{"id":34260,"date":"2011-04-21T11:18:28","date_gmt":"2011-04-21T09:18:28","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=34260"},"modified":"2011-04-21T11:18:28","modified_gmt":"2011-04-21T09:18:28","slug":"fran-premiaren-av-anna-karenina-pa-stockholms-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=34260","title":{"rendered":"Fr\u00e5n premi\u00e4ren av Anna Karenina p\u00e5 Stockholms stadsteater"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>
Fotograf\tCarl Thorborg Bildtext\tSven Ahlstr\u00f6m och Helena af Sandeberg i Anna Karenina. Premi\u00e4r p\u00e5 Stora scenen den 20 april.<\/figcaption><\/figure>\n

Scenen best\u00e5r av en stor gr\u00f6n trappa med en meter h\u00f6ga trappsteg. Det \u00e4r allt. I mitten n\u00e5gonstans sitter en sm\u00e5fet ung man som sn\u00f6rar p\u00e5 sig ett par skridskor. Det \u00e4r en avskalad scen som m\u00f6ter oss n\u00e4r vi tr\u00e4der in i salongen p\u00e5 Stockholms stadsteater f\u00f6r att se premi\u00e4ren p\u00e5 Anna Karenina.<\/p>\n

Anna Karenina bygger p\u00e5 Leo Tolstojs roman som \u00f6versattes till svenska under 1870-talet. Att g\u00f6ra teater av en roman har sina sv\u00e5righeter. F\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 Stockholms stadsteater experimenterar med teaterkonsten i form. Sk\u00e5despelarna v\u00e4xlar mellan monologer, dialoger och ett mer litter\u00e4rt ber\u00e4ttande om sin egen eller n\u00e5gon annan karakt\u00e4rs tankar. Denna brist p\u00e5 drama, p\u00e5 dialoger och agerande mellan rollerna \u00e4r nog ett sk\u00e4l till att f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r r\u00e4tt seg.<\/p>\n

N\u00e4r jag l\u00e4st om f\u00f6rest\u00e4llningen i f\u00f6rhandsartiklar, I intervjuer med Helena af Sandeberg som spelar Anna Karenina<\/a> och regiss\u00f6ren ska f\u00f6rest\u00e4llningen handla om vad som h\u00e4nder n\u00e4r vi m\u00f6ter k\u00e4rleken<\/a>.
\nAnna Karenina \u00e4r gift och har son som \u00e4r \u00e5tta \u00e5r d\u00e4r pj\u00e4sens handlingar startar. Anna Karenina tycker att hennes man \u00e4r stel och inte ger sig h\u00e4n \u00e5t livet. Hon m\u00f6ter greve Vronskij (spelad av Sven Ahlstr\u00f6m) och en f\u00f6rt\u00e4rande passion uppst\u00e5r mellan dem. Anna Karenina ger sig h\u00e4n \u00e5t den och f\u00f6ljer med greven, \u00f6verger sin son och sin man. Att g\u00f6ra s\u00e5 d\u00e5, under 1800-talet i Ryssland, var en skandal. Hennes man, Alexander Karenin, \u00e4r lika orolig f\u00f6r att f\u00f6rlora sitt arbete som sin fru. Sonen stannar f\u00f6rst\u00e5s hos fadern, n\u00e5got som delad v\u00e5rdnad existerar inte d\u00e5.<\/p>\n

Det \u00e4r s\u00e5dant som g\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen sv\u00e5r att relatera till. Anna Karenina v\u00e4ljer bort sin son f\u00f6r att hon ger sig hundra procent h\u00e4n \u00e5t en passion. Detta g\u00f6r att hon till slut tar livet av sig. Men d\u00e5, om n\u00e5got, \u00f6verger hon v\u00e4l sin son. Det \u00e4r sv\u00e5rt att ta till sig hennes reaktioner, sv\u00e5rt att k\u00e4nna n\u00e5gon sympati f\u00f6r henne. Greve Vronskij talar med henne om att han vill att hon ska skilja sig och gifta sig med honom. Om han g\u00f6r det f\u00f6r att han \u00e4lskar henne eller f\u00f6r att han vet att n\u00e4r de blir gifta kan han sl\u00e4ppa jakten p\u00e5 henne och koncentrera sig p\u00e5 andra k\u00e4rlekser\u00f6vringar, det l\u00e4mnas \u00f6ppet f\u00f6r tolkningar.<\/p>\n

Stadsteaterns upps\u00e4ttning av Anna Karenina bygger p\u00e5 en ny modern dramatisering av den tyske dramatikern Armin Petras. Denna dramatisering utg\u00e5r fr\u00e5n de centrala karakt\u00e4rerna och deras k\u00e4nsloliv. Texten f\u00f6rh\u00e5ller sig b\u00e5de till Tolstojs tid och till v\u00e5r egen samtid. D\u00e5 som nu handlar det om viljan att bli \u00e4lskad, om m\u00e4nniskor som tror att k\u00e4rleken \u00e4r det som ska f\u00f6rl\u00f6sa dem.
\n? Anna Karenina lever i ett olyckligt \u00e4ktenskap och blir besatt av att f\u00e5 Vronskij att \u00e4lska henne, av att uppn\u00e5 den ideala k\u00e4rleken. Hon tror att om hon \u00e4r en perfekt kvinna s\u00e5 kommer han att \u00e4lska henne tillbaka. S\u00e5 hon v\u00e4nder ut och in p\u00e5 sig sj\u00e4lv f\u00f6r att g\u00f6ra sig sj\u00e4lv mer \u00e4lskv\u00e4rd f\u00f6r honom, s\u00e4ger regiss\u00f6ren Kjersti Horn, i ett pressmeddelande.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningens styrka \u00e4r de olika s\u00e4tt att f\u00f6rh\u00e5lla sig till k\u00e4rlek och \u00e4ktenskap som lyfts fram i form av de olika karakt\u00e4rernas s\u00e4tt att agera. Som Levin, s\u00e5 f\u00e5ngad i sitt minderv\u00e4rdeskomplex, att han aldrig kan tro att n\u00e5gon kan \u00e4lska honom och Stepan, Annas bror, som alltid m\u00e5ste jaga nytt, oavsett om det handlar om \u00e4lskarinnor eller andra kickar, Kitty som gifter sig f\u00f6r att slippa sina f\u00f6r\u00e4ldrar …<\/p>\n

\u00c5 andra sidan \u00e4r det mycket som \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6ra in i dagens samh\u00e4lle och det s\u00e4tt vi lever idag, n\u00e4r \u00e4ktenskapet inte \u00e4r lika viktigt, d\u00e4r kvinnor kan f\u00f6rs\u00f6rja sig sj\u00e4lva. En viktig fr\u00e5ga i sammanhanget \u00e4r ocks\u00e5: vad \u00e4r k\u00e4rlek och m\u00e5ste passion var liktydigt med k\u00e4rlek? Finns det ingen lugn k\u00e4rlek, kan k\u00e4rlek inte existera i lugnet? Jag har sv\u00e5rt att ta till sig att det \u00e4r k\u00e4rlek som driver Anna Kareninas och Vronskijs f\u00f6rh\u00e5llande, det \u00e4r mer en allt f\u00f6rt\u00e4rande passion och ett vansinne. Den som \u00e4r f\u00f6rloraren \u00e4r som s\u00e5 ofta kvinnan. Vronskij har inga problem att g\u00e5 vidare, hans st\u00f6rsta problem \u00e4r \u00e4nd\u00e5 tandv\u00e4rken.<\/p>\n

I pressmeddelandet st\u00e5r:<\/p>\n

Leo Tolstojs tegelstensroman Anna Karenina, skriven 1877, \u00e4r en av v\u00e4rldslitteraturens fr\u00e4msta skildringar av k\u00e4rlekens och passionens villkor. G\u00e5r det att \u00f6verleva en totalt uppslukande f\u00f6r\u00e4lskelse? Vad blir kvar av en sj\u00e4lv?
\nHelena af Sandeberg g\u00f6r rollen som Anna Karenina. ? Jag har aldrig blivit s\u00e5 ber\u00f6rd av n\u00e5gon annan pj\u00e4s jag l\u00e4st. Anna Karenina \u00e4r en kvinna som v\u00e4ljer bort sitt \u00e4lskade barn f\u00f6r att kunna leva med en man som hon blir passionerat f\u00f6r\u00e4lskad i. Det \u00e4r en enorm sm\u00e4rta men hon kan inte l\u00e5ta bli. Kanske kan man bara begripa kraften i en passion om man sj\u00e4lv varit d\u00e4r. Det \u00e4r en kraft vi k\u00e4nner igen ocks\u00e5 2011 ? trots alla val vi har och alla terapeuter vi tr\u00e4ffar. K\u00e4rleken har blivit v\u00e5r tids religion. Det handlar om besatthet. Det anses fult men \u00e4r n\u00e5got som vi dras till. Besatthet i en m\u00e4nniska \u00e4r attraktivt och lockande. Men besatthet kan \u00f6del\u00e4gga en utan att man m\u00e4rker n\u00e4r det h\u00e4nder, s\u00e4ger Helena af Sandeberg.<\/p><\/blockquote>\n

Jag vill inte kalla denna besatthet f\u00f6r k\u00e4rlek, utan mer passion blandad med besatthet. D\u00e5 blir f\u00f6rest\u00e4llningen mer intressant, men \u00e4nd\u00e5 lyfte den inte riktigt. Den var bitvis seg och det var sv\u00e5rt att identifiera sig med karakt\u00e4rerna. Kanske lyfter den mer n\u00e4r ensemblen f\u00e5tt n\u00e5gra f\u00f6rest\u00e4llningar i ryggen och samspelet st\u00e4rks. Eller s\u00e5 \u00e4r det sj\u00e4lva formen, att den bygger mer p\u00e5 litteratur och monologer \u00e4n dialog och dramatiska m\u00f6ten, som g\u00f6r den seg.<\/p>\n

I rollerna:
\nAnna Karenina\tHelena Af Sandeberg
\nVronskij\tSven Ahlstr\u00f6m
\nDasja\tPetronella Barker
\nKarenin\tMats Blomgren
\nKitty\tNadja Mirmiran
\nStepan\tJan Mybrand
\nLevin\tHenrik Norl\u00e9n<\/p>\n

Produktion:
\nAv\tLeo Tolstoj
\n\u00d6vers\u00e4ttning\tFrederik Sj\u00f6gren
\nDramatisering\tArmin Petras
\nRegi\tKjersti Horn
\nScenografi och kostym\tSven Haraldsson
\nLjus\tPatrik Bog\u00e5rdh
\nLjud\tTony Andersson
\nMusik\tErik Hedin
\nMask Patricia Svajger<\/p>\n

Fotograf\tCarl Thorborg
\nBildtext\tSven Ahlstr\u00f6m och Helena af Sandeberg i Anna Karenina. Premi\u00e4r p\u00e5 Stora scenen den 20 april.<\/p>\n

Relaterat: recension i Nummer<\/a>.<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Anna Karenina<\/a>, k\u00e4rlek<\/a>, besatthet<\/a>, passion<\/a>, teater<\/a>, scen<\/a>, teaterrecension<\/a>, Stockholms stadsteater<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Scenen best\u00e5r av en stor gr\u00f6n trappa med en meter h\u00f6ga trappsteg. Det \u00e4r allt. I mitten n\u00e5gonstans sitter en sm\u00e5fet ung man som sn\u00f6rar p\u00e5 sig ett par skridskor. Det \u00e4r en avskalad scen som m\u00f6ter oss n\u00e4r vi tr\u00e4der in i salongen p\u00e5 Stockholms stadsteater f\u00f6r att se premi\u00e4ren p\u00e5 Anna Karenina. Anna […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[308,605,3175,4270,12286,5420,12288,12289],"class_list":{"0":"post-34260","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-anna-karenina","11":"tag-besatthet","12":"tag-karlek","13":"tag-passion","14":"tag-film","15":"tag-stockholms-stadsteater","16":"tag-teater","17":"tag-teaterrecension","18":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/34260","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=34260"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/34260\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=34260"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=34260"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=34260"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}