{"id":30144,"date":"2011-02-09T17:12:11","date_gmt":"2011-02-09T16:12:11","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=30144"},"modified":"2011-02-09T17:12:11","modified_gmt":"2011-02-09T16:12:11","slug":"skivrecension-julian-brandt-demonen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=30144","title":{"rendered":"Skivrecension: Julian Brandt – Demonen"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nJulian Brandt – Demonen
\nBetyg: 3<\/p>\n

F\u00f6r inte s\u00e5 l\u00e4nge sedan l\u00e4ste jag i en f\u00f6rn\u00e4m musiktidning av trendk\u00e4nsligaste sort en rolig recension av Adolphson och Falks samlade verk. Alla deras skivor fr\u00e5n 80-talet s\u00e5gades utan vidare av en skribent som undrade varf\u00f6r man idag skulle ha beh\u00e5llning av att lyssna p\u00e5 s\u00e5dan f\u00f6rlegat, osexigt gammalt skr\u00e4p. Recensionen var dock inte rolig f\u00f6r att skribenten hade humor; den var ofrivilligt komisk. Bland annat minns jag att texterna, dr\u00e4nkta i neon och mekanisk romantik, ans\u00e5gs ”skrattretande”. Den som har beh\u00e5llning av att lyssna p\u00e5 s\u00e5dant gammalt neondr\u00e4nkt kitsch kan ganska l\u00e4tt konstatera att denne skribent helt enkelt inte fattat grejen.<\/p>\n

Julian Brandt har, av allt att d\u00f6ma, fattat grejen. Det m\u00e4rks ganska omg\u00e5ende. Det m\u00e4rks p\u00e5 melodierna som, liksom utan att urs\u00e4kta sig, kastar sig huvudstupa in i dekadent fluff. Det m\u00e4rks p\u00e5 textrader som ”Flickan i natten \u00e4r ung” och p\u00e5 att Kitty Jutbring – m\u00f6jligen v\u00e5r tids kitschigaste mediapersonlighet – medverkar p\u00e5 singeln RetroK\u00e4rlek. Om inte annat m\u00e4rks det garanterat p\u00e5 skivans andra duett, Hela Livet Passerar Revy, som ta mig tusan \u00e4r med Anne-Lie Ryd\u00e9, en av det svenska 80-talets m\u00e5nga unsung heroes.<\/p>\n

Brandt har hajkat runt i diverse band med f\u00f6rk\u00e4rlek till allsk\u00f6ns synthpop fr\u00e5n 80-talet, och \u00e5r 2007 var han med i Lustans Lakejer n\u00e4r dom var med i Melodifestivalen. Och det \u00e4r v\u00e4l ungef\u00e4r d\u00e4r han stationerar sig; han sjunger verser med klara Johan Kinde-komplex medan han i refr\u00e4ngerna flyger iv\u00e4g och snarare n\u00e4rmar sig Peter J\u00f6back. Anslaget \u00e4r helt klart berusat av den gamla hederligt bitterljuva livsextasen. P\u00e5 sista l\u00e5ten I Dr\u00f6mmans V\u00e4rld l\u00e5ter han som Di Leva n\u00e4r Di Leva var som b\u00e4st. Har man fattat den grejen, att Vem ska jag tro p\u00e5 de facto \u00e4r en av dom b\u00e4sta svenska skivorna fr\u00e5n 80-talet, d\u00e5 \u00e4r det sv\u00e5rt att inte tycka om.<\/p>\n

Demonen, ett av tv\u00e5 album som Brandt sl\u00e4pper i \u00e5r, f\u00f6resl\u00e5r n\u00e5got slags dramatiskt elektriskt synthepos, men det hela \u00e4r en ganska optimistisk – och emellan\u00e5t ordentligt dansant – resa genom klubblandskapets dunkla v\u00e4rld av dekadenta frestelser. Det \u00e4r sk\u00f6nt att Brandt inte faller f\u00f6r id\u00e9n att uts\u00e4tta sin musik f\u00f6r en trendigt monoton ljudmatta, utan ist\u00e4llet ger sig p\u00e5 att f\u00f6rs\u00f6ka greppa sj\u00e4lva essensen i 80-talets neonromantik. Viljan att uttrycka n\u00e5got. Viljan att v\u00e5ga hoppas p\u00e5 hj\u00e4rta och sm\u00e4rta. Viljan att gnugga sj\u00e4len som en Aladdinlampa och hoppas att n\u00e5got ska h\u00e4nda.<\/p>\n

L\u00e5ter det abstrakt? Det \u00e4r faktiskt otroligt enkelt, och det ber\u00f6r givetvis mer \u00e4n coola dansgolvscharader. Kitty g\u00e5r f\u00f6re Robyn n\u00e4r det g\u00e4ller att vara sig sj\u00e4lv och v\u00e5ga st\u00e5r f\u00f6r det k\u00e4nslosvall man har under br\u00f6stet. Det \u00e4r bara h\u00e4r och var, som i den elektroniska skroth\u00f6gen Vackra M\u00e4nniskor, d\u00e4r det mest blir skr\u00e4n av alltihop. Man m\u00e4rker d\u00e5 tydligt tydligt tanken bakom mycket av dagens klubbmusikspop; den ska helst bara p\u00e5g\u00e5 och f\u00f6rsvinna anonymt p\u00e5 ett dansgolv i sitt eget fulskramliga sorl. <\/p>\n

Som b\u00e4st \u00e4r Brandt naivistisk, sockers\u00f6tt sv\u00e4vandes, rentav gullig. Jag vet inte om det \u00e4r meningen men Du & Jag Mot V\u00e4rlden l\u00e5ter helt och h\u00e5llet som en vinjett till ett barnprogram. Och jag menar det som en total komplimang.<\/p>\n

Och texterna?<\/p>\n

”Tycker du att festen sp\u00e5rade ur\/Jag vet att grannen, han blev sur\/T\u00e4nk inte mer p\u00e5 det, vi l\u00e5ter det ske”<\/p>\n

Tja, rimmar det s\u00e5 rimmar det. Det som saknas \u00e4r kanske inte s\u00e5 mycket geniala litter\u00e4ra ambitioner – det h\u00e4r \u00e4r ju, n\u00e4r allt kommer omkring, bara helt vanligt dansgolvsfluff – men kanske snarare ett personligt tilltal. Att lyssna p\u00e5 Demonen \u00e4r att t\u00e4nka p\u00e5 all den d\u00e4r gamla 80-talsmusiken jag \u00e4r \u00f6vertygad om att Brandt sj\u00e4lv t\u00e4nker p\u00e5 n\u00e4r han spelade in albumet. Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s en trevlig upplevelse, p\u00e5 det stora hela. Men det slutar g\u00e4rna med att man blir sugen p\u00e5 dom gamla originalen ist\u00e4llet. Om Brandt hittar n\u00e5got att sjunga om som \u00e4r hans eget s\u00e5 kanske vi ser framf\u00f6r oss b\u00f6rjan p\u00e5 en riktigt stark artist. Det syns inte riktigt p\u00e5 Demonen, men jag hoppas han \u00e4r n\u00e5got p\u00e5 sp\u00e5ret.<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Julian Brandt<\/a>, musik<\/a>, Demonen<\/a>, skivnytt<\/a>, recension<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Julian Brandt – Demonen Betyg: 3 F\u00f6r inte s\u00e5 l\u00e4nge sedan l\u00e4ste jag i en f\u00f6rn\u00e4m musiktidning av trendk\u00e4nsligaste sort en rolig recension av Adolphson och Falks samlade verk. Alla deras skivor fr\u00e5n 80-talet s\u00e5gades utan vidare av en skribent som undrade varf\u00f6r man idag skulle ha beh\u00e5llning av att lyssna p\u00e5 s\u00e5dan f\u00f6rlegat, osexigt […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,22],"tags":[1217,2791,12282,12285,5121],"class_list":["post-30144","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-skivor","tag-demonen","tag-julian-brandt","tag-musik","tag-recension","tag-skivnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/30144","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=30144"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/30144\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=30144"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=30144"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=30144"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}