{"id":33587,"date":"2011-04-08T09:14:16","date_gmt":"2011-04-08T07:14:16","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=33587"},"modified":"2011-04-08T09:14:16","modified_gmt":"2011-04-08T07:14:16","slug":"the-darkness-kommer-till-getaway-rock-i-sommar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=33587","title":{"rendered":"The Darkness kommer till Getaway Rock i sommar"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/04\/darkness1.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/04\/darkness1-300x233.jpg\" alt=\"\" title=\"darkness\" width=\"300\" height=\"233\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-33590\" \/><\/a><\/p>\n<p>En kul nyhet f\u00f6r fans till The Darkness:<\/p>\n<p>Ja det \u00e4r sant. Brittiska The Darkness, som tog \u00f6ver v\u00e4rlden 2003 med sin glammiga spandex-rock och falsetts\u00e5ng, \u00e4r efter fem \u00e5rs uppeh\u00e5ll \u00e4ntligen tillbaka, och de kommer till Sverige! Med originalupps\u00e4ttningen och nytt album i rock\u00e4rmen h\u00e4lsar vi dem varmt v\u00e4lkomna till G\u00e4vle och Getaway Rock fredagen den 8 juli.<\/p>\n<p>The Darkness startade \u00e5r 2000 i Norfolk, England av s\u00e5ngaren Justin Hawkins och hans gitarrspelande bror Dan Hawkins. Tillsammans med bassisten Frankie Poullin och trummisen Ed Graham utg\u00f6r de originalupps\u00e4ttningen av det band som n\u00e5gra \u00e5r senare skulle ta v\u00e4rlden med storm.<\/p>\n<p>2003 sl\u00e4pptes The Darkness debutalbum \u201dPermission To Land\u201d och succ\u00e9n var ett faktum. Ett band tydligt influerade av 70-talsglam i spandexbyxor och fj\u00e4derboa fr\u00e5n England, och med en s\u00e5ngare som lyckas ta toner ingen annan lyckas med, hamnade direkt p\u00e5 topplistorna i Europa och runt om i v\u00e4rlden. L\u00e5tar som \u201dI Believe In A Thing Called Love\u201d, \u201dGrowing On Me\u201d och \u201dLove Is Only A Feeling\u201d med tillh\u00f6rande f\u00e4rgstarka musikvideor satte standarden och visade att man inte l\u00e4ngre var tvungen att ha jeans, t-shirt och popfrisyr f\u00f6r att va ett band fr\u00e5n England som slog igenom ordentligt. Albumet s\u00e5lde \u00f6ver 4 miljoner exemplar.<\/p>\n<p>Tv\u00e5 \u00e5r senare, 2005, sl\u00e4ppte de den inom musikv\u00e4rlden erk\u00e4nt sv\u00e5ra andra skivan. \u201dOne Way Ticket to Hell \u2026and Back\u201d som albumet hette levererade inte lika m\u00e5nga topplisteplaceringar som debuten, men titelsp\u00e5ret \u201dOne Way Ticket\u201d blev en enorm hit, inte minst h\u00e4r i Sverige.<\/p>\n<p>Efter flitigt turnerande v\u00e4rlden \u00f6ver, b\u00e5de efter f\u00f6rsta och andra skivan, b\u00f6rjade livet som rockstj\u00e4rna t\u00e4ra p\u00e5 bandet, inte minst s\u00e5ngaren och frontfiguren Justin Hawkins som 2006 tvingades l\u00e4gga in sig sj\u00e4lv p\u00e5 behandlingshem. Innan dess hann man annonsera att ett tredje album var p\u00e5 v\u00e4g, och n\u00e4r v\u00e4rlden i oktober 2007 fick det definitiva beskedet att Justin l\u00e4mnat bandet och att The Darkness d\u00e4rmed var uppl\u00f6st var det m\u00e5nga som blev besvikna. Men nu kan vi allts\u00e5 meddela att The Darkness, i sin originalupps\u00e4ttning, \u00e4r tillbaka och att de just nu befinner sig i studion och avslutar inspelningen av det enormt efterl\u00e4ngtade tredje albumet.<\/p>\n<p>Titeln \u201dOne Way Ticket to Hell \u2026And Back\u201d k\u00e4nns mer aktuellt \u00e4n n\u00e5gonsin. Vi \u00e4r i himlen!<\/p>\n<p>Datum<br \/>\n8.7 &#8211; Getaway Rock Festival, G\u00e4vle<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>En kul nyhet f\u00f6r fans till The Darkness: Ja det \u00e4r sant. Brittiska The Darkness, som tog \u00f6ver v\u00e4rlden 2003 med sin glammiga spandex-rock och falsetts\u00e5ng, \u00e4r efter fem \u00e5rs uppeh\u00e5ll \u00e4ntligen tillbaka, och de kommer till Sverige! Med originalupps\u00e4ttningen och nytt album i rock\u00e4rmen h\u00e4lsar vi dem varmt v\u00e4lkomna till G\u00e4vle och Getaway Rock [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"class_list":["post-33587","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/33587","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=33587"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/33587\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=33587"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=33587"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=33587"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}