{"id":32293,"date":"2011-03-15T11:10:39","date_gmt":"2011-03-15T10:10:39","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=32293"},"modified":"2011-03-15T11:10:39","modified_gmt":"2011-03-15T10:10:39","slug":"skivrecension-keren-ann-med-101","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=32293","title":{"rendered":"Skivrecension: Keren Ann med 101"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Band: Keren Ann
\nTitel: 101
\nBetyg: 4
\nUtgivningsdatum: 28 februari 2011<\/p>\n

101 \u00e4r Keren Anns nionde skiva i ordningen. Det \u00e4r en skiva full av singer\/songwriter- vibbar, ibland uppblandat med elektronikaslingor, men oftast \u00e4r hennes r\u00f6st endast ackompanjerad av ensamma gitarrer.<\/p>\n

Det fungerar. Det \u00e4r vackert och ofta ensamt och \u00e4ven om flera l\u00e5tar p\u00e5 skivan l\u00e5ter litegrann som l\u00e5ten f\u00f6re \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 bra.<\/p>\n

B\u00e4st blir det n\u00e4r melankolin och Keren Anns r\u00f6st m\u00f6ts i sorgliga l\u00e5tar om My name is trouble och Sugar Mama. Keren Ann \u00e4r en s\u00e5ngerska vars r\u00f6st faktiskt passar b\u00e4st akustiskt eller helt ensam, och det \u00e4r inte varje s\u00e5ngerska f\u00f6runnat. Det \u00e4r bra \u00e4ven n\u00e4r det, som i You were on fire, slutar helt att vara akustiskt och n\u00e4stan blir dr\u00f6mlikt.<\/p>\n

Allra b\u00e4st \u00e4r avslutande titell\u00e5ten 101, en i det n\u00e4rmaste spoken word- historia ackompanjerad av str\u00e5kar och piano som ger ett dovt och dystert intryck och matchar inneh\u00e5llet i l\u00e5ten perfekt: en uppr\u00e4kning av siffror i v\u00e4rlden som v\u00e4ldigt mycket p\u00e5minner mig om l\u00e5ten The deck of cards. Avslutningen ger mig n\u00e4stan g\u00e5shud och bara 101 \u00e4r egentligen en orsak att k\u00f6pa hela skivan.<\/p>\n