{"id":30745,"date":"2011-02-17T18:55:55","date_gmt":"2011-02-17T17:55:55","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=30745"},"modified":"2011-02-17T18:55:55","modified_gmt":"2011-02-17T17:55:55","slug":"skivrecension-kurt-vile-smoke-ring-for-my-halo","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=30745","title":{"rendered":"Skivrecension: Kurt Vile: Smoke Ring for My Halo"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nArtist: Kurt Vile
\nTitel: Smoke Ring for My Halo
\nBetyg: 4
\nUtgivningsdatum: 8 mars<\/p>\n

Philadelphiasonen Kurt Vile \u00e4r en artist gjord att tycka om. Det \u00e4r lite sv\u00e5rt att f\u00f6rh\u00e5lla sig kritiskt till en artist som en g\u00e5ng blivit j\u00e4mf\u00f6rd med Leonard Cohen, Tom Petty, Psychic TV och Animal Collective i en och samma recension. Man skulle kanske kunna ha inv\u00e4ndningen att han i s\u00e5 fall saknar originalitet – men det vore inte heller sant. Kurt Vile \u00e4r helt enkelt oerh\u00f6rt bra. En multitalang, sn\u00e4ppet mer beg\u00e5vad \u00e4n alla andra.<\/p>\n

Efter att ha smugit runt i det hemmagjorda lo fi-landskapet under st\u00f6rre delen av 00-talet – d\u00e4r han gjorde hemmagjorda CD-R-inspelningar som blev tv\u00e5 full\u00e4ngdsskivor p\u00e5 mer eller mindre obskyra skivbolag – exploderade han p\u00e5 bolaget Matador i 2009 \u00e5rs album Childish Prodigy. Det var inte en fantastisk skiva f\u00f6r att den p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt var nyskapande, utan f\u00f6r att den k\u00e4ndes det. Med ett grundl\u00e4ggande stilideal hos Lou Reed och Velvet Underground byggde han d\u00e4r upp en stor m\u00e5lning av allsk\u00f6ns skrammel och skrot, d\u00e4r det ena inslaget var lika ov\u00e4ntat – men satt lika sj\u00e4lvklart – som det andra. N\u00e4r jag f\u00f6rsta g\u00e5ngen h\u00f6rde \u00f6verg\u00e5ngen mellan den sju minuter l\u00e5nga neopostpunkorgien Freak Train och den l\u00e5gm\u00e4lt sv\u00e4vande, fingerplockande balladen Blackberry Song fick jag m\u00e4rkliga sm\u00e5 rysningar i br\u00f6stkorgen som jag s\u00e4llan f\u00e5r av ny musik, ens om den \u00e4r bra.<\/p>\n

Smoke Ring for My Halo \u00e4r andra skivan p\u00e5 Matador och den \u00e4r kanske inte riktigt lika lysande som Childish Prodigy – \u00e4ven om jag reserverar mig f\u00f6r framtida lyssningar – men den \u00e4r minst lika rolig att lyssna p\u00e5. Den h\u00e4r g\u00e5ngen har Vile, via Sonic Youth-producenten John Agnello, tagit p\u00e5 sig lite mer av en tv\u00e5ngstr\u00f6ja och stramat \u00e5t l\u00e5tarna s\u00e5 att dom inte kan flyga iv\u00e4g riktigt hur som helst. Det finns inga gigantiska explosioner av reverbekon och distade gitarrer, som senast, utan produktionen verkar vilja koncentrera l\u00e5tarna ner till n\u00e5gon slags minsta gemensamma n\u00e4mnare. Det har resulterat i en mer \u00e5terh\u00e5llsam, p\u00e5 s\u00e4tt och vis lugnare, skiva som bjuder in lyssnaren mer \u00f6ppet, framf\u00f6rallt till texterna som p\u00e5 Childish Prodigy ibland tenderade att f\u00f6rsvinna in i s\u00e5v\u00e4l gitarrskrammel som Viles egna vr\u00e5l.<\/p>\n

Nu h\u00f6r man en mer tydlig ber\u00e4ttare i Kurt Vile. Det \u00e4r kanske ingen slump att skivan redan i b\u00f6rjan presenterar honom mer naken \u00e4n tidigare – den vackra inledningsl\u00e5ten Baby’s Arms \u00e4r en k\u00e4rlekss\u00e5ng som \u00e4r s\u00e5 omedelbar att jag n\u00e4stan hoppade till n\u00e4r skivan startade. P\u00e5 Childish Prodigy, f\u00f6r att ge en kontrast, var inledningsl\u00e5ten det grovhuggna rockd\u00e5net Hunchback. D\u00e5 hoppade jag till av naturliga orsaker – det L\u00c4T – men nu lyckas Vile helt och h\u00e5llet v\u00e4nda p\u00e5 sin multibeg\u00e5vade pannkaka och jag \u00e4r lika \u00f6verraskad som d\u00e5. ”I will never ever, ever be alone, because it’s all in my baby’s hands \/…\/ except for her, there’s just nothing to latch on to” sjunger han, klart och tydligt, och det \u00e4r s\u00e5 pass r\u00f6rande att jag vill springa ut och k\u00f6pa choklad och rosor till Den D\u00e4r N\u00e5gon Som M\u00e5ste Finnas D\u00e4r Ute N\u00e5gonstans. Att hela l\u00e5ten kan h\u00e4rledas, som via pipeline, direkt ner till Nick Cave g\u00f6r det inte s\u00e4mre utan, m\u00e4rkligt nog, n\u00e4stan \u00e4nnu b\u00e4ttre. Vile sl\u00e4nger med sina l\u00e5n och hyllningar s\u00e5 sj\u00e4lvklart, och med s\u00e5dan elegans, att man l\u00e5ter honom g\u00f6ra det utan att gn\u00e4lla.<\/p>\n

Det \u00e4r just den d\u00e4r f\u00f6rbluffande, mer eller mindre akustiska, enkelheten som g\u00f6r Smoke Ring for My Halo s\u00e5 oemotst\u00e5ndlig. Samma omedelbara f\u00e4rgstyrka som i Baby’s Arm hittar man i l\u00e5tar som indie-catchiga Jesus Fever, den lysande vemodiga Peeping Tomboy (d\u00e4r rader som ”I wanna give up but I can’t lie down” k\u00e4nns som omedelbara sm\u00e5 klassiker) och handen-utanf\u00f6r-bilf\u00f6nstret-flyktiga In My Time. Id\u00e9n bakom produktionen p\u00e5 skivan verkar att k\u00f6ra p\u00e5 tv\u00e5 sp\u00e5r – dels detta l\u00e5gm\u00e4lt romantiska popsp\u00e5r, och dels ett mer suggestivt, m\u00f6rkare rockgroove, d\u00e4r man k\u00e4nner igen Vile fr\u00e5n sist. Man kan tycka att albumets bromsklossar \u00e4r dom l\u00e5tar som mest lunkar p\u00e5, lite grann som ett mer urvattnat Black Rebel Motorcycle Club, och mest blir v\u00e4sande mantran \u00f6ver en ljudmatta. Men vid omlyssningar s\u00e5 sitter dom snart d\u00e4r dom ska ocks\u00e5 – On Tour l\u00e5ter som bakgrundsmusik till en knarkig rock ’n roll-film och den lite l\u00e4tt drogp\u00e5verkade Runner Up och Society is a Friend \u00e4r, vid n\u00e4rmare inspektion, faktiskt rena rama punken. Och man m\u00e5ste gilla Puppet to the Man, d\u00e4r Vile – med en sj\u00e4lvironi som ligger p\u00e5 metaniv\u00e5 – levererar en av dom mest briljanta Velvet Underground-pastischerna jag n\u00e5gonsin h\u00f6rt.<\/p>\n

Som b\u00e4st fungerar dock denna skiva i titelsp\u00e5ret, d\u00e4r alla element sammanspelar. Inte nog med att l\u00e5ten \u00e4r r\u00f6rande redan p\u00e5 text och melodi-front, den \u00e4r s\u00e5d\u00e4r of\u00f6ruts\u00e4gbart sp\u00e4nnande att lyssna p\u00e5 ocks\u00e5. Skivans sj\u00e4l \u00e5terfinns ganska bra i titeln, som talar egentligen sitt ganska tydliga spr\u00e5k – En r\u00f6kring till min gloria. Jo det \u00e4r v\u00e4ldigt ”coolt”, och Kurt Vile tar f\u00f6rmodligen p\u00e5 sig en och annan pose mer \u00e4n vad som kanske anses kl\u00e4dsamt. Men vad\u00e5. Det har han ju r\u00e4tt till. Det har man alltid n\u00e4r man \u00e4r sn\u00e4ppet mer beg\u00e5vad \u00e4n alla andra.<\/p>\n