{"id":31373,"date":"2011-02-25T12:52:55","date_gmt":"2011-02-25T11:52:55","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=31373"},"modified":"2011-02-25T12:52:55","modified_gmt":"2011-02-25T11:52:55","slug":"those-dancing-days-daydreams-nightmares","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=31373","title":{"rendered":"Those Dancing Days – Daydreams & Nightmares"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Artist: Those Dancing Days
\nTitel: Daydreams & Nightmares
\nBetyg: 4
\nUtgivningsdatum: 25 februari<\/em><\/p>\n

Direkt i f\u00f6rsta l\u00e5ten Reaching Forward<\/em> inser man att det fem unga tjejerna fr\u00e5n Nacka har utvecklats en hel del sedan den tre \u00e5r gamla debutskivan In Our Space Hero Suits<\/em>.<\/p>\n

Till att b\u00f6rja med har deras sound f\u00f6r\u00e4ndras till vad jag skulle kalla disco med new wave-influenser i den m\u00e5n att de l\u00e5ter som Siouxsie and the Banshees utan punkattityd.<\/p>\n

Kontrasten mellan synthar med str\u00e5kljud och chorus-dr\u00e4nkta gitarrslingor f\u00f6rst\u00e4rker skivans tema, som \u00e4r dr\u00f6mmar och mardr\u00f6mmar, men bidrar \u00e4ven med en k\u00e4nsla som likt en berg-och-dalbana skiftar mellan hoppfullhet och hoppl\u00f6shet.<\/p>\n

Lite \u00f6verraskande \u00e4r att den svenska demonproducenten Max Martin varit med p\u00e5 ett h\u00f6rn. P\u00e5 sp\u00e5ret Can’t Find Entrance<\/em> har han skrivit verserna.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Reaching Forward<\/em><\/p>\n