{"id":31436,"date":"2011-02-26T19:44:10","date_gmt":"2011-02-26T18:44:10","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=31436"},"modified":"2011-12-07T13:48:41","modified_gmt":"2011-12-07T12:48:41","slug":"fran-premiaren-pa-systern-fran-havet-pa-marionetteatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=31436","title":{"rendered":"Fr\u00e5n premi\u00e4ren p\u00e5 Systern fr\u00e5n havet, p\u00e5 Marionetteatern"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Sirkka bor i Finland med sin mamma och pappa som tycker mycket om henne. Margareta bor i Sverige och \u00e4r lite ensam och \u00f6nskar sig en hund j\u00e4ttej\u00e4ttemycket. B\u00e5da \u00e4r tv\u00e5 sm\u00e5 flickor som inte b\u00f6rjat skolan \u00e4n.
\nFinland hamnar i krig och Sirkkas pappa kallas in som soldat till den finl\u00e4ndska arm\u00e9n. Bomber faller \u00f6ver finl\u00e4ndska st\u00e4der och byar, m\u00e5nga barn skickas d\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6r att skyddas fr\u00e5n kriget. M\u00e5nga av dessa barn kom till svenska familjer.
\nMargaretas mamma och pappa vill g\u00e4rna hj\u00e4lpa ett s\u00e5dant krigsbarn – samtidigt som Margareta d\u00e5 skulle f\u00e5 en lekkamrat. Fast Margareta som \u00f6nskar sig en hund s\u00e5 d\u00e4r j\u00e4ttej\u00e4ttemycket blir besviken och arg.
\n\u00c4r det konstigt att Sirkka inte s\u00e4ger ett ord n\u00e4r hon vet att hon inte \u00e4r v\u00e4lkommen?<\/p>\n

”Systern fr\u00e5n havet” hade premi\u00e4r p\u00e5 Marionetteatern, som h\u00e5ller till i Stockholms stadsteater, l\u00f6rdag 26 februari. Med i publiken fanns ocks\u00e5 en medel\u00e5ldersman med l\u00e5ngt gr\u00e5tt h\u00e5r. Det var Ulf Stark, f\u00f6rfattaren som skrivit pj\u00e4sen ”Systens fr\u00e5n havet” direkt \u00e5t Marionetteatern.<\/p>\n

Han var s\u00e4kert n\u00f6jd. Dockspelarna och regiss\u00f6ren hade tagit v\u00e4l hand om ber\u00e4ttelsen d\u00e4r de arbetar med flera olika slag av dockor. De tv\u00e5 dockor som f\u00f6rest\u00e4ller flickorna \u00e4r i ungef\u00e4r samma storlek som barn i fyra\u00e5rs\u00e5ldern. Mammorna och papporna spelades av sk\u00e5despelare som hade en stor mask framf\u00f6r ansiktet. N\u00e4r h\u00e4ndelser ur minnet eller i tankarna spelades upp var dockorna figurer m\u00e5lade p\u00e5 h\u00e5rt underlag, n\u00e5gra decimeter h\u00f6ga.
\nScenen var en halvcirkel med bl\u00e5 trasmatta till golv och m\u00e5sar f\u00f6rdes fram i luften och sp\u00e4nnande ljud med klang av hav och vatten vibrerade i luften (sk\u00e5despelare skapade ljuden med glas som hade olika m\u00e4ngd vatten).<\/p>\n

Att dockmakarna som spelar dockorna syns tar inte bort magin, tv\u00e4rtom tyckte den \u00e5tta\u00e5ring som f\u00f6ljde med mig p\u00e5 premi\u00e4ren att det \u00e4r roligt att f\u00f6rst\u00e5 hur de g\u00f6r. Men jag tror att f\u00f6r de allra minsta var det lite f\u00f6r mycket. Det var tv\u00e5 mindre barn, s\u00e4kert inte en dag \u00f6ver fyra \u00e5r gamla, kanske var de till och med lite yngre \u00e4nd\u00e5, som b\u00e5da tappade koncentrationen.<\/p>\n

”Systern fr\u00e5n havet” handlar ju om lite sv\u00e5rare saker, som svartsjuka och om flyktingskap. Marionetteatern har valt att inte flirta med publiken med l\u00e4ttk\u00f6pta sk\u00e4mt. Ber\u00e4ttelsen tas p\u00e5 allvar, vilket jag uppskattar men kanske inte alla barn som \u00e4r fyra \u00e5r kan h\u00e4nga med i ber\u00e4ttelsen.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r fr\u00e5n fyra \u00e5r. Dockorna som f\u00f6rest\u00e4ller flickorna \u00e4r precis i den storleken. Det var m\u00e5nga av de mindre barnen tyckte det var j\u00e4ttekul att g\u00e5 fram efter\u00e5t och f\u00e5 k\u00e4nna p\u00e5 dockorna.<\/p>\n

Jag tror att f\u00f6rest\u00e4llningen fungerar allra b\u00e4st f\u00f6r barn som \u00e4r fr\u00e5n sex \u00e5r och \u00f6ppet. Fast \u00e5 andra sidan, barn \u00e4r individuellt olika och \u00e4ven om en fyra\u00e5ring inte f\u00f6rst\u00e5r hela ber\u00e4ttelsen kan han eller hon uppskatta andra saker i ber\u00e4ttelsen.<\/p>\n

H\u00e4r har Kulturbloggen intervjuat regiss\u00f6ren och dockmakarna n\u00e4r de repeterade f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/a>
\nH\u00e4r har en av dockmakarna en blogg.<\/a>
\nH\u00e4r har Teatermagasinet bilder fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/a><\/p>\n

Foto: Carl Thorborg
\nBildenovan: Anna Hallberg och Malin Halland med dockorna Margareta och Sirkka i Systern fr\u00e5n havet.<\/p>\n

Recension i DN.<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Stockholms stadsteater<\/a>, barnteater<\/a>, recension<\/a>, scen<\/a>, teater<\/a>, Marionetteatern<\/a>, dockteater<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sirkka bor i Finland med sin mamma och pappa som tycker mycket om henne. Margareta bor i Sverige och \u00e4r lite ensam och \u00f6nskar sig en hund j\u00e4ttej\u00e4ttemycket. B\u00e5da \u00e4r tv\u00e5 sm\u00e5 flickor som inte b\u00f6rjat skolan \u00e4n. Finland hamnar i krig och Sirkkas pappa kallas in som soldat till den finl\u00e4ndska arm\u00e9n. Bomber faller […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":45349,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,30,31],"tags":[543,1324,3518,12285,12286,5420,12288],"class_list":{"0":"post-31436","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-barnteater","11":"tag-dockteater","12":"tag-marionetteatern","13":"tag-recension","14":"tag-film","15":"tag-stockholms-stadsteater","16":"tag-teater","17":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/31436","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=31436"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/31436\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":45351,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/31436\/revisions\/45351"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/45349"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=31436"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=31436"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=31436"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}