{"id":32739,"date":"2011-03-24T10:25:18","date_gmt":"2011-03-24T09:25:18","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=32739"},"modified":"2011-03-24T10:25:18","modified_gmt":"2011-03-24T09:25:18","slug":"van-der-graaf-generator-med-nytt-album-a-grounding-in-numbers-betyg-5","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=32739","title":{"rendered":"Van der Graaf Generator med nytt album: A Grounding In Numbers, betyg 5"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Grupp: Van der Graaf Generator
\nAlbum: A Grounding In Numbers
\nBetyg: 5
\nDatum: 14 Mars 2011.<\/p>\n

Av alla sjuttiotalets progressiva rockgrupper \u00e4r Van der Graaf Generator kanske den mest mytomspunna. Och deras musik den mest innovativa. Namnet tog man fr\u00e5n holl\u00e4ndaren Robert Van de Graffs uppfinning f\u00f6r att skapa statiskt elektricitet. Men man stavade namnet fel.<\/p>\n

R\u00f6sttrollkarlen Peter Hammill (som kunde g\u00f6ra med sin r\u00f6st det Jimmi Hendrix kunde g\u00f6ra med sin gitarr) och saxofonisten David Jackson i en fri roll (han spelade ofta p\u00e5 tv\u00e5 saxar samtidigt) skapade tillsammans med Guy Evans p\u00e5 trummor och Hugh Banton p\u00e5 klaviaturer ett sound som bland mycket annat sagts best\u00e5 av \u201dsoaring majesty and nightmare-inducing maelstroms\u201d.<\/p>\n

Gruppens storverk Pawn Hearts (1971), med den 23 minuter l\u00e5nga sviten A Plague Of Lighthouse Keepers, st\u00e5r som ett unikt vittnesb\u00f6rd om vilka s\u00e4llsamma vidunder som kunde v\u00e4xa fram ur sjuttiotalsmyllans fuktigaste delar. En mylla vars n\u00e4ring inte s\u00e4llan h\u00e4mtades ur sinnesutvidgande kemikalier. Trots albumets s\u00e5v\u00e4l textm\u00e4ssiga som musikaliska komplexitet toppade det v\u00e5ren 1972 den italienska albumlistan i elva veckor. Gruppen hade kultstatus i Italien och turnerade flitigt d\u00e4r.<\/p>\n

Som s\u00e5 m\u00e5nga andra progressiva och symfoniska rockgrupper s\u00e5 kastade VdGG in handduken vid punkens ankomst i slutet p\u00e5 sjuttiotalet. (Jonny Rotten har dock i flera intervjuer avsl\u00f6jat att han n\u00e4rmast avgudade Van der Graaf och h\u00e4mtade inspiration fr\u00e5n gruppens musik).<\/p>\n

Efter tjugofem \u00e5r – n\u00e4r man st\u00f6tt p\u00e5 varandra p\u00e5 allt f\u00f6r m\u00e5nga av de gamla v\u00e4nnernas begravningar – best\u00e4mde man sig f\u00f6r att \u00e5terf\u00f6renas. 2005 kom albumet Present, vilket f\u00f6ljdes av en turn\u00e9. Strax d\u00e4refter l\u00e4mnade saxofonisten David Jackson gruppen. De kvarvarande medlemmarna fortsatte som en trio och sl\u00e4ppte 2008 det mycket starka albumet Trisector. Man fortsatte att turnera och lyckades med konststycket att p\u00e5 ett \u00f6vertygande s\u00e4tt \u00e4ven framf\u00f6ra de \u00e4ldre l\u00e5tar d\u00e4r Jacksons saxofon haft en framtr\u00e4dande roll.<\/p>\n

Nu \u00e4r det dags f\u00f6r album nummer tre efter \u00e5terf\u00f6reningen och tv\u00e5 efter Jacksons avhopp – A Grounding In Numbers. Albumet inneh\u00e5ller tretton l\u00e5tar varav flera \u00e4r runt tre minuter l\u00e5nga. Den l\u00e4ngsta sex. Betydligt kortare \u00e4n p\u00e5 tidigare album, som inte s\u00e4llan h\u00e4rb\u00e4rgerade sviter om tio minuter och l\u00e4ngre.<\/p>\n

N\u00e5gra l\u00e5tar \u00e4r instrumentala och kan kanske b\u00e4st beskrivas som en sorts ambienta ljudcollage. L\u00e5tar som Bunsho, Snake Oil och Mr. Sands \u00e5 andra sidan bjuder p\u00e5 den v\u00e4lbekanta blandningen av Hammills texter, hans r\u00f6st och gitarr, Bantons s\u00e4regna klaviaturspel (p\u00e5 orglar, baspedal, klockspel, klavinett och piano) och Evans synkoperade trumslageri.<\/p>\n

Hum\u00f6rsv\u00e4ngningar, taktbyten, avancerade rytmer och en Hammill som sjunger med bravur – allt levererat med st\u00f6rsta m\u00f6jliga intensitet och inlevelse.<\/p>\n

Albumet har ett matematiskt tema som gr\u00e4nsar till talmystik. Gruppen \u00e4r en trio. Skivan sl\u00e4pptes den tredje m\u00e5nadens fjortonde dag (3.14 = Pi). L\u00e5t nummer tv\u00e5, som b\u00e4r titeln \u201dMathematics\u201d, refererar till Eulers Ekvation (finns utf\u00f6rligt beskriven p\u00e5 Wikipedia f\u00f6r den som \u00e4r road av matematik i den h\u00f6gre skolan) med textrader som \u201dP to the power of i times Pi plus one is zero”, och ”Mathematics, simply pure beyond belief\u201d. En annan l\u00e5t b\u00e4r titeln \u201d5533\u201d… och s\u00e5 vidare. H\u00e4r finns dock s\u00e5 vitt jag begriper inget f\u00f6rborgat ockult budskap. Det \u00e4r den poetiska sidan av matematiken som intresserar.<\/p>\n

Van der Graaf Generator har alltid \u00f6verraskat och A Grounding In Numbers \u00e4r inget undantag. Det som f\u00f6rv\u00e5nar mest \u00e4r att gruppen lyckas forts\u00e4tta med full kraft trots att man bara \u00e4r tre man, som dessutom \u00e4r runt de sextio. Att man klarar av att fylla tomrummet efter David Jackson p\u00e5 ett s\u00e4tt som g\u00f6r att man inte saknar vare sig tv\u00e4rfl\u00f6jt eller saxofon. Och att man utan n\u00e4mnv\u00e4rd anstr\u00e4ngning ur fria luften trollar fram den ena enast\u00e5ende l\u00e5ten efter den andra. Man har givetvis repeterat och f\u00f6rberett det hela – men av den anstr\u00e4ngningen m\u00e4rks inget alls. L\u00e5tarna sv\u00e4var tyngdl\u00f6sa i ett universum som bara denna grupp har tilltr\u00e4de till.<\/p>\n

Alla som h\u00f6rt gruppen tidigare kommer att k\u00e4nna igen sig \u2013 och paradoxalt nog samtidigt inte. Den v\u00e4lbekanta m\u00f6rka, kusliga och avgrundsdjupa melankolin finns kvar. Men h\u00e4r finns ocks\u00e5 en sorts gl\u00e4dje som k\u00e4nns helt ny. Jag f\u00e5r f\u00f6r mig att det handlar om att gruppen sj\u00e4lva \u00e4r f\u00f6rv\u00e5nade \u00f6ver att det \u00e4r m\u00f6jligt att s\u00e5 h\u00e4r p\u00e5 \u00e5lderns h\u00f6st forts\u00e4tta att ha of\u00f6rsk\u00e4mt kul ihop. Och att musiken spontant uppst\u00e5r ur den gl\u00e4djen. <\/p>\n

I en tid n\u00e4r m\u00e5nga grupper tar i s\u00e5 de n\u00e4stan spricker och f\u00f6rs\u00f6ker \u00f6vertr\u00e4ffa varandra i spektakul\u00e4ra uttryck och musik s\u00e5 polerad att allt liv eroderats s\u00e5 k\u00e4nns Van der Graaf Generators approach mycket befriande. H\u00e4r vibrerar varje ton av nerv, liv och n\u00e4rvaro. Av uppt\u00e4ckargl\u00e4dje och en n\u00e4stan barnslig nyfikenhet. Och samtidigt av en \u00e4rlighet och ett allvar som k\u00e4nns \u00e4kta.<\/p>\n

En f\u00f6rklaring till den avslappnade anda som genomsyrar albumet \u00e4r kanske att gruppen har en mer \u00e4n fyrtio \u00e5r l\u00e5ng erfarenhet att luta sig tillbaka p\u00e5. Den febrigt produktive Hammill till exempel har gjort fler \u00e4n trettio soloalbum. Denna rutin tycks skapa en harmoni och en prestigel\u00f6shet utifr\u00e5n vilken trion \u00e4r fria att g\u00f6ra vad som faller dem in. H\u00e4r finns inget behov av att charma en idoljury, att placera sig h\u00f6gt p\u00e5 listor (\u00e4ven om albumet i skrivande stund ligger p\u00e5 plats tretton p\u00e5 UK top 40 indie album chart) eller att tj\u00e4na storkovan. H\u00e4r finns bara lusten och k\u00e4rleken till musiken.<\/p>\n

Man kan f\u00f6rv\u00e5nas och kanske rentav bekymras \u00f6ver det faktum att det \u00e4r tre snart pensionsm\u00e4ssiga gubbar som g\u00f6r dagens allra mest sp\u00e4nnande och utmanande progressiva rock. Men s\u00e5 \u00e4r det. Det \u00e4r bara att h\u00e5lla med Peter Hammill som i en intervju nyligen konsterade: We\u00b4re sixty year old blokes now, to have this opportunity to push boundaries of music, boundaries of what a rock group can do, is fantastic.<\/p>\n

A Grounding In Numbers \u00e4r ett album som n\u00e4r det g\u00e4ller styrka och sk\u00f6nhet faktiskt kan m\u00e4ta sig med m\u00e4sterverken Pawn Hearts (1971) och Goodbluff (1975).<\/p>\n

L\u00e5tlista:<\/p>\n

1. Your Time Starts Now
\n2. Mathematics
\n3. Highly Strung
\n4. Red Baron
\n5. Bunsho
\n6. Snake Oil
\n7. Splink
\n8. Embarassing Kid
\n9. Medusa
\n10. Mr. Sands
\n11. Smoke
\n12. 5533
\n13. All Over the Place<\/p>\n

L\u00e4s mer om A Grounding In Numbers, Van der Graaf Generator och progressiv rock p\u00e5 Universum Noll<\/a>.<\/p>\n