{"id":31672,"date":"2011-03-04T17:08:38","date_gmt":"2011-03-04T16:08:38","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=31672"},"modified":"2011-03-04T17:08:38","modified_gmt":"2011-03-04T16:08:38","slug":"kulturbloggen-recenserar-r-e-ms-nya-album-collapse-into-now","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=31672","title":{"rendered":"Kulturbloggen recenserar R.E.M:s nya album Collapse Into Now"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Artist: R.E.M.
\nTitel: Collapse Into Now
\nBetyg: 3
\nUtgivningsdatum: 7 mars 2011<\/p>\n

Det \u00e4r i \u00e5r n\u00e4rmare trettio \u00e5r sedan R.E.M. gick in i studion f\u00f6r att spela in Cronic Town, deras f\u00f6rsta EP. De album som f\u00f6ljde p\u00e5 debuten \u00e4r alla klassiker. Med album som Murmur, Reckoning, Fables Of The Reconstruction och Document byggde bandet sakta men s\u00e4kert upp en fanskara som bara v\u00e4xte efter varje album. Det hela kulminerade med albumet Automatic For The People som gjorde R.E.M. till ett av v\u00e4rldens popul\u00e4raste rockband. Sedan dess har de aldrig kunnat n\u00e5 upp till den d\u00e4r niv\u00e5n igen. Deras senare alster har stundtals varit bra men oftast k\u00e4nts oinspirerade <\/p>\n

Arbetet med f\u00f6rra albumet, Accelerate verkar ha gjort bandet gott. P\u00e5 Collapse Into Now k\u00e4nns R.E.M. pl\u00f6tsligt relevanta igen. Till skillnad fr\u00e5n Accelerate, som bestod n\u00e4rmast uteslutande av korta rockl\u00e5tar, \u00e4r Collapse Into Now ett album d\u00e4r bandet blandar friskt fr\u00e5n sin bakkatalog. Collapse Into Now v\u00e4xlar mellan stadiumrock och lugnare akustiska nummer och ballader. Det finns m\u00e5nga referenspunkter till tidigare verk; Discoverer hade platsat p\u00e5 Monster fr\u00e5n 1994; \u00dcberlin och Oh My Heart hade inte sk\u00e4mts bredvid de andra country-inspirerade l\u00e5tarna p\u00e5 New Adventures In Hi-Fi och Walk It Back l\u00e5ter som en outtake fr\u00e5n Automatic For The People.<\/p>\n

Det \u00e4r kanske lite fult att s\u00e4ga att R.E.M. l\u00e5ter relevanta igen n\u00e4r mycket av albumet f\u00f6r tankarna till tidigare verk. Men faktum \u00e4r att p\u00e5 Collapse Into Now s\u00e5 omfamnar bandet sitt signatursound och f\u00f6rs\u00f6ker inte l\u00e5ta som n\u00e5gra andra. Ist\u00e4llet f\u00f6r att desperat f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6lja moderna trender blickar R.E.M. bak\u00e5t och tar vara p\u00e5 vad det \u00e4r som g\u00f6r dem bra. Det \u00e4r n\u00e5gonting de f\u00f6rtj\u00e4nar respekt f\u00f6r.<\/p>\n

D\u00e4rmed inte sagt att det finns ett par tveksamma val \u00e4ven p\u00e5 det h\u00e4r albumet. Varf\u00f6r de har hyrt in Peaches till att sjunga p\u00e5 Alligator_Aviator_Autopilot_Antimatter \u00e4r f\u00f6r mig en g\u00e5ta. Reprisen av Discoverer i avslutande Blue kan ocks\u00e5 ifr\u00e5gas\u00e4ttas. I slut\u00e4ndan blir det kanske ocks\u00e5 lite v\u00e4l mycket rock. P\u00e5 det h\u00e4r albumet \u00e4r bandet som b\u00e4st i lugnare nummer som \u00dcberlin, Walk It Back och Me, Marlon Brando, Marlon Brando And I d\u00e4r fokus ligger p\u00e5 helgjutna melodier och Michael Stipes och Mike Mills r\u00f6ster.<\/p>\n

Precis som Accelerate h\u00f6r inte Collapse Into Now till R.E.M:s h\u00f6jdpunkter under sin mer \u00e4n trettio \u00e5r l\u00e5nga karri\u00e4r. Men det \u00e4r ocks\u00e5 lite or\u00e4ttvist att f\u00f6rv\u00e4nta sig en ny Automatic For The People eller Murmur. Collapse Into Now \u00e4r \u00e4nd\u00e5 det b\u00e4sta bandet gjort sedan mitten av nittiotalet. Om du slopar de h\u00f6ga f\u00f6rv\u00e4ntningarna och bara lyssnar h\u00f6r du ett R.E.M. som visar att de fortfarande kan skapa bra och relevant musik. <\/p>\n