{"id":31617,"date":"2011-03-04T07:47:55","date_gmt":"2011-03-04T06:47:55","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=31617"},"modified":"2011-03-04T07:47:55","modified_gmt":"2011-03-04T06:47:55","slug":"fran-premiaren-pa-broderna-karamazov-pa-stockholms-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=31617","title":{"rendered":"Fr\u00e5n premi\u00e4ren p\u00e5 Br\u00f6derna Karamazov p\u00e5 Stockholms stadsteater"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nEn avskalad scen m\u00f6tte oss n\u00e4r vi tr\u00e4dde in i salongen till Lilla scenen p\u00e5 Stockholms stadsteater och det var dags f\u00f6r premi\u00e4r p\u00e5 ”Br\u00f6derna Karamazov”. Scenen var i stort sett tom, f\u00f6rutom n\u00e5gra enkla pinnstolar som h\u00e4nger till h\u00f6ger och n\u00e5gra handspeglar som h\u00e4nger i en rad till v\u00e4nster. Pl\u00f6tsligt sl\u00e4cks salongen ner helt, det blir b\u00e4cksvart och fyra svartkl\u00e4dda m\u00e4n g\u00e5r i m\u00f6rkret ut p\u00e5 scenen, \u00e4nda fram till kanten av scenen, n\u00e4ra f\u00f6rsta raden av publiken. Ett l\u00e4tt ljus riktas mot dem. D\u00e4r st\u00e5r de, de fyra sk\u00e5despelarna, Rolf Lassg\u00e5rd, Hannes Meidal, Ole Forsberg och Peter Oskarson, som ocks\u00e5 regisserar f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

Br\u00f6derna Karamazov \u00e4r en roman av Fjodor Dostojevskij som utkom 1880 och var f\u00f6rfattarens sista verk. Romanen handlar om de tre br\u00f6derna Karamazov, alla representerande tre typer av ungdomar: Aljosja, den fromme troende, Ivan, den intellektuelle och tvivlande och Dmitrij, livsnjutaren. Mordet p\u00e5 deras fader, Fjodor Karamazov, bildar ramen f\u00f6r romanen. En fj\u00e4rde broder finns ocks\u00e5, en styvbror som f\u00f6ddes d\u00e5 fadern v\u00e5ldtog en efterbliven ung kvinna. Styvbrodern har epilepsi och f\u00e5r bo hos fadern som tj\u00e4nare.<\/p>\n

Pj\u00e4sen hade sin Sverigepremi\u00e4r p\u00e5 Folkteatern i G\u00e4vle 2006 i regi av Peter Oskarson. N\u00e4r han nu s\u00e4tter upp Br\u00f6derna Karamazov p\u00e5 Stockholms stadsteater \u00e4r det utifr\u00e5n nya f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Med sig fr\u00e5n G\u00e4vle-versionen har han Rolf Lassg\u00e5rd och delar av det konst\u00e4rliga teamet.<\/p>\n

P\u00e5 scen finns en stor vit rysk p\u00e4lskappa. Den representerar fadern. N\u00e4r en sk\u00e5despelare tar p\u00e5 sig den \u00e4r han fadern. Sk\u00e5despelarna turas om att b\u00e4ra den stora p\u00e4lsen. Det f\u00e5r en sp\u00e4nnande effekt, fadern \u00e4r hela tiden en egocentrisk sj\u00e4lvfixerad man, men \u00e4nd\u00e5 annorlunda beroende p\u00e5 vem som axlats hans p\u00e4ls.<\/p>\n

Scenl\u00f6sningarna, ljuss\u00e4ttningen och de stora klockorna vara kraftfulla ljud ekar i salen, skapar tillsammans en dramatisk k\u00e4nsla. F\u00f6r mig \u00e4r detta en viktig pelare som b\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

– Br\u00f6derna Karamazov \u00e4r en av de ber\u00e4ttelser som betytt mest f\u00f6r den v\u00e4sterl\u00e4ndska litteraturen. H\u00e4r formuleras samtidens skarpaste fr\u00e5gor: Vad ska jag anv\u00e4nda mitt liv till? Vilket ansvar har jag f\u00f6r mina medm\u00e4nniskor? \u00c4r alla m\u00e4nniskor lika mycket v\u00e4rda? N\u00e4r \u00e4r det r\u00e4tt att g\u00f6ra uppror? Hur p\u00e5verkas mina livsval, min moral, min syn p\u00e5 mina medm\u00e4nniskor, av min id\u00e9 om livet?, s\u00e4ger Peter Oskarson, regiss\u00f6ren i ett pressmeddelande om f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

De fyra br\u00f6derna personifierar olika f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till livet. Rolf Lassg\u00e5rd g\u00f6r rollen som Dimitri, den njutningslystne brodern. Han \u00e4r sl\u00f6saktig och st\u00e4ndigt pank. Ivan, den iakttagande skeptikern gestaltas av Peter Oskarson. Hannes Meidal spelar Alsjosja, den godhj\u00e4rtade brodern som valt klosterlivet och i rollen som den epileptiske styvbrodern Smerdjakov ser vi Ole Forsberg.<\/p>\n

Dialogerna inneh\u00e5ller mycket religionskritik.<\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r s\u00e4ger Ivan, skeptikern:
\nOm ett enda barn m\u00e5ste lida
\nF\u00f6r att jag
\nGenom att visa barmh\u00e4rtighet
\nSka kunna f\u00e5 tilltr\u00e4de till det eviga livet
\nD\u00e5 tackar jag nej till det erbjudandet
\nPriset p\u00e5 harmoni \u00e4r f\u00f6r h\u00f6gt
\nMissf\u00f6rst\u00e5 mig inte lille bror
\nDet \u00e4r inte Gud jag f\u00f6rnekar
\nDet enda jag g\u00f6r
\n\u00c4r att l\u00e4mna tillbaka min entr\u00e9biljett<\/em><\/p>\n

Mycket av dialogerna f\u00f6rmedlar tankar kring och fr\u00e5gest\u00e4llningar om gud, synd och evighet. Detta g\u00f6r att jag lite undrar varf\u00f6r just denna pj\u00e4s s\u00e4tts upp i Sverige idag? Sverige idag \u00e4r ett m\u00e5ngkulturellt land men den publik som sitter i salongerna p\u00e5 Stockholms stadsteater ser inte ut att komma fr\u00e5n n\u00e5got annan \u00e4n ganska typisk traditionell svensk bakgrund. Religionen f\u00f6r m\u00e4nniskor idag \u00e4r en personlig privat sak som inte alls handlar om tron p\u00e5 en allsm\u00e4ktig gud. D\u00e4rf\u00f6r blir m\u00e5nga av de fr\u00e5gest\u00e4llningar som br\u00f6derna brottas med inte alls engagerande. Den d\u00f6mande m\u00e4ktige guden har v\u00e4l de flesta spolat f\u00f6r l\u00e4nge sedan? Religion idag handlar om personlig utveckling.<\/p>\n

Jag undrar vad som skulle h\u00e4nda om de gudsfr\u00e5gorna som br\u00f6derna Karamazov brottas med skulle m\u00f6ta en muslimsk publik d\u00e4r religionen har mycket st\u00f6rre inflytande p\u00e5 samh\u00e4llet och politiken. Skulle delar av f\u00f6rest\u00e4llningen bli mer aktuell och levande f\u00f6r dem?<\/p>\n

F\u00f6r mig var den st\u00f6rsta beh\u00e5llningen av f\u00f6rest\u00e4llningen dekoren, ljuss\u00e4ttning och s\u00e4ttet som sk\u00e5despelarna gled in och ut ur olika roller. Det f\u00f6rmedlade n\u00e5got ut\u00f6ver vad som s\u00e4gs i ord. Sk\u00e5despelarna och s\u00f6nerna glider ut och in i olika roller och axlar alla faderns kappa, men gestaltar ocks\u00e5 dj\u00e4vulen, \u00e5klagaren, f\u00f6rsvarsadvokaten.<\/p>\n

I rollerna:
\nDmitri m fl roller\tRolf Lassg\u00e5rd
\nIvan m fl roller\tPeter Oskarson
\nAljosja m fl roller\tHannes Meidal
\nSmerdjakov m fl roller\tOle Forsberg<\/p>\n

Av\tRichard Crane
\nEfter en roman av\tFjodor Dostojevskij
\nMed musik av\tStephen Boxer
\nSofie Livebrant
\n\u00d6vers\u00e4ttning\tJan Mark
\nPeter Oskarson
\nRegi\tPeter Oskarson
\nScenografi och kostym\tPeter Holm
\nLjus\tPer Sundin
\nMask\tKatrin Wahlberg
\nS\u00e5nginstudering\tValery Petrov
\n\"\"<\/a>
\n\"\"<\/a><\/p>\n

Fotograf\tCarl Thorborg<\/p>\n

Relaterat: Recension i SVD<\/a>, Scenbloggen Expressen<\/a>.<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Br\u00f6derna Karamazov<\/a>, teater<\/a>, recension<\/a>, scen<\/a>, Dostojevskij<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En avskalad scen m\u00f6tte oss n\u00e4r vi tr\u00e4dde in i salongen till Lilla scenen p\u00e5 Stockholms stadsteater och det var dags f\u00f6r premi\u00e4r p\u00e5 ”Br\u00f6derna Karamazov”. Scenen var i stort sett tom, f\u00f6rutom n\u00e5gra enkla pinnstolar som h\u00e4nger till h\u00f6ger och n\u00e5gra handspeglar som h\u00e4nger i en rad till v\u00e4nster. Pl\u00f6tsligt sl\u00e4cks salongen ner helt, […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[875,1357,12285,12286,12288],"class_list":{"0":"post-31617","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-broderna-karamazov","11":"tag-dostojevskij","12":"tag-recension","13":"tag-film","14":"tag-teater","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/31617","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=31617"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/31617\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=31617"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=31617"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=31617"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}