{"id":31323,"date":"2011-02-24T23:11:18","date_gmt":"2011-02-24T22:11:18","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=31323"},"modified":"2011-02-24T23:11:18","modified_gmt":"2011-02-24T22:11:18","slug":"kulturbloggen-om-magnus-dahlstroms-aterkomst-med-romanen-spadom","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=31323","title":{"rendered":"Kulturbloggen om Magnus Dahlstr\u00f6ms \u00e5terkomst med romanen Sp\u00e5dom"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Ibland sl\u00e5r det mig hur tr\u00e5kigt det \u00e4nd\u00e5 \u00e4r att man i s\u00e5 l\u00e5ng tid f\u00f6rs\u00f6kt eliminera f\u00f6rfattaren inom den svenska litteraturkulturen. Vad har orsakat denna skr\u00e4ck f\u00f6r f\u00f6rfattaren? Bara Strindberg? Om det nu \u00e4r sant att f\u00f6rfattaren \u00e4r d\u00f6d, v\u00e5gar man p\u00e5st\u00e5 att det var Jante som var b\u00f6deln?<\/p>\n

Jag kommer bara lite os\u00f6kt att t\u00e4nka p\u00e5 denna gamla fundering n\u00e4r jag n\u00e4rmar mig slutet av Magnus Dahlstr\u00f6ms roman Sp\u00e5dom, hans f\u00f6rsta roman sedan 1996. H\u00e4r har vi en t\u00e4mligen lysande f\u00f6rfattare som efter femton \u00e5r g\u00f6r en ny roman i samma klass som vilken som helst av sina tidigare verk. Det k\u00e4nns som en oerh\u00f6rd comeback, n\u00e5got v\u00e4l v\u00e4rt att tala r\u00e4tt h\u00f6gt om. Men f\u00f6rfattaren ska fortfarande behandlas i anonymitet, och man ska helst inte prata som om det – gud f\u00f6rbjude – skulle finnas n\u00e5got ”genialiskt” inbakat i ett namn bland alla andra. Magnus Dahlstr\u00f6m. Ja, det kan ju vara vem som helst. Vad spelar det f\u00f6r roll att han skriver briljant? Han f\u00e5r v\u00e4l hoppas att han f\u00e5r n\u00e5t s\u00e5lt, om han nu tycker sig vara f\u00f6r fin f\u00f6r att skriva deckare och faktiskt tj\u00e4na lite pengar. Ja, ni f\u00f6rst\u00e5r s\u00e4kert vad jag pratar om.<\/p>\n

Dahlstr\u00f6m debuterade med novellsamlingen Papperskorg 1986 och h\u00e4rstammar d\u00e4rmed, s\u00e5vitt jag f\u00f6rst\u00e5r, fr\u00e5n Stig Larsson-eran (”det sista geniet” eller hur det nu var) och det m\u00e4rks omedelbart p\u00e5 klaustrufobin i det genuint obehagliga spr\u00e5ket, och obarmh\u00e4rtigheten i hur konkret det anv\u00e4nds. Det skulle kunna vara en smart parodi p\u00e5 m\u00e4n med makt, det skulle kunna vara en drift med medelklassens sociala system. Men finns n\u00e5gon humor i det hela s\u00e5 \u00e4r den omedveten, eller kanske oundviklig, eller kanske bara becksvart.<\/p>\n

Sp\u00e5dom best\u00e5r av tre sektioner, tre historier, om tre m\u00e4n. Tj\u00e4nstem\u00e4n. Det r\u00f6r sig om en l\u00e4kare, en polis och en handl\u00e4ggare p\u00e5 F\u00f6rs\u00e4kringskassan. Vi f\u00e5r inga namn. Inga specifika uppgiter. Vi befinner oss i en eller flera svenska mellanstora sm\u00e5st\u00e4der. Allt \u00e4r anonymt. Det enda l\u00e4saren har att g\u00e5 p\u00e5 \u00e4r vad dessa m\u00e4n p\u00e5 daglig basis registrerar, hur de t\u00e4nker, i hemmet och p\u00e5 jobbet. Deras beskrivningar av sin omv\u00e4rld och sin vardag \u00e4r sakliga och precisa. De l\u00e4mnar, med andra ord, allt att \u00f6nska. Kanske \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r som de alla tre, av olika h\u00e4ndelser, m\u00e4rker en brist i det perfekta m\u00f6nstret som leder till en irrationell, n\u00e4stan autistisk paranoja och d\u00e4refter till oundviklig underg\u00e5ng.<\/p>\n

Jag n\u00e4mnde ”sakliga och precisa”. Enligt min erfarenhet finns det f\u00e5 saker som vi m\u00e4nniskor finner mer obehagliga \u00e4n saklighet och precision. Det \u00e4r vad som avskr\u00e4cker oss, kanske inte alla men m\u00e5nga, fr\u00e5n saker som tandl\u00e4kare, bankkontor, matematik, s\u00e5v\u00e4l religion som vetenskap och i vissa fall till och med brottsanm\u00e4lningar, sjukv\u00e5rdsupplysning, l\u00e4kare. Vi vet att l\u00e4karen har det exakta beskedet. Cancer \u00e4r cancer. Vi vet att lagen \u00e4r precis. Vi vet att det inte finns n\u00e5got utrymme f\u00f6r unika omst\u00e4ndigheter, vi k\u00e4nner att det inte finns k\u00e4rlek i det och att v\u00e5ra k\u00e4nslor inte kommer f\u00f6r\u00e4ndra n\u00e5gonting. Ett system \u00e4r ett system, och vi har ingenting att s\u00e4ga till om.<\/p>\n

Men f\u00f6r karakt\u00e4rerna i Dahlstr\u00f6ms bok finns inte den k\u00e4nslan av oro. F\u00f6r dessa karakt\u00e4rer finns bara fakta. Vi ser dom konstant i kontakt med andra m\u00e4nniskor, ibland till och med sina ”n\u00e4ra” och ”k\u00e4ra”, och dom har ingen som helst aning om att ett k\u00e4nsloliv existerar hos dom, sig sj\u00e4lva, eller n\u00e5gon. L\u00e4karen i den f\u00f6rsta episoden konstaterar sin gravida frus beteende utan att det ena inslaget skulle vara mer betydelsefullt \u00e4n det andra: ”Hon lade sig ned igen i s\u00e4ngen och luktade r\u00e5 l\u00f6k, eller pastej och tomat. Hon kr\u00f6p t\u00e4tt intill mig och det var tre olika personers hj\u00e4rtslag d\u00e4r.”<\/p>\n

P\u00e5 samma s\u00e4tt registrerar Dahlstr\u00f6ms polis sin vardag med sitt \u00e4mnes egna byr\u00e5kratiska spr\u00e5k. F\u00f6rem\u00e5l radas upp, h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp g\u00e5s igenom metodiskt, fl\u00e4kten susar och ”n\u00e4r som helst kunde telefonen ringa \/…\/ N\u00e4r som helst kunde n\u00e5got h\u00e4nda”. \u00c4ven mannen p\u00e5 F\u00f6rs\u00e4kringskassan konstaterar sin egen familjs f\u00f6rehavanden som om han skriver rapporter \u00f6ver vilka m\u00e4nniskor som helst. Givetvis utan en enda fingertoppsk\u00e4nsla f\u00f6r att det r\u00f6r sig om riktiga m\u00e4nniskor.<\/p>\n

Det hela \u00e4r, givetvis, ohyggligt. Jag vet att jag k\u00e4nt liknande saker i andra romaner – det autistiska \u00e4cklet finns f\u00f6r all del manifesterat i Stig Larssons Ny\u00e5r, och jag hittar andra sp\u00e5r av f\u00f6rfattarens kusliga avst\u00e5nd och precision inf\u00f6r det vardagliga i Ian McEwans mest suggestiva romaner, som K\u00e4rlekens raseri till exempel. Men Dahlstr\u00f6m har en helt annan disciplin i sitt spr\u00e5k. H\u00e4r finns inga utsv\u00e4ngningar eller oj\u00e4mnheter. Varje mening \u00e4r i stort sett ett konstaterande. Det \u00e4r rakt, det \u00e4r sakligt, det \u00e4r precis det byr\u00e5kratiska spr\u00e5k som s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskor i Sverige blivit slagna i ansiktet med, och bara haft eftersmaken av makt- och hoppl\u00f6shet kvar.<\/p>\n

M\u00e4nnen i den h\u00e4r boken saknar helt uppfattning om makten de har, eller vilken p\u00e5verkan den kan ha p\u00e5 andra m\u00e4nniskor. Andra m\u00e4nniskor framst\u00e5r \u00f6verhuvudtaget mest som hypoteser, och den kontrollen och ordning som ramar in dessa m\u00e4ns liv \u00e4r precis vad som h\u00e5ller de andra m\u00e4nniskorna p\u00e5 avst\u00e5nd. Men, precis som i vilket system som helst, finns alltid den m\u00e4nskliga faktorn d\u00e4r f\u00f6r att sabotera alla garantier. Det \u00e4r intressant att det just \u00e4r sm\u00e5 obetydliga h\u00e4ndelser som, till synes utan anledning, stiger dessa m\u00e4n \u00e5t huvudet och g\u00f6r att deras v\u00e4rldar g\u00e5r under. Ibland \u00e4r det som att Dahlstr\u00f6m ser dom som robotar som registrerar ett systemfel och d\u00e4refter f\u00e5r n\u00e5got slags hack i maskinen och inte riktigt \u00e4r sig sj\u00e4lva igen. Redan tidigt i romanen finns sp\u00e5r av det h\u00e4r, som n\u00e4r l\u00e4karen f\u00e5r ett pl\u00f6tsligt meddelande fr\u00e5n en fr\u00e4mling som rubbar hans balans: ”Nu sade mannen n\u00e5got med munnen vid mitt \u00f6ra, och trots bullret h\u00f6rde jag varje ord klart och tydligt. ’D\u00f6da’ eller ’r\u00e4dda'”.<\/p>\n

Att det finns en r\u00e4tt solklar skillnad mellan orden ”d\u00f6da” och ”r\u00e4dda” verkar inte l\u00e4karen t\u00e4nka p\u00e5. Det \u00e4r inte s\u00e5 konstigt d\u00e5 att det \u00e4r just detta missf\u00f6rst\u00e5nd som blir fr\u00f6et till en kollaps. Man h\u00f6r ibland talas om att en psykopat \u00e4r idealet f\u00f6r ett chefsjobb, och ibland ser man vissa siffror som f\u00f6resl\u00e5r att flera av landets VD:ar faktiskt \u00e4r psykopater, m\u00e5 det sedan vara p\u00e5litliga siffror eller ej. Dahlstr\u00f6ms roman verkar utg\u00e5 lite fr\u00e5n samma id\u00e9, att m\u00e4nniskor som ansvarar f\u00f6r strukturen i v\u00e5rt samh\u00e4lle faktiskt helt saknar kontakt med m\u00e4nniskors liv, tanke- och k\u00e4nslov\u00e4rld, och det \u00e4r lika ot\u00e4ckt som det \u00e4r gripande.<\/p>\n

F\u00f6r att \u00e5terknyta till d\u00e4r jag b\u00f6rjade \u00e4r det synd att Dahlstr\u00f6m \u00e4r en av m\u00e5nga f\u00f6rfattare som n\u00e4stan \u00e4r lika anonyma som karakt\u00e4rerna i den h\u00e4r boken. Ge karln ett Augustpris \u00e5tminstone.<\/p>\n

Sp\u00e5dom
\nF\u00f6rfattare:\tMagnus Dahlstr\u00f6m
\nISBN:\t9789100125202<\/p>\n

Relaterat:
\nSvenska Dagbladet<\/a>, Dagens Nyheter<\/a> och Expressen.<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Magnus Dahlstr\u00f6m<\/a>, b\u00f6cker<\/a>, recension<\/a>, litteratur<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ibland sl\u00e5r det mig hur tr\u00e5kigt det \u00e4nd\u00e5 \u00e4r att man i s\u00e5 l\u00e5ng tid f\u00f6rs\u00f6kt eliminera f\u00f6rfattaren inom den svenska litteraturkulturen. Vad har orsakat denna skr\u00e4ck f\u00f6r f\u00f6rfattaren? Bara Strindberg? Om det nu \u00e4r sant att f\u00f6rfattaren \u00e4r d\u00f6d, v\u00e5gar man p\u00e5st\u00e5 att det var Jante som var b\u00f6deln? Jag kommer bara lite os\u00f6kt […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[907,12280,3447,12285],"class_list":["post-31323","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","tag-bocker","tag-litteratur","tag-magnus-dahlstrom","tag-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/31323","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=31323"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/31323\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=31323"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=31323"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=31323"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}