{"id":33643,"date":"2011-04-09T09:58:21","date_gmt":"2011-04-09T07:58:21","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=33643"},"modified":"2011-04-09T09:58:21","modified_gmt":"2011-04-09T07:58:21","slug":"horn-av-joe-hill-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=33643","title":{"rendered":"Horn av Joe Hill – recension"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nIbland s\u00e5 n\u00e4stan vet man innan man \u00f6ppnar att en bok att man kommer att gilla den. Det h\u00e4nder inte ofta och det slutar f\u00f6r det mesta med en viss k\u00e4nsla av besvikelse. Men Joe Hills Horn tillh\u00f6r faktiskt en av de f\u00e5 b\u00f6cker som jag hade h\u00f6ga f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 OCH som jag gillade fr\u00e5n f\u00f6rsta bladet. Vanligtvis s\u00e5 \u00e4r det dumt att ha h\u00f6ga f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 b\u00e5de film och b\u00f6cker eftersom man oftast d\u00e5 blir besviken. Man skapar sig liksom en ouppn\u00e5elig bild som verkligenheten inte kan m\u00e4ta sig med. Men hursomhelst, nu till Horn:<\/p>\n

Handlingen tar plats i den lilla New Hampshire staden Gideon. Huvudpersonen \u00e4r Ignatius \u201dIg\u201d Perrish som f\u00f6rlorade sin flickv\u00e4n Merrin ett \u00e5r tidigare p\u00e5 det mest fruktansv\u00e4rda s\u00e4ttet. Hon \u00e5terfanns v\u00e5ldtagen och m\u00f6rdad ute i skogen och efter det blev Ig en utst\u00f6tt person i samh\u00e4llet. Alla tog f\u00f6r givet att han var den skyldige trots att inga bevis finns och han aldrig blir arresterad f\u00f6r d\u00e5det. Och Ig har inte m\u00f6rdat Merrin. Morgonen efter \u00e5rsdagen av hennes mord vaknar Ig upp och uppt\u00e4cker att tv\u00e5 horn har v\u00e4xt ut ur hans panna. Som om detta bisarra faktum inte vore nog s\u00e5 b\u00f6rjar folk bete sig m\u00e4rkligt runt Ig. De avsl\u00f6jar sina m\u00f6rkaste hemligheter f\u00f6r honom. Allt som \u00e4r smutsigt, m\u00f6rkt och fult bubblar upp till ytan och det \u00e4r Ig som f\u00e5r h\u00f6ra deras m\u00e4rkliga bikter. Det tar inte heller l\u00e5ng tid innan Ig f\u00e5r reda p\u00e5 vem det var som m\u00f6rdade och v\u00e5ldtog Merrin.<\/p>\n

Jag skulle vilja s\u00e4ga att uppl\u00e4gget \u00e4r r\u00e4tt s\u00e5 absurt, n\u00e4stan lite likt Kafkas F\u00f6rvandlingen. F\u00f6r er som \u00e4r inte \u00e4r helt bekant med den s\u00e5 kan jag ber\u00e4tta att huvudpersonen i den vaknar upp och uppt\u00e4cker att han blivit f\u00f6rvandlad till en sorts insekt under natten. N\u00e5ja, det \u00e4r v\u00e4l sn\u00e4ppet v\u00e4rre \u00e4n ett par horn men just overklighetsk\u00e4nslan \u00e4r densamma. Det blir en tv\u00e4r kontrast eftersom den \u00f6vriga milj\u00f6n \u00e4r v\u00e4ldigt naturalistisk. Hornen \u00e4r inte en metafor eller n\u00e5got som bara finns i Igs egna huvud- n\u00e4, de \u00e4r ett verkligt faktum f\u00f6r honom. Hans nya talang att frambringa m\u00f6rka bikter \u00e4r inte heller n\u00e5got som fungerar f\u00f6r Igs f\u00f6rdel. Han f\u00e5r h\u00f6ra hur besvikna hans f\u00f6r\u00e4ldrar \u00e4r p\u00e5 honom, hur de \u00f6nskar att han bara skulle f\u00f6rsvinna. Han blir m\u00e5let f\u00f6r mycket h\u00e4tska k\u00e4nslor. <\/p>\n

Handlingen \u00e4r uppbyggd med en ganska splittrad tidsf\u00f6ljd. Vi har nutiden, d\u00e5 Ig har sina horn, och vi f\u00e5r f\u00f6lja med i olika \u00e5terblickar. Allt f\u00f6r att vi ska f\u00f6rst\u00e5 den djupa k\u00e4rleken mellan Ig och Merrin och f\u00f6r att vi ska begripa vad som egentligen h\u00e4nde. \u00c4ven om det \u00e4r ber\u00e4ttat ur en tredje persons perspektiv s\u00e5 f\u00e5r vi se saker och ting ur en del av de olika karakt\u00e4rernas egna perspektiv vilket g\u00f6r det hela mycket intressant och sp\u00e4nnande. Vi f\u00e5r uppleva hur snedvridet en viss situation kan uppfattas eftersom den spelas upp ur olika personers perspektiv. <\/p>\n

\u00c4ven om handlingen \u00e4r ganska sn\u00e4vt uppbyggd s\u00e5 bjuder den p\u00e5 m\u00e5nga \u00f6verraskningar. Jag t\u00e4nker inte avsl\u00f6ja dem och f\u00f6rst\u00f6ra er l\u00e4sning dock. Men vi f\u00f6rst\u00e5r ju \u00e4nd\u00e5 att i stora drag s\u00e5 handlar det om Igs uppg\u00f6relse med Merrins m\u00f6rdare. Det som \u00e4r intressant \u00e4r ju det som f\u00f6rsigg\u00e5r d\u00e4r emellan. Ig f\u00e5r ju horn, han lockar fram ondskan i m\u00e4nniskor men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt s\u00e5 \u00e4r han inte ond. Han \u00e4r en god m\u00e4nniska som f\u00e5tt g\u00e5 genom helvetet. Han st\u00e4lls emot den verkliga ondskan och genom sitt fall fr\u00e5n m\u00e4nskligheten s\u00e5 \u00e5teruppst\u00e5r han i en demonisk form. Men trots detta, trots hornen och likheten med en dj\u00e4vul s\u00e5 v\u00e4cker han djup sympati. Joe Hill v\u00e4cker fr\u00e5gor om Gud och Dj\u00e4vulen- vem som egentligen var (eller \u00c4R?) ond och inte och det \u00e4r mycket intressanta filosofiska sp\u00f6rsm\u00e5l. <\/p>\n

Jag rekommenderar Horn till varje person som vill f\u00e5 sig en l\u00e4supplevelse. Det g\u00e5r inte att s\u00e4ga att det \u00e4r renodlad skr\u00e4ck eftersom handlingen egentligen \u00e4r v\u00e4ldigt melankolisk och ledsam bort emellan. Skr\u00e4cken kommer med hornen, antar jag. Det lite \u00f6vernaturliga inslaget. Jag tycker egentligen inte om att betygs\u00e4tta b\u00f6cker eftersom l\u00e4supplevelsen skiljer sig s\u00e5 fr\u00e5n person till person. Men denna skulle f\u00e5 toppbetyg. Om jag allts\u00e5 betygsatte. <\/p>\n

Originaltitel: Horns
\nF\u00f6rfattare: Joe Hill
\n\u00d6vers\u00e4ttare: Gabriel Setterborg
\nF\u00f6rlag: Norstedts<\/a>
\nISBN: 978-91-1-303216-0 <\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Joe Hill<\/a>, b\u00f6cker<\/a>, recension<\/a>, bokrecension<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ibland s\u00e5 n\u00e4stan vet man innan man \u00f6ppnar att en bok att man kommer att gilla den. Det h\u00e4nder inte ofta och det slutar f\u00f6r det mesta med en viss k\u00e4nsla av besvikelse. Men Joe Hills Horn tillh\u00f6r faktiskt en av de f\u00e5 b\u00f6cker som jag hade h\u00f6ga f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 OCH som jag gillade fr\u00e5n […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[907,788,2689,12285],"class_list":["post-33643","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","tag-bocker","tag-bokrecension-2","tag-joe-hill","tag-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/33643","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=33643"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/33643\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=33643"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=33643"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=33643"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}