{"id":31543,"date":"2011-03-02T01:03:26","date_gmt":"2011-03-02T00:03:26","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=31543"},"modified":"2011-03-02T01:03:26","modified_gmt":"2011-03-02T00:03:26","slug":"tant-the-national-charmar-publiken-pa-cirkus","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=31543","title":{"rendered":"T\u00e4nt The National charmar publiken p\u00e5 Cirkus"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/03\/thenational.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/03\/thenational.jpg\" alt=\"\" title=\"thenational\" width=\"300\" height=\"193\" class=\"aligncenter size-full wp-image-31544\" \/><\/a><\/p>\n<p>The National har p\u00e5 senare tid v\u00e4xt fram som en amerikansk rockgigant i klass med kanadensiska<br \/>\nArcade Fire och de amerikanska kollegorna i Interpol. De \u00e4r nu p\u00e5 Europaturn\u00e9 och spelade inf\u00f6r ett<br \/>\nuts\u00e5lt Cirkus i Stockholm. S\u00e5ngaren Matt Berninger var p\u00e5 topphum\u00f6r och gjorde spelningen till en<br \/>\nkv\u00e4ll att minnas.<\/p>\n<p>Bandets karakt\u00e4r, det m\u00f6rka och suggestiva g\u00f6r sig vid en f\u00f6rsta anblick inte speciellt bra f\u00f6r<br \/>\nlivespelningar, men p\u00e5 Cirkus f\u00f6rsta mars spelade bandet bort alla s\u00e5na tvivel.<\/p>\n<p>Anf\u00f6rt av Berninger, med sin karakteristiska djupa barytonr\u00f6st, gjorde bandet \u00e5rets hittills b\u00e4sta<br \/>\nspelning. Publiken \u00e4r med p\u00e5 noterna, i den f\u00f6rsta l\u00e5ten n\u00e4rmast avbryts bandet flera g\u00e5nger av<br \/>\nappl\u00e5der. Med <em>Anyone&#8217;s Ghost<\/em> fyller man lokalen med det tunga ljud som ska eka kvar i huvudet tv\u00e5<br \/>\ntimmar senare. Det \u00e4r r\u00e5are, mindre kontrollerat \u00e4n p\u00e5 <em>High Violet<\/em>, f\u00f6rra \u00e5rets i min mening b\u00e4sta<br \/>\nskiva. Gitarrerna f\u00e5r ta mer plats och soundet blir rivigare, mer trasigt. Det \u00e4r bra, en spelning p\u00e5<br \/>\nCirkus kr\u00e4ver ett st\u00f6rre ljud, n\u00e5got som uppv\u00e4rmaren Sharon van Etten tydligt visar. Hon framst\u00e5r<br \/>\ninte som n\u00e5got annat \u00e4n en vilsen epigon med avsaknad av egna id\u00e9er.<\/p>\n<p>Berninger liksom st\u00f6ter ur sig texterna, hans r\u00f6st h\u00e5ller tyv\u00e4rr inte hela v\u00e4gen hela tiden, ett av<br \/>\nkv\u00e4llens f\u00e5 minus. Det andra \u00e4r en publik som ibland k\u00e4nns mer anpassad f\u00f6r en hockeymatch med<br \/>\ntaktfasta handklapp d\u00e4r and\u00e4ktig tystnad hade passat b\u00e4ttre. Men bandet f\u00f6rst\u00e5r var de \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g och<br \/>\nvill ocks\u00e5 dit. Det \u00e4r en publikfriande och dynamisk spelning. De nedtonade numren \u00e4r f\u00e5, men<br \/>\nvackra, med <em>Wasp Nest<\/em> som lysande exempel.<\/p>\n<p>Redan som tredje nummer spelar bandet <em>Bloodbuzz Ohio<\/em>, den starkaste l\u00e5ten fr\u00e5n <em>High Violet<\/em> och<br \/>\njag blir lite orolig att konserten h\u00f6jdpunkt redan ska vara \u00f6ver. Tyngden i l\u00e5tens skiftningar mellan<br \/>\nvers och refr\u00e4ng f\u00e5r mig att rysa. Konsertens b\u00e4sta stund \u00e4r \u00f6ver, men det finns mycket mer att<br \/>\nbjuda p\u00e5.<\/p>\n<p>I <em>Sorrow<\/em> n\u00e5r Berningers r\u00f6st fram som ett av flera instrument i bandet. Det nedtonade kompet lyfter<br \/>\nfram l\u00e5ten. N\u00e4r sedan Berninger i <em>Abel<\/em> fr\u00e5n 2005 skriker ut refr\u00e4ngen f\u00f6r att t\u00e4nda publiken \u00e4r det<br \/>\nen b\u00f6rjan p\u00e5 en formidabel avslutning. Peppad av sitt band ger sig Berninger ut bland publiken i<br \/>\n<em>England<\/em>. \u201dJust because you\u00b4re on a circus you doesn&#8217;t have to act like a clown&#8217; tr\u00e5kar de honom och<br \/>\nBerninger svarar med mer utlevelse.<\/p>\n<p>Den leda och melonkoli som ofta \u00e4r The Nationals tema byggs effektivt upp i extranumret <em>About<br \/>\nToday<\/em> f\u00f6r att f\u00e5 sin f\u00f6rl\u00f6sning av undantryckta k\u00e4nslor n\u00e4r bandet sl\u00e4pper tyglarna. Det \u00e4r en<br \/>\nutm\u00e4rkt spelning, det l\u00e5tmaterial bandet hade innan <em>High Viole<\/em>t var lite sn\u00e5lt och likartat, men nu<br \/>\nv\u00e5gar de mer i tryggheten att de kan leverera.<\/p>\n<p>Den tryggheten g\u00f6r att de kan ta gamla nummer som <em>Mr. November<\/em>, \u00e4ven den fr\u00e5n 2005 och g\u00f6ra<br \/>\nden till en publikfriare. H\u00e4r g\u00e5r Berninger p\u00e5 en ny publikturn\u00e9, utstr\u00e4ckt \u00f6ver n\u00e4stan hela lokalen<br \/>\nsom avslutas med att han s\u00e4tter sig i en av f\u00e5 lediga stolar. Publiken \u00e4r givetvis i extas och ingen<br \/>\nkan vara missn\u00f6jd.<\/p>\n<p>N\u00e4r Berninger i <em>Terrible Love<\/em> sjunger \u201dit takes an ocean not to break\u201d samtidigt som han sl\u00e4nger<br \/>\nsig upp p\u00e5 scenen med ryggen f\u00f6re \u00e4r vi m\u00e5nga som undrar vad han tagit f\u00f6r att kunna leverera som<br \/>\nhan, och bandet g\u00f6r ikv\u00e4ll. Konserten f\u00e5r en lysande kollektivavslutning n\u00e4r man l\u00e5ter publiken<br \/>\nsjunga <em>Vanderlyle Crybaby Geeks<\/em> kompat av akustisk gitarr, trombon, trumpet och tamburin.<\/p>\n<p>En \u00f6vertygande spelning av ett band som v\u00e4xt.<\/p>\n<p>Text av Jens Lundberg som \u00e4ven driver bloggen <a href=\"http:\/\/torvind.se\/?p=405\">torvind<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>The National har p\u00e5 senare tid v\u00e4xt fram som en amerikansk rockgigant i klass med kanadensiska Arcade Fire och de amerikanska kollegorna i Interpol. De \u00e4r nu p\u00e5 Europaturn\u00e9 och spelade inf\u00f6r ett uts\u00e5lt Cirkus i Stockholm. S\u00e5ngaren Matt Berninger var p\u00e5 topphum\u00f6r och gjorde spelningen till en kv\u00e4ll att minnas. Bandets karakt\u00e4r, det m\u00f6rka [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[748,1007,2270,5780],"class_list":["post-31543","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-bloodbuzz-ohio","tag-cirkus","tag-high-violet","tag-the-national","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/31543","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=31543"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/31543\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=31543"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=31543"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=31543"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}