{"id":30867,"date":"2011-02-20T11:31:36","date_gmt":"2011-02-20T10:31:36","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=30867"},"modified":"2011-02-20T11:31:36","modified_gmt":"2011-02-20T10:31:36","slug":"starkt-mote-i-rum-543-pa-teater-barbara","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=30867","title":{"rendered":"Starkt m\u00f6te i Rum 543 p\u00e5 Teater Barbara"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/02\/rum543_foto-Tomas-Boman.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-30868\" title=\"rum543_foto Tomas Boman\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/02\/rum543_foto-Tomas-Boman-300x203.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"203\" \/><\/a><\/p>\n<p>Teater Barbaras nyskrivna pj\u00e4s Rum 543 som hade premi\u00e4r den 19 februari spelas nu p\u00e5 Scenen,  Pipersgatan 4. Pj\u00e4sen handlar om ett m\u00f6te mellan far och dotter. Dottern\u00a0 Sara har varit psykotisk sedan tidig ungdom  och \u00e5tminstone gjort n\u00e5got sj\u00e4lvmordsf\u00f6rs\u00f6k. Rum 543 handlar om r\u00e4dsla  och skuldk\u00e4nslor, om att se och bli sedd.<\/p>\n<p>Pj\u00e4sen \u00e4r enligt programmet baserad p\u00e5 psykisk  sjukdom i manusf\u00f6rfattaren och regiss\u00f6ren Mats Flinks egen familj.  Tempot i pj\u00e4sen \u00e4r l\u00e5ngsamt och ger oss i publiken tid att sj\u00e4lva fylla  p\u00e5 i v\u00e5ra tankar.<\/p>\n<p>L\u00e4s vidare i min recension i <a href=\"http:\/\/teatermagasinet.se\/?p=752\" target=\"_blank\">Teatermagasinet<\/a>.<\/p>\n<p>Premi\u00e4rf\u00f6rest\u00e4llningen blev oanat dramatisk n\u00e4r sk\u00e5despelaren Roland Eriksson under en laddad scen, d\u00e4r dottern just huggit i sin kl\u00e4nning med en sax, sk\u00e4r sig i handen p\u00e5 saxen. Blodet forsar fr\u00e5n pappans hand, ned p\u00e5 golvet, p\u00e5 Saras kl\u00e4nning och strumpbyxor. Publiken vrider p\u00e5 sig \u2013 ska det vara s\u00e5 h\u00e4r, ing\u00e5r blodet i pj\u00e4sen? Roland l\u00e5tsas som ingenting och avslutar de sista replikerna. Efter slutappl\u00e5derna h\u00f6r man honom utbrista: Det g\u00f6r skitont!<\/p>\n<p>Medverkande:<\/p>\n<p>Manus\/Regi: Mats Flink <\/p>\n<p>Sk\u00e5despelare: Nina Petersson och Roland Eriksson<\/p>\n<p>Produktion: Teater Barbara<\/p>\n<p>Musik: Hans M\u00fcller<\/p>\n<p>Ljus: Anders Shorty Larsson<\/p>\n<p>Bild: Roland Eriksson och Nina Petersson. Foto: Tomas Boman<\/p>\n<p>L\u00e4s mer p\u00e5 <a href=\"http:\/\/www.teaterbarbara.nu\/\" target=\"_blank\">Teater Barbaras hemsida<\/a>.<\/p>\n<p>L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om <a rel=\"tag\" href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Teater+Barbara\">Teater Barbara<\/a>, <a rel=\"tag\" href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/psykisk+sjukdom\">psykisk sjukdom<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Teater Barbaras nyskrivna pj\u00e4s Rum 543 som hade premi\u00e4r den 19 februari spelas nu p\u00e5 Scenen, Pipersgatan 4. Pj\u00e4sen handlar om ett m\u00f6te mellan far och dotter. Dottern\u00a0 Sara har varit psykotisk sedan tidig ungdom och \u00e5tminstone gjort n\u00e5got sj\u00e4lvmordsf\u00f6rs\u00f6k. Rum 543 handlar om r\u00e4dsla och skuldk\u00e4nslor, om att se och bli sedd. Pj\u00e4sen \u00e4r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31],"tags":[5639],"class_list":{"0":"post-30867","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-teater-barbara","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/30867","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=30867"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/30867\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=30867"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=30867"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=30867"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}