{"id":32742,"date":"2011-03-25T08:41:59","date_gmt":"2011-03-25T07:41:59","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=32742"},"modified":"2011-03-25T08:41:59","modified_gmt":"2011-03-25T07:41:59","slug":"sebastian-wijk-och-lissie-pa-gota-kallare-bilder-och-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=32742","title":{"rendered":"Sebastian Wijk och Lissie p\u00e5 G\u00f6ta K\u00e4llare – bilder och recension"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a>
\nKlockan hade blivit nio och publiken hade b\u00f6rjat samlas framf\u00f6r scenen, sorlet hade f\u00e5tt en stark ton av f\u00f6rv\u00e4ntan, ni vet s\u00e5 d\u00e4r som det blir n\u00e4r det snart \u00e4r dags f\u00f6r artisten att \u00e4ntra scenen. D\u00e5 kommer en ung kraftig man med stort sk\u00e4gg och glas\u00f6gon, med gitarr i h\u00f6gerhanden genom publiken. Han hoppade upp p\u00e5 scen och satte sig p\u00e5 stolen framf\u00f6r mikrofonen mitt p\u00e5 scen och ber\u00e4ttade att han heter Sebastian Wijk och f\u00e5tt \u00e4ran att f\u00e5 spela f\u00f6re den fantastiska artisten Lissie.
\nHan slog ett f\u00f6rsta ackord p\u00e5 sin akustiska gitarr och l\u00e4t sin kraftfulla st\u00e4mma ljuda \u00f6ver den stora hallen p\u00e5 G\u00f6ta K\u00e4llare. Sebastian Wijk var f\u00f6rband och kanske inte alla k\u00e4nde till honom, men en sak \u00e4r s\u00e4ker: deras respekt v\u00e4xte.
\nSebastian Wijk har en stark, k\u00e4nslig st\u00e4mma med mycket melankoli och vemod i r\u00f6sten. Hans stil p\u00e5minner om David Gray.
\nDen sk\u00f6na avslappande naturliga stilen \u00e4r ett k\u00e4nnetecken f\u00f6r detta nya singer\/songwriter-l\u00f6fte. Bara det att Sebastian Wijk under v\u00e5ren genomf\u00f6r en turn\u00e9 p\u00e5 Waynes Coffee visar hur han vill komma n\u00e4ra sin publik.<\/p>\n

Tidigare i \u00e5r sl\u00e4ppte han sitt album Down Below, som f\u00e5tt bra kritik.<\/a><\/p>\n

Lissie \u00e4ntrade scenen<\/strong> med enkel vit tshirt, jeans och l\u00e5ngt ljust h\u00e5r. Greppade sin elgitarr och b\u00f6rjade med en mjukare s\u00e5ng. Utstr\u00e5lar n\u00e5got som p\u00e5minner om Patti Smith med sin naturlighet och osminkade attityd.<\/p>\n

Elisabeth Maurus som tagit sig artistnamnet Lissie b\u00f6rjade faktiskt sin karri\u00e4r som sk\u00e5despelare, bara nio \u00e5r gammal d\u00e5 hon lokalt spelade \u00a0”Annie” i Little Orphan Annie i 80 f\u00f6rest\u00e4llningar. N\u00e5gra \u00e5r senare \u00f6vergav hon emellertid teatern f\u00f6r att l\u00e4ra sig spela gitarr. Det \u00e4r v\u00e4l n\u00e5got som m\u00e4rks. Hon \u00e4r bekv\u00e4m p\u00e5 scen, pratar g\u00e4rna mellan l\u00e5tarna, \u00e4r naturlig p\u00e5 scen och bj\u00f6d in publiken att sjunga med i hitl\u00e5ten, vilket m\u00e5nga ocks\u00e5 gjorde medan de gungade med i rytmen.<\/p>\n

\"\"<\/a>Hon b\u00f6rjade mjukt med folkrockballad men drog sen ig\u00e5ng med mer fartiga hits och d\u00e5 t\u00e4nde hennes publik. Hennes r\u00f6st r\u00e4ckte f\u00f6r kv\u00e4llen inte riktigt till f\u00f6r de l\u00e5ngsamma balladerna, kanske var hon f\u00f6rkyld. Hennes energi p\u00e5 scen \u00e4r dock oerh\u00f6rt imponerande och b\u00e5de hon och bandet kommer allra mest till sin r\u00e4tt i de rockigare l\u00e5tarna.<\/p>\n


\n<\/a> N\u00e4r hon drog ig\u00e5ng l\u00e5ten Coco om hur jobbigt det kan vara att vara ton\u00e5ring d\u00e5 klappade nog hela publiken med.
\nDet var tydligt att hon har en stor publik som kan hennes l\u00e5tar. F\u00f6re ”Everywhere I go” jublade publiken.
\nL\u00e5ter ”Oh Mississippi” var ocks\u00e5 ett m\u00e4kta popul\u00e4rt extranummer. ”Oh Mississippi”, skrev Lissie tillsammans med Ed Harcourt.<\/p>\n

Foto: Linnea Hedlin<\/strong><\/p>\n

Musikbloggaren Gervide var ocks\u00e5 d\u00e4r.<\/a><\/p>\n

Det som jag och min date f\u00f6r kv\u00e4llen, Malin \u00e4r r\u00f6rande \u00f6verens om \u00e4r att Lissies skiva inte g\u00f6r henne r\u00e4ttvis. Lissie m\u00e5ste upplevas. Live. Punkt slut.
\nUpplev henne! Nu!<\/p>\n

Hon f\u00e5r ett str\u00e5lande betyg av mig. 5\/5 och det \u00e4r inte f\u00f6r att hon \u00e4r min v\u00e4n. Jag har s\u00e5gat mina v\u00e4nner f\u00f6r. Hon f\u00e5r h\u00f6gsta betyg d\u00e4rf\u00f6r att hon f\u00f6rtj\u00e4nar det. Lissie \u00e4r en liveakt av s\u00e4llan sk\u00e5dat slag!<\/p><\/blockquote>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Sebastian Wijks hemsida.<\/a><\/p>\n

HD-tv med Sebastian Wijk<\/a><\/p>\n

<\/object><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Sebastian Wijk<\/a>, Lissie<\/a>, G\u00f6ta K\u00e4llare<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Klockan hade blivit nio och publiken hade b\u00f6rjat samlas framf\u00f6r scenen, sorlet hade f\u00e5tt en stark ton av f\u00f6rv\u00e4ntan, ni vet s\u00e5 d\u00e4r som det blir n\u00e4r det snart \u00e4r dags f\u00f6r artisten att \u00e4ntra scenen. D\u00e5 kommer en ung kraftig man med stort sk\u00e4gg och glas\u00f6gon, med gitarr i h\u00f6gerhanden genom publiken. Han hoppade […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[2157,3307,4983],"class_list":{"0":"post-32742","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"tag-gota-kallare","9":"tag-lissie","10":"tag-sebastian-wijk","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/32742","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=32742"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/32742\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":77512,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/32742\/revisions\/77512"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=32742"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=32742"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=32742"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}