret, om\u00f6jligt f\u00f6rst\u00e5s men ganska komiskt. De kommer \u00e4nd\u00e5 tillbaka och k\u00f6r \u2019Satta massa gana\u2019 under stort jubel fr\u00e5n publiken, en l\u00e5ng version som i andra halvan g\u00e5r \u00f6ver i dub och som avslutas med att flygkaptenen hittar ett par bongotrummor och drar iv\u00e4g ett sk\u00f6nt bongotrumssolo. \u00c4nnu mer jubel. Hade kv\u00e4llen slutat d\u00e4r hade nog de flesta varit ganska n\u00f6jda med en klart godk\u00e4nd konsert och en hel del h\u00e4rliga syn- och h\u00f6rsel-intryck som kommer att leva kvar l\u00e4nge.<\/p>\n

Tillbaka i historien, till andra h\u00e4lften av 1970-talet. Nu g\u00f6r en annan vokalgrupp en av reggaens absoluta klassiker, albumet \u2019Heart of the Congos\u2019. Gruppen var naturligtvis the Congos och skivan producerades av Lee Perry innan han – enligt myten – blev halvgalen och br\u00e4nde ner sin studio. Congos gjorde flera bra album innan de gick skilda v\u00e4gar under det tidiga 80-talet. Om Abyssinians var coola s\u00e5 \u00e4r Congos \u00fcbercoola, om Abyssinians var energiska s\u00e5 \u00e4r Congos elektriska. Fyra gubbar med karismatiske Cedric Myton i spetsen ger oss en h\u00f6genergisk show, fylld med h\u00e4ftiga danser som jag knappast hade trott att f\u00e5 se av fyra m\u00e4n i svensk pension\u00e4rs\u00e5lder. Cedric Myton m\u00e5ste vara en av de coolaste snubbar som st\u00e5tt p\u00e5 en svensk scen.<\/p>\n

\"\"<\/a>Tonvikten ligger som v\u00e4ntat p\u00e5 sp\u00e5r fr\u00e5n \u2019Heart of the Congos\u2019, b\u00e4st av dem \u00e4r nog avlutningen med den m\u00e4ktiga \u2019Fisherman\u2019 …roll fisherman roll, keep on rowing your boat… s\u00e5 grym. D\u00e4remellan g\u00f6r man en lysande version av \u2019Youthman\u2019 fr\u00e5n underskattade albumet \u2019Congo Ashanti\u2019. Cedric Mytons falsett kan bli lite f\u00f6r mycket i de f\u00e5 l\u00e5tar den f\u00e5r dominera helt, det \u00e4r i samspelet med de andras r\u00f6ster \u2013 bland annat en m\u00f6rk bas som g\u00e5r r\u00e4tt igenom kroppen – som magin uppenbarar sig. Slutet blir litet abrupt utan extranummer p\u00e5 grund av att g\u00e4nget ska upp tidigt med flyget f\u00f6r n\u00e4sta spelning. Fantastiskt att de orkar kv\u00e4ll efter kv\u00e4ll. <\/p>\n

Mina l\u00e5ga f\u00f6rv\u00e4ntingar inf\u00f6r konserterna \u00e4r som ni nog f\u00f6rst\u00e5tt helt obefogade. The Abyssininas g\u00f6r en mer \u00e4n godk\u00e4nd spelning och the Congos g\u00f6r en av de b\u00e4sta konserter jag sett p\u00e5 l\u00e4nge, kanske n\u00e5gonsin. Big up. Congoman ashantiman.
\n\"\"<\/a>
\n\"\"<\/a>
\n\"\"<\/a>
\n\"\"<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Jamaica<\/a>, G\u00f6ta K\u00e4llare<\/a>, reggae<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tv\u00e5 legendariska rootsreggaeakter spelade p\u00e5 G\u00f6ta k\u00e4llare p\u00e5 onsdagskv\u00e4llen 20 april. B\u00e4gge hade sin storhetstid under 1970-talet och b\u00e4gge hade varit splittrade under flera \u00e5r innan de \u00e5terf\u00f6renades, till m\u00e5nga fans stora gl\u00e4dje. Som sig b\u00f6r vid den h\u00e4r typen av spelningar ligger tonvikten p\u00e5 material fr\u00e5n storhetstiden, i det h\u00e4r fallet 70-talet, allts\u00e5 \u00f6ver […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16],"tags":[2157,2605,4685],"class_list":["post-34295","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","tag-gota-kallare","tag-jamaica","tag-reggae","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/34295","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=34295"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/34295\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=34295"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=34295"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=34295"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}