{"id":32899,"date":"2011-03-27T07:01:05","date_gmt":"2011-03-27T06:01:05","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=32899"},"modified":"2011-03-27T07:01:05","modified_gmt":"2011-03-27T06:01:05","slug":"premiaren-pa-don-pasquale-en-komisk-opera-utan-komik","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=32899","title":{"rendered":"Donizetti\u00b4s Don Pasquale p\u00e5 Kungliga Operan – en komisk opera utan komik"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nOpera buffa i tre akter
\nMusik: Gaetano Donizetti
\nText: Donizetti och Giovanni Ruffini (pseudonym Michele Accursi) efter Angelo Annellis Ser Marcantonio
\nSvensk text: Sven Hugo Persson
\nDirigent: Johannes Gustavsson
\nProduktionsteam:<\/b>
\nScenografi: Lars \u00d6stbergh
\nKostym: Sven Haraldsson
\nLjus: Linus Fellbom
\nDramaturg: Susanne Marko
\nRegi: Philip Zand\u00e9n<\/p>\n

Medverkande:<\/b>
\nDon Pasquale: John Erik Eleby
\nDoktor Maltesta: Ola Eliasson
\nErnesto: Mats Carlsson
\nNorina: Susanne Stern
\nEn notarie: Tomas Bergstr\u00f6m<\/p>\n

Efter en angen\u00e4m, men dock v\u00e4sentligt l\u00e4ngre resa \u00e4n vanligt (sp\u00e5rarbete) anl\u00e4nde jag till Kungliga huvudstaden t o m f\u00f6re utsatt tid.<\/p>\n

Ett varmt v\u00e4lkomnande p\u00e5 hotellrummet best\u00e5ende av en liten flaska cava, en klase vindruvor och tv\u00e5 sorters choklad gjorde att jag blev p\u00e5 extra gott hum\u00f6r.<\/p>\n

\u00c4ndam\u00e5let med dagens resa var att \u00f6vervara premi\u00e4ren p\u00e5 Gaetano Donizettis komiska opera ”Don Pasquale”, en f\u00f6rest\u00e4llning som jag har glatt mig till att se sedan n\u00e4stan ett \u00e5r tillbaka.<\/p>\n

Ikv\u00e4ll var det allts\u00e5 dags, men det blev en ganska m\u00e4rklig upplevelse. Det f\u00f6rsta jag reagerade emot var scenografin, som jag inte f\u00f6rstod tanken bakom och desssutom var den genomg\u00e5ende lika i alla tre akterna. Med det enda undantaget av att stolarna i de f\u00f6rsta akterna byttes ut mot en r\u00f6d soffa som kom nerhissad fr\u00e5n scentaket. I \u00f6vrigt bestod scenen av en svart fondv\u00e4gg runtom och framf\u00f6r fonden s\u00e5g man svarta soffor, d\u00e4r de agerande satt mellan framf\u00f6randet av s\u00e5ngnumrena.<\/p>\n

Sj\u00e4lva handlingen f\u00f6retogs p\u00e5 en kvadratisk vit upph\u00f6jning och ovanf\u00f6r fanns det det ett r\u00f6rligt tak i samma f\u00e4rg och storlek. <\/p>\n

I programbladet framg\u00e5r handlingen i sammanfattning, men det var sv\u00e5rt att t\u00e4nka sig den med den scenografin.<\/p>\n

Dessutom f\u00f6rstod jag inte varf\u00f6r man hade valt att ha med en k\u00f6r, som ju egentligen inte hade n\u00e5gra uppgifter f\u00f6rr\u00e4n i sista akten? Regiss\u00f6rens f\u00f6rklaring ”att handlingen i operan utspelas p\u00e5 tv\u00e5 plan. I tv\u00e5 tidsdimensioner skulle man kunna s\u00e4ga” anser jag inte h\u00e5ller. Det \u00e4r ju en komisk opera!<\/p>\n

Vidare l\u00e4ser jag jag Philip Zand\u00e9ns tolkning eller heter det l\u00e4sning av verket och den st\u00e4mmer d\u00e5 rakt inte med min uppfattning av orsak ock verkan.<\/p>\n

”Det finns ett stort och m\u00f6rkt underh\u00e5llningsv\u00e4rde i att betrakta tjuv- och b\u00e5gsamh\u00e4lle som v\u00e5rt och det i operan. Don Pasquale lockas av sina n\u00e4rmaste in i ett sken\u00e4ktenskap. De vill lura av den gamle gubben hans makt och pengar och d\u00e4rigenom sj\u00e4lva vinna ’Friheten’. \u00c4r deras str\u00e4vanden ocks\u00e5 v\u00e5ra”?<\/p>\n

F\u00f6r mig handlar operan om att Don Pasquale straffar sin nev\u00f6 d\u00e4rf\u00f6r att denne v\u00e4grar gifta sig med den kvinna han har valt \u00e5t honom,eftersom Ernesto \u00e4lskar Norina. F\u00f6r att de tv\u00e5 skall bli ett par \u00e4nd\u00e5 lurar Dr Malatesta Don Pasquale att han kan f\u00e5 gifta sig med hans syster som nu heter Sofronia, vilket Don Pasquale accepterar med gl\u00e4dje. Detta g\u00f6rs i syfte att g\u00f6ra livet outh\u00e4rdligt f\u00f6r Don Pasquale dvs s\u00e5 outh\u00e4rdligt att han vill uppl\u00f6sa \u00e4ktenskapet och v\u00e4lsigna f\u00f6rbindelsen mellan Ernesto och Norina.<\/p>\n

Det \u00e4r i dessa f\u00f6rvecklingar som det komiska ligger och som g\u00f6r att verket btecknas som en komisk opera. Detta anser jag dock inte att regiss\u00f6ren uppn\u00e5r. Sj\u00e4lv skrattade jag inte en enda g\u00e5ng, m\u00f6jligen drog jag p\u00e5 smilbandet n\u00e5gon enstaka g\u00e5ng.<\/p>\n

S\u00e5nginsatserna kunde jag dock inte klaga p\u00e5 s\u00e4rskilt som alla medverkande sj\u00f6ng sina partier f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Allm\u00e4nt sett anser jag att de tv\u00e5 f\u00f6rsta akterna l\u00e4mnade mig ganska ober\u00f6rd. Efter pausen blev allting dock mycket b\u00e4ttre och det s\u00e5ngliga gick fr\u00e5n klarhet till klarhet. Det skall ocks\u00e5 framh\u00e5llas att jag har h\u00f6rt alla s\u00e5ngare tidigare med ett undantag och alla imponerade med goda insatser och s\u00e4rskilt gillade jag Susanna Stern och Mats Carlsson, men i sista akten h\u00e4nde ocks\u00e5 n\u00e5got positivt med John Erik Eleby. Det l\u00e4t som han blev s\u00e4krare och fick mer pondus, men d\u00e4rmed inte sagt att han gjorde en d\u00e5lig prestation i de tidigare akterna. Ola Eliasson g\u00f6r aldrig d\u00e5ligt ifr\u00e5n sig och i kv\u00e4ll var inget undantag. Tv\u00e4rtom!<\/p>\n

Tomas Bergstr\u00f6m imponerade b\u00e5de som notarien och dominerade i k\u00f6ren, vilka f\u00f6r \u00f6vrigt ocks\u00e5 svarade f\u00f6r en bra insats. Roligt att h\u00f6ra en av mina favoritsopraner n\u00e4mligen Angela Rotondo, men k\u00f6ren i sin helhet var ocks\u00e5 utm\u00e4rkt. Att jag inte f\u00f6rstod vad de gjorde eller hade f\u00f6r uppgift i de tv\u00e5 f\u00f6rsta akterna f\u00e5r jag kanske l\u00e4gga p\u00e5 regiss\u00f6rens konto.<\/p>\n

Till det positiva med upps\u00e4ttningen h\u00f6r att ensemblen sj\u00f6ng p\u00e5 svenska och jag uppskattade ocks\u00e5 Sven Hugo Persson eleganta \u00f6vers\u00e4ttning.<\/p>\n

Kungliga hovkapellet under ledning av Johannes Gustavsson svarade ocks\u00e5 f\u00f6r en bra insats, men det \u00e4r ju ingen nyhet det brukar de g\u00f6ra.<\/p>\n

Sammanfattningsvis kan jag nog konstatera att det inte var n\u00e5gon direkt h\u00f6jdarupplevelse, men samtidigt verkade det som den \u00f6vriga premi\u00e4rpubliken uppskattade f\u00f6rest\u00e4llningen mer \u00e4n jag gjorde, men jag tycker \u00e4nd\u00e5 att det \u00e4r roligt att se att man kan v\u00e4lja att g\u00f6ra en upps\u00e4ttning p\u00e5 olika s\u00e4tt. Det lovar gott f\u00f6r operakonstens framtid.<\/p>\n

SvD:s recension<\/a><\/p>\n

DN:s recension<\/a><\/p>\n

Tidningen Kulturen har sett f\u00f6rest\u00e4llningen<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Opera buffa i tre akter Musik: Gaetano Donizetti Text: Donizetti och Giovanni Ruffini (pseudonym Michele Accursi) efter Angelo Annellis Ser Marcantonio Svensk text: Sven Hugo Persson Dirigent: Johannes Gustavsson Produktionsteam: Scenografi: Lars \u00d6stbergh Kostym: Sven Haraldsson Ljus: Linus Fellbom Dramaturg: Susanne Marko Regi: Philip Zand\u00e9n Medverkande: Don Pasquale: John Erik Eleby Doktor Maltesta: Ola Eliasson […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[1347,3134],"class_list":{"0":"post-32899","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"tag-don-pasquale","8":"tag-kungliga-operan","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/32899","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=32899"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/32899\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=32899"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=32899"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=32899"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}