{"id":33712,"date":"2011-04-10T18:47:21","date_gmt":"2011-04-10T16:47:21","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=33712"},"modified":"2011-04-10T18:47:21","modified_gmt":"2011-04-10T16:47:21","slug":"nu-vantar-tiden-fran-premiaren-pa-teater-brunnsgatan-4","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=33712","title":{"rendered":"Nu v\u00e4ntar tiden – fr\u00e5n premi\u00e4ren p\u00e5 Teater Brunnsgatan 4"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Hemma hos sin dagmamma v\u00e4ntar n\u00e5gon p\u00e5 att mamma ska komma. Dagmamman v\u00e4ntar ocks\u00e5, men p\u00e5 vad?
\n”Nu v\u00e4ntar tiden” som hade premi\u00e4r p\u00e5 Teater Brunnsgatan 4<\/a> p\u00e5 s\u00f6ndagen 10 april \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning som bygger p\u00e5 dikter och b\u00f6cker och tankar av Kristina Lugn, Gunnar Ekel\u00f6f och Sonja \u00c5kesson om tiden, varat och existensen f\u00f6r m\u00e4nniskor fr\u00e5n fyra \u00e5r.
\nJag tycker om den inst\u00e4llningen som beskrivningen av m\u00e5lgrupp vittnar om. M\u00e4nniskor fr\u00e5n fyra \u00e5r.
\nI barn kan det finnas vuxna tankar, i en vuxen kan det finnas barnets tankar. Att ha barnet kvar inne i sig beh\u00f6ver inte vara samma sak som att vara barnslig eller oansvarig. Barn \u00e4r en m\u00e4nniska som inte hunnit fylla \u00e5r s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger.<\/p>\n

Medan barnet v\u00e4ntar och l\u00e4ngtar efter mamman ska tiden f\u00f6rdrivas. Leken b\u00f6rjar med en poesiskrivande dagmamma och ett barn som med kroppen spelar upp diktens ord. Kanske \u00e4r det s\u00e5 att i just ditt barns dagmamma finns det en dold stor poet?<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen har massor av olika dimensioner: Fr\u00e5gor om tid och l\u00e4ngtan, om ensamhet och gemenskap …
\nF\u00f6rest\u00e4llningen talar till b\u00e5de de som inte har haft s\u00e5 m\u00e5nga f\u00f6delsedagar i livet \u00e4n och till de som fyllt femtio eller mer. Dikterna som f\u00f6rts in i spelet har m\u00e5nga bottnar och med kombination av sk\u00e5despelarnas lekfulla mim blir det b\u00e5de humor och allvar samtidigt.<\/p>\n

I programbladet f\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen st\u00e5r:<\/p>\n

Kristina Lugns pj\u00e4ser \u00e4r ofta dramatiska utan att egentligen ha n\u00e5gon handling. De kan vara stillast\u00e5ende och samtidigt utvecklas. De ber\u00e4ttar mycket utan att vara ber\u00e4ttelser.
\nKanska kan man s\u00e4ga att hon anv\u00e4nder sig av ett op\u00e5litligt spr\u00e5k som gestaltar gr\u00e4nsland mellan tanke och k\u00e4nsla, mellan kropp och spr\u00e5k, mellan lek och verklighet.<\/p><\/blockquote>\n

Det \u00e4r lite tr\u00e5kigt n\u00e4r de beskrivit det s\u00e5 bra, det finns inte s\u00e5 mycket mer kvar f\u00f6r mig som recensent att s\u00e4ga n\u00e4stan. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r precis s\u00e5: den ber\u00e4ttar mycket om livet och tiden, utan att vara en rak ber\u00e4ttelse och det som s\u00e4gs, s\u00e4gs inte bara i ord utan i kroppspr\u00e5k och i musik och i det som inte s\u00e4gs. Det \u00e4r modigt att s\u00e4tta upp en f\u00f6rest\u00e4llning f\u00f6r alla \u00e5ldrar p\u00e5 det s\u00e4ttet – och det \u00e4r n\u00e5got som varenda dagis borde ta chansen att g\u00e5 p\u00e5 och alla dagmammor b\u00f6r ta sina dagbarn med sig till en f\u00f6rest\u00e4llning av ”Nu v\u00e4ntar tiden”.<\/p>\n

P\u00e5 bildern: Lisa Ull\u00e9n, Anneli Martini, Anna-Lena Efverman
\nFoto: Dan Lepp<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Teater Brunnsgatan 4<\/a>, Kristina Lugn<\/a>, barnteater<\/a>, recension<\/a>, teaterrecension<\/a>, scen<\/a>, tid<\/a>, existensen<\/a>, l\u00e4ngtan<\/a>, dagmamma<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hemma hos sin dagmamma v\u00e4ntar n\u00e5gon p\u00e5 att mamma ska komma. Dagmamman v\u00e4ntar ocks\u00e5, men p\u00e5 vad? ”Nu v\u00e4ntar tiden” som hade premi\u00e4r p\u00e5 Teater Brunnsgatan 4 p\u00e5 s\u00f6ndagen 10 april \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning som bygger p\u00e5 dikter och b\u00f6cker och tankar av Kristina Lugn, Gunnar Ekel\u00f6f och Sonja \u00c5kesson om tiden, varat och existensen […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,30,31],"tags":[543,1098,1610,3052,3401,12285,12286,5640,12289,5853],"class_list":["post-33712","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-teater","category-teaterrecension","tag-barnteater","tag-dagmamma","tag-existensen","tag-kristina-lugn","tag-langtan","tag-recension","tag-film","tag-teater-brunnsgatan-4","tag-teaterrecension","tag-tid","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/33712","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=33712"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/33712\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=33712"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=33712"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=33712"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}