{"id":34191,"date":"2011-04-20T06:43:29","date_gmt":"2011-04-20T04:43:29","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=34191"},"modified":"2011-04-20T06:43:29","modified_gmt":"2011-04-20T04:43:29","slug":"paul-simon-med-nytt-album-so-beautiful-or-so-what","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=34191","title":{"rendered":"Paul Simon med nytt album: So beautiful or so what"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nArtist: Paul Simon
\nTitel: So beautiful or so what
\nBetyg: 4
\nUtgivningsdatum: 2011-04-11<\/p>\n

Paul Simon. Mannen, myten, musiken och legenden. F\u00f6rsta hiten f\u00f6r \u00f6ver 50 \u00e5r sedan och nu vid n\u00e4stan fyllda 70 f\u00e5r han yngre hypade band som Vampire weekend att framst\u00e5 som bleka, urvattnade kopior. Tv\u00e5 av mina absoluta favoritplattor har han redan gjort, dels den psykadeliskt inspirerade Bookends i duon Simon & Garfunkel, dels Graceland – hans artistiska och kommersiella h\u00f6jdpunkt under solokarri\u00e4ren. Och nu har han gjort en till. Favoritplatta.<\/p>\n

Nu undrar ni kanske om jag har drabbats av \u2019gammal-favorit-g\u00f6r-lite-b\u00e4ttre-\u00e4n-OK-skiva-och-recensenten-g\u00f6r-v\u00e5gen-syndromet’? Eller \u00e4r skivan verkligen s\u00e5 bra? Ja, den \u00e4r s\u00e5 bra och \u00e4nnu b\u00e4ttre. De flesta av l\u00e5tarna skulle platsa p\u00e5 Graceland och med tanke p\u00e5 att det \u00e4r 25-\u00e5rs jubileum f\u00f6r Graceland skulle det ha varit enkelt f\u00f6r Simon att kalla skivan f\u00f6r Graceland II och f\u00e5 en stors\u00e4ljare. R\u00f6sten \u00e4r lika bra som tidigare och han \u00e4r fortfarande en gudaben\u00e5dad l\u00e5tskrivare, albumet \u00e4r dessutom skickligt producerat av en annan 60-tals gigant – Phil Ramone. \u00d6verhuvudtaget har han en f\u00f6rm\u00e5ga att samarbeta med r\u00e4tt folk som lyfter musiken med sina insatser.<\/p>\n

En skillnad mot Graceland \u00e4r att de afrikanska influenserna \u00e4r mindre framtr\u00e4dande, bara i \u2019Rewrite\u2019 till\u00e5ts de dominera – d\u00e5 i form av afrikanska str\u00e4nginstrument. I \u2019Dazzling blue\u2019, den b\u00e4sta l\u00e5ten, anv\u00e4nds indiska slagverk som h\u00f6jer l\u00e5ten ytterligare ett par sn\u00e4pp. Annars \u00e4r den fr\u00e4msta influensen amerikansk blues, inte segt tunggung utan snabba, coola rytmfigurer i stil med Son House eller Ry Cooder. Gamla och halvgamla gubbar som ser bluesrock som det nya svarta finns det redan f\u00f6r m\u00e5nga av, Paul Simon \u00e4r tack och lov inte en av dem.<\/p>\n

D\u00e4remot faller han ner i det stillsamma balladtr\u00e4sket ett par g\u00e5nger. \u2019Questions for the Angels\u2019 och \u2019Love and hard times\u2019 \u00e4r tv\u00e5 komaframkallande l\u00e5tar som tyv\u00e4rr drar ner betyget ett steg. \u2019Love and hard times\u2019 har visserligen en kul text om hur Gud och Jesus g\u00f6r en artighetsvisit p\u00e5 jorden och en rastl\u00f6s Gud konstaterar att m\u00e4nniskorna \u00e4r ena ruggiga typer och att det \u00e4r b\u00e4st att de drar vidare innan lynchmobben kommer. Stillsamma ballader \u00e4r ju annars gamle kollegan Art Garfunkels signum, han har dessutom f\u00f6rm\u00e5gan att f\u00e5 s\u00e5nt h\u00e4r sm\u00f6rigt slisk n\u00e4rap\u00e5 njutbart med sin sagolika r\u00f6st.<\/p>\n

Om man r\u00e4knar bort den korta instrumentala \u2019Amulet\u2019 finns det \u00e4nd\u00e5 sju superba l\u00e5tar kvar, fler \u00e4n de flesta artister g\u00f6r p\u00e5 en livstid. Paul Simon \u00e4r en av de gamla hj\u00e4ltarna som fortfarande kan \u00f6verraska, som fortfarande bitvis \u00e4r genial. F\u00f6rmodligen den enda nu n\u00e4r Johnny Cash \u00e4r d\u00f6d.<\/p>\n