{"id":30829,"date":"2011-02-19T00:35:51","date_gmt":"2011-02-18T23:35:51","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=30829"},"modified":"2011-02-19T00:35:51","modified_gmt":"2011-02-18T23:35:51","slug":"fran-premiaren-pa-norens-nya-pjas-stillheten-pa-stockholms-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=30829","title":{"rendered":"Fr\u00e5n premi\u00e4ren p\u00e5 Nor\u00e9ns nya pj\u00e4s Stillheten, p\u00e5 Stockholms stadsteater"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nFem karakt\u00e4rer p\u00e5 scen – vem som st\u00e5r i fokus och som \u00e4r huvudperson pendlar under pj\u00e4sens g\u00e5ng. Ingen \u00e4r god, ingen \u00e4r ond, alla \u00e4r mer eller mindre trasiga och s\u00e4llan lyssnar n\u00e5gon p\u00e5 n\u00e5gon annan.
\nLars Nor\u00e9ns nya pj\u00e4s, ”Stillheten”, hade premi\u00e4r p\u00e5 Stockholms Stadsteater 18 februari 2011. Som alltid n\u00e4r det \u00e4r ett drama av Nor\u00e9n \u00e4r det mycket som s\u00e4gs genom att det inte s\u00e4gs.<\/p>\n

Det \u00e4r som Per W\u00e4stberg sade om Lars Nor\u00e9n i ett tal d\u00e5 Nor\u00e9n fick Pilotpriset 1994:<\/p>\n

I hans pj\u00e4ser blir dock sista ordet aldrig sagt. Evighetsmaskineriet rasslar vidare, familjeintrigerna g\u00f6r ett nytt varv. Ett drama kan slut f\u00f6r att bokstavligen b\u00f6rja om med samma replik eller forts\u00e4tta i en annan pj\u00e4s. Att kartl\u00e4gga d\u00f6den i livet men ocks\u00e5 antyda en k\u00e4rlek som m\u00e5ste h\u00e5llas levande f\u00f6r att vi inte ska f\u00f6rstenas – med detta l\u00e4r Nor\u00e9n forts\u00e4tta l\u00e4nge \u00e4n.\n<\/p><\/blockquote>\n

Stillheten har fem roller:
\nErnst, fadern med alkoholproblem, spelad av Sten Ljunggren.
\nLena, modern, spelad av Katarina Ewerl\u00f6f.
\nIngemar, \u00e4ldste sonen, spelad av Magnus Krepper.
\nJohn, yngste sone, spelad av Michael Jonsson.
\nMartha, hush\u00e5llerskan, spelad av Maria Salomaa.<\/p>\n

Alla \u00e4r trasiga p\u00e5 sitt s\u00e4tt, eller p\u00e5 flera s\u00e4tt. F\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjar med att Ernst g\u00e5r upp tidigt p\u00e5 morgonen f\u00f6r att ringa sin syster f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka p\u00e5 l\u00e5nga 3.000 kronor f\u00f6r att kunna betala av l\u00e5n och amortering p\u00e5 hotellet.<\/p>\n

Scenen \u00e4r extremt avskalad: bara ett stort rum med golvet t\u00e4ckt av vita A4-papper och n\u00e5gra askkoppar, plus l\u00e4ngre bak p\u00e5 scenen: en enkel stol.
\nI taket lyser ordet Standard Hotell med bl\u00e5 neonbokst\u00e4ver, f\u00f6rutom bokstaven O som inte lyser. O:et \u00e4r trasigt.
\nDet \u00e4r r\u00e4tt mycket som \u00e4r trasigt egentligen.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen startar med fullt ljus \u00f6ver salongen ocks\u00e5, det blir som om gr\u00e4nsen mellan sk\u00e5despelarna p\u00e5 scenen och publiken d\u00e4rf\u00f6r inte \u00e4r s\u00e5 skarp, s\u00e5 tydlig. F\u00f6rst en bra bit in i f\u00f6rest\u00e4llningen sl\u00e4cks ljuset i salongen.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen har m\u00e5nga bottnar och i vissa delar \u00e4r den s\u00e5 stark att det \u00e4r obehagligt. Det finns f\u00e5 dramatiker som s\u00e5 knivskarpt kan skildra m\u00e4nniskors totala ensamhet och of\u00f6rm\u00e5ga att m\u00f6ta varandra. N\u00e4r en m\u00e4nniska verkligen \u00f6ppnar sig och f\u00f6rs\u00f6ker visa sina k\u00e4nslor finns det ingen som \u00e4r mogen att lyssna eller redo att m\u00f6tas.<\/p>\n

Ingen \u00e4r god, ingen \u00e4r ond, enbart. Modern har en ganska n\u00e4ra relation till \u00e4ldste sonen, men samtidigt \u00e4r hon totalt of\u00f6rm\u00f6gen att ta till sig yngste sonen. Han skriker ut sin l\u00e4ngtar efter hennes k\u00e4rlek, men f\u00e5r inte ens en kram. Yngste sonen som kan skriva och vill skriva men tampas med d\u00e5ligt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende f\u00e5r sl\u00e4ngt i ansiktet att han inte kan lyckas. Fadern har en stor k\u00e4rlek till yngste sonen, men n\u00e4r modern f\u00e5tt sin diagnos av l\u00e4karen att hon bara har m\u00e5nader kvar att leva \u00e4r fadern utan f\u00f6rm\u00e5ga att ge henne st\u00f6d. Han tycker bara synd om sig sj\u00e4lv, \u00e4r bitter i sin sj\u00e4lv\u00f6mkan.<\/p>\n

Trots att f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r svart och m\u00f6rk har den en svart humor ocks\u00e5. Det \u00e4r klart att den b\u00e4rs upp inte bara av den starka texten och dess undertexter. Sk\u00e5despelarna \u00e4r viktiga f\u00f6r att pj\u00e4sen ska bli s\u00e5 stark. Sten Ljunggren g\u00f6r den olyckliga fadern, f\u00f6rvirrad, ensam och s\u00e5 feg. Michael Jonsson som yngste sonen \u00e4r s\u00e5 r\u00f6rande att jag vill gr\u00e5ta.<\/p>\n

Det finns en slags tr\u00f6st i att det inte finns n\u00e5got lyckligt slut. Inget djupt olyckligt heller, utan det \u00e4r som livet och n\u00e4r vi f\u00e5r se bortom illusionerna blir det som en slags befrielse.<\/p>\n

Stillheten (skrevs 1984) \u00e4r tredje delen av Lars Nor\u00e9ns sj\u00e4lvbiografiska pj\u00e4ser om uppv\u00e4xten i sk\u00e5nska Genarp. Natten \u00e4r dagens mor och Kaos \u00e4r granne med gud spelades p\u00e5 Stockholms stadsteater 2007. Stillheten hade urpremi\u00e4r i Amsterdam 1986, spelades p\u00e5 Dramaten 1988 och p\u00e5 Aveny Teatret i K\u00f6penhamn tv\u00e5 \u00e5r senare.
\n\u2013 F\u00f6r mig \u00e4r det fascinerande att Lars Nor\u00e9n skriver ytterligare n\u00e4stan femhundra sidor om familjen som han redan skrivit s\u00e5 mycket om. Han blir aldrig f\u00e4rdig med den. Men det h\u00e4r \u00e4r en annan, korrigerad bild av familjen, s\u00e4ger norske regiss\u00f6ren Eirik Stub\u00f8, nu \u00e4r tillbaka p\u00e5 Stockholms stadsteater (senast regisserade han P\u00e5sk, 2009).<\/p>\n

Jazzmusik \u00e4r en viktig del i pj\u00e4sen. Br\u00f6derna John och Ingemar (Magnus Krepper) \u00e4r uppslukade av 50-talsjazz, och fr\u00e5n scenen h\u00f6rs musik fr\u00e5n legender som Stan Getz, Chet Baker och Lennie Tristano. Musiken \u00e4r som en roll till i f\u00f6rest\u00e4llningen, dess jazztoner f\u00f6rmedlar en dov, melankolisk k\u00e4nsla som understryker det som h\u00e4nder – och n\u00e4r br\u00f6derna en liten stund n\u00e5r varandra \u00e4r det just med lekfulla gladare jazzimprovisationer.<\/p>\n

Foto: Carl Thorborg
\n\"\"<\/a>
\n\"\"<\/a>
\n\"\"<\/a>
\n\"\"<\/a><\/p>\n

Relaterat: Recension i Expressen<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Stillheten<\/a>, Nor\u00e9n<\/a>, Stockholms stadsteater<\/a>, Sten Ljunggren<\/a>, scen<\/a>, teater<\/a>, recension<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fem karakt\u00e4rer p\u00e5 scen – vem som st\u00e5r i fokus och som \u00e4r huvudperson pendlar under pj\u00e4sens g\u00e5ng. Ingen \u00e4r god, ingen \u00e4r ond, alla \u00e4r mer eller mindre trasiga och s\u00e4llan lyssnar n\u00e5gon p\u00e5 n\u00e5gon annan. Lars Nor\u00e9ns nya pj\u00e4s, ”Stillheten”, hade premi\u00e4r p\u00e5 Stockholms Stadsteater 18 februari 2011. Som alltid n\u00e4r det \u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[4031,12285,12286,5366,5389,5420,12288],"class_list":["post-30829","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-noren","tag-recension","tag-film","tag-sten-ljunggren","tag-stillheten","tag-stockholms-stadsteater","tag-teater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/30829","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=30829"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/30829\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=30829"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=30829"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=30829"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}