{"id":32202,"date":"2011-03-13T08:43:14","date_gmt":"2011-03-13T07:43:14","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=32202"},"modified":"2011-03-13T08:43:14","modified_gmt":"2011-03-13T07:43:14","slug":"fran-premiaren-pa-vargtimmen-pa-dramaten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=32202","title":{"rendered":"Fr\u00e5n premi\u00e4ren p\u00e5 Vargtimmen p\u00e5 Dramaten"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\n\u201dVargtimmen \u00e4r timmen mellan natt och gryning, det \u00e4r timmen d\u00e5 de flesta m\u00e4nniskor d\u00f6r, d\u00e5 s\u00f6mnen \u00e4r djupast, d\u00e5 mardr\u00f6mmarna \u00e4r verkligast. Den \u00e4r timmen d\u00e5 den s\u00f6mnl\u00f6se jagas av sin sv\u00e5raste \u00e5ngest, d\u00e5 sp\u00f6ken och demoner \u00e4r m\u00e4ktigast. Vargtimmen \u00e4r ocks\u00e5 den timme d\u00e5 de flesta barn f\u00f6ds.\u201d<\/p>\n

Vargtimmen \u00e4r fr\u00e5n b\u00f6rjan en l\u00e5ngfilm av Ingmar Bergman, som hade svensk premi\u00e4r i december 1967.
\nFilmen \u00e4r ett av de tv\u00e5 verk (det andra \u00e4r Persona) som v\u00e4xte fram ur manuskriptet M\u00e4nnisko\u00e4tarna, som b\u00e5de skildrar konstn\u00e4rens roll, i Vargtimmen p\u00e5 ett desperat vis, en konstn\u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att g\u00e5 in i en allvarlig psykos.<\/p>\n

Under en s\u00f6mnl\u00f6s natt m\u00f6ter konstn\u00e4ren Johan sina demoner. Hans fru Alma har l\u00e4st hans dagbok, om otroheten, v\u00e5ldet. Han har fler hemligheter och hon lyssnar. \u00a0Johan pl\u00e5gas av minnen och \u00e5ngest och demoner. Hans fru, Alma, v\u00e4ntar deras barn och hon \u00e4r lugn och lider inte av nattens \u00e5ngest. Hon f\u00f6rs\u00f6ker st\u00e5 vid hans sida. Demonerna v\u00e4xer, blir som sp\u00f6ken och \u00e4nnu mer, de blir som verkliga. Vad \u00e4r Johans tankar, vad \u00e4r sp\u00f6ken och demoner, och vad \u00e4r verkligt och vad \u00e4r minnen som han och hans fru sl\u00e5ss mot?<\/p>\n

”Vargtimmen” i regi av Malin Stenberg som hade premi\u00e4r p\u00e5 Dramaten l\u00f6rdagskv\u00e4llen 12 mars \u00e4r en hybridf\u00f6rest\u00e4llning med teater, musik och film. Karin Dreijer Andersson fr\u00e5n The Knife och Fever Ray har gjort musiken och Andreas Nilsson st\u00e5r f\u00f6r video\/scenografi.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjar med att vi p\u00e5 en stor sk\u00e4rm ser en pojke cykla p\u00e5 en sn\u00f6ig v\u00e4g. Pojken har en skrivmaskin p\u00e5 ryggen. Han cyklar strax f\u00f6re gryningen och det tycks inte bli n\u00e5gra sp\u00e5r i sn\u00f6n efter hans cykelf\u00e4rd. Undermedvetet k\u00e4nner vi att n\u00e5got inte st\u00e5r r\u00e4tt till. N\u00e4r videosk\u00e4rmen med den cyklande pojken dras undan anar vi en m\u00e4nniska som sitter p\u00e5 golvet i ett kalt rum. N\u00e4r ljuset p\u00e5 scenen t\u00e4nds ser vi att det \u00e4r en ung kvinna och fr\u00e5n h\u00f6gtalarna h\u00f6r vi henne tala. \u00c4r det hennes tankar?<\/p>\n

\u00c4ven om f\u00f6rest\u00e4llningen i programbladet beskrivs som hybridf\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 teatern och sk\u00e5despelet som st\u00e5r i centrum. Musiken f\u00f6rst\u00e4rker, som filmmusik, liksom videoklippen f\u00f6rdjupar spelet, men det \u00e4r sk\u00e5despelarna som b\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen. B\u00e5de sk\u00e5despelarna som spelar Johan och Alma och de som spelar sp\u00f6kena och demonerna, i flera fall dr\u00f6mlikt k\u00f6ns\u00f6verskridande.<\/p>\n

Det sl\u00e5r mig att skr\u00e4ck tagit sig in p\u00e5 svensk teater. 16 mars har vampyrboken ”L\u00e5t den r\u00e4tte komma in” premi\u00e4r p\u00e5 Uppsala Stadsteater som teater och i Vargtimmen \u00e4r demonerna, sp\u00f6kena skr\u00e4ckinjagande. Vargtimmen b\u00f6rjar lite l\u00e4tt d\u00e4r vi mer anar det hemska. Under timmen fram till gryningen v\u00e4xer demonerna och tar f\u00f6r sig mer och mer av scenen och n\u00e4r gryningen borde komma forts\u00e4tter Vargtimmen och h\u00e4rskar \u00f6ver b\u00e5de gryning och dag. Vargtimmen tar aldrig slut.<\/p>\n

Vargtimmen \u00e4r skr\u00e4mmande, l\u00e4skig och v\u00e4lspelad med en ung sk\u00e5despelarupps\u00e4ttning. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r en och en halv timme och borde vara ett utm\u00e4rkt val f\u00f6r att bjuda in en yngre publik som gymnasieklasser. Inte f\u00f6r att f\u00f6rest\u00e4llningen skulle vara l\u00e4tt, det \u00e4r ett sv\u00e5rt och tungt \u00e4mne om en konstn\u00e4r eller ung man p\u00e5 v\u00e4g att bli galen, utan f\u00f6r att den spelas upp med b\u00e5de musik, video och teater p\u00e5 ett s\u00e4tt som jag tror kan tilltala en yngre publik. Som en liten bonus, som en flirt \u00e5t filmintresserade: Peter Engman som en Johnny Depp-kopia i rollen som Baron von Merkens. Fast, f\u00f6r att vara \u00e4rlig, k\u00e4nns det inte riktigt \u00f6vertygande \u00e4nd\u00e5. Skr\u00e4ckfigurerna p\u00e5 natten \u00e4r lite mer lustiga \u00e4n skr\u00e4mmande, Johan utstr\u00e5lar f\u00f6r mycket of\u00f6rd\u00e4rvad ungdom f\u00f6r att jag ska tro p\u00e5 hans demoner.
\nN\u00e5got fattas f\u00f6r att det ska bli riktigt \u00e5ngestladdat.<\/p>\n

Jag inser att jag v\u00e4ldigt g\u00e4rna skulle vilja se filmen fr\u00e5n sextiotalet ocks\u00e5, d\u00e5 spelades konstn\u00e4ren Johan av Max von Sydow och hans fru Alma spelades av Liv Ullman. Sp\u00f6kena spelades av bland annat Erland Josephson, Georg Rydeberg och Naima Wifstrand.<\/p>\n

I Dramatenbloggen<\/a> har illustrat\u00f6ren Nikolay Saveliev<\/a> bidragit, med en serie bilder som symboliserar de demoner som konstn\u00e4ren Johan m\u00f6ter i pj\u00e4sen.<\/p>\n

Kattkorgen ber\u00e4ttar fr\u00e5n genrepet.<\/a><\/p>\n

Mer om f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 Dramatens hemsida.<\/a><\/p>\n

I rollerna Jon Karlsson, Lina Englund, Peter Engman, Eva Melander, Omid Khansari, Aleksa Lundberg, David Mj\u00f6nes, Nils Poletti, Philip H\u00e4gglund\/Marcus Pantzar<\/p>\n

Fotograf: S\u00f6ren Vilks<\/p>\n

Regi Malin Stenberg
\nScenografi Andreas Nilsson
\nKostym Anna Heymowska
\nLjus Jenny Andr\u00e9
\nMusik Karin Dreijer Andersson
\nPeruk och mask Sari Nuttunen, Marie-Louise Hellberg
\n\"\"<\/a>
\n\"\"<\/a>
\n\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Ingmar Bergman<\/a>, Vargtimmen<\/a>, teater<\/a>, teaterrecension<\/a>, hybridf\u00f6rest\u00e4llning<\/a>, Peter Engman<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u201dVargtimmen \u00e4r timmen mellan natt och gryning, det \u00e4r timmen d\u00e5 de flesta m\u00e4nniskor d\u00f6r, d\u00e5 s\u00f6mnen \u00e4r djupast, d\u00e5 mardr\u00f6mmarna \u00e4r verkligast. Den \u00e4r timmen d\u00e5 den s\u00f6mnl\u00f6se jagas av sin sv\u00e5raste \u00e5ngest, d\u00e5 sp\u00f6ken och demoner \u00e4r m\u00e4ktigast. Vargtimmen \u00e4r ocks\u00e5 den timme d\u00e5 de flesta barn f\u00f6ds.\u201d Vargtimmen \u00e4r fr\u00e5n b\u00f6rjan en […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[2350,2485,4332,12288,12289,6189],"class_list":["post-32202","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-hybridforestallning","tag-ingmar-bergman","tag-peter-engman","tag-teater","tag-teaterrecension","tag-vargtimmen","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/32202","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=32202"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/32202\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=32202"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=32202"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=32202"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}