{"id":29723,"date":"2011-02-02T03:00:37","date_gmt":"2011-02-02T02:00:37","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=29723"},"modified":"2011-02-02T03:00:37","modified_gmt":"2011-02-02T02:00:37","slug":"per-oscarssons-basta-roll-i-svalt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=29723","title":{"rendered":"Per Oscarssons b\u00e4sta roll i Sv\u00e4lt"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Sv\u00e4lt
\nBetyg: 4<\/p>\n

Vissa filmer tar tid p\u00e5 sig att komma till po\u00e4ngen. Sv\u00e4lt \u00e4r inte en s\u00e5dan film. Vi vet redan i f\u00f6rtexterna att det h\u00e4r \u00e4r en film d\u00e4r inte allt st\u00e5r r\u00e4tt till. F\u00f6rst m\u00f6ts vi av konstig cirkusmusik och d\u00e4refter en sp\u00f6klik tystnad, medan kameran l\u00e5ngsamt r\u00f6r sig n\u00e4rmare en man som st\u00e5r vid en bro. Kameran smyger sig p\u00e5 honom bakifr\u00e5n, n\u00e4stan sv\u00e4vande, innan han v\u00e4nder sig om och vi ser hans r\u00e4dda, h\u00e4rjade blick bakom axeln.<\/p>\n

Han spelas av Per Oscarsson, i vad som kan vara hans mest ber\u00f6mda – och m\u00f6jligen b\u00e4sta – rolltolkning. Han spelar Pontus, en undern\u00e4rd f\u00f6rfattarnovis som kommer fr\u00e5n landet till stora Kristiania (d\u00e5varande Oslo) h\u00f6sten 1890 och p\u00e5b\u00f6rjar en irrf\u00e4rd utan dess like. Genom hela filmen g\u00e5r han omkring som ett jehu och st\u00e4ller besynnerliga fr\u00e5gor till fr\u00e4mlingar p\u00e5 gatan, ber\u00e4ttar uppenbara skr\u00f6nor f\u00f6r folk p\u00e5 parkb\u00e4nkar och varje g\u00e5ng en poliskonstapel dyker upp fr\u00e5gar han vad klockan \u00e4r. ”Jas\u00e5 den \u00e4r tv\u00e5? H\u00e4r ser vi en man som vet vad han sysslar med!” s\u00e4ger han och l\u00e4mnar konstaplarna f\u00f6rbryllade.<\/p>\n

Det h\u00e4r m\u00e4rkliga beteendet kan vara fysiskt. Pontus sv\u00e4lter sig n\u00e4mligen. D\u00e5 och d\u00e5 tappar han balansen och b\u00f6rjar hallucinera, eller ramla in i dagdr\u00f6mmar: Vid ett tillf\u00e4lle sl\u00e5ss han med en hund om ett smutsigt ben, vid ett annat st\u00e5r han och tittar p\u00e5 sig sj\u00e4lv n\u00e4r han kryper omkring p\u00e5 ett golv. Oftast dr\u00f6mmer han om den mystiska, fina damen Ylajali (Gunnel Lindblom) som han r\u00e5kat f\u00e5 syn p\u00e5 gatan i f\u00f6rbifarten och blivit besatt av. Hon \u00e4r tydligen fr\u00e5n en fin familj, och hon heter f\u00f6rst\u00e5s egentligen inte Ylajali. Det \u00e4r bara n\u00e5got Pontus sj\u00e4lv best\u00e4mt sig f\u00f6r att kalla henne.<\/p>\n

Det m\u00e4rkligaste av allt \u00e4r att Pontus sv\u00e4lt \u00e4r helt sj\u00e4lvf\u00f6rv\u00e5llad. Det finns flera tillf\u00e4llen d\u00e5 han skulle kunna m\u00e4tta sin hunger och ”ordna upp sitt liv” (han framst\u00e5r i filmen som mer eller mindre heml\u00f6s) men g\u00f6r det aldrig. Vid ett tillf\u00e4lle pants\u00e4tter han sin kavaj och ger alla pengar till en tiggare. Vid ett annat vill en tidningschef ge ut en av hans artiklar om han ”snyggar till den” men Pontus v\u00e4grar av n\u00e5gon anledning ta emot pengar. Hans sj\u00e4lvf\u00f6rv\u00e5llade hungerstrejk \u00e4r som ett slags intellektuellt experiment d\u00e4r han st\u00e4ndigt vill utmana sociala konventioner. Kanske. Det antyds att det kan vara s\u00e5, att allt han g\u00f6r \u00e4r ett slags spel f\u00f6r att provocera, men det kan f\u00f6rst\u00e5s vara s\u00e5 att han verkligen \u00e4r ”galen” och inte l\u00e4ngre fungerar i ett socialt sammanhang. Efter en s\u00e4rskilt sv\u00e5r hungerattack stapplar han in i en v\u00e4gg och utbrister: ”Mina damer och herrar! Jag \u00e4r f\u00f6rlorad!”<\/p>\n

Det finns egentligen v\u00e4ldigt mycket att s\u00e4ga om Sv\u00e4lt. Till exempel att den \u00e4r byggd p\u00e5 Knut Hamsuns klassiska roman fr\u00e5n 1890 med samma namn, ansedd som en av de f\u00f6rsta moderna romanerna, och att det \u00e4r en ovanligt lyckad filmatisering. Romanen \u00e4r skriven i ett klaustrofobiskt jag-form, och det \u00e4r m\u00e4rkligt att filmen lyckas skapa samma klaustrofobiska st\u00e4mning utan, till exempel, en ber\u00e4ttarr\u00f6st. Ist\u00e4llet f\u00f6ljer vi Per Oscarssons orakade gestalt t\u00e4tt genom hela filmen (han \u00e4r med i n\u00e4stan varje bildruta av filmen) och vi slipper aldrig undan hans yrt runtranglande gestalt. Man kan ocks\u00e5 n\u00e4mna att filmen \u00e4r den f\u00f6rsta svensk-norsk-danska samproduktionen n\u00e5gonsin – och att den \u00e4r extremt snygg och v\u00e4lgjord. Danskarna Henning Carlsen (regi) och Henning Kirstiansen (foto) har skapat en of\u00f6rgl\u00f6mligt surrealistisk film som st\u00e4ndigt v\u00e4xlar mellan att vara mystisk och obehaglig. Den \u00e4r filmad i kalkigaste svartvitt p\u00e5 ett s\u00e4tt d\u00e4r de vita och svarta f\u00e4rgerna n\u00e4stan p\u00e5minner om infrar\u00f6da fotonegativ. N\u00e4r det \u00e4r solljus sk\u00e4r det vita in i \u00f6gonen och n\u00e4r det \u00e4r m\u00f6rker m\u00e5ste vi kisa f\u00f6r att se bortom dunklet.<\/p>\n

Men det allra b\u00e4sta med filmen \u00e4r Per Oscarsson. Utan honom hade det varit en helt annan, f\u00f6rmodligen mindre minnesv\u00e4rd, film. Det k\u00e4nns viktigt att p\u00e5minna om den h\u00e4r klassiska filmen nu efter Oscarssons tragiska bortg\u00e5ng. Han var en folkk\u00e4r sk\u00e5despelare och f\u00f6r yngre generationer var han evigt ih\u00e5gkommen f\u00f6r alla de g\u00e5nger han spelade knarriga gubbar, vilda skurkar eller rent skogstokiga banditer. Rollen i Sv\u00e4lt var hans genombrott – innan dess var hans mest ber\u00f6mda huvudroll p\u00e5 bio Arne Mattssons bisarra film Vaxdockan, men det \u00e4r en helt annan historia – men det var ocks\u00e5 rollen som satte tonen f\u00f6r alla hans framtida. I Sv\u00e4lt spelar Per Oscarsson sin f\u00f6rsta, klassiskt yviga karakt\u00e4r. Och han \u00e4r verkligen lysande. Hela filmen \u00e4r en parad av extatiskt sk\u00e5despeleri och filmen \u00e4r full av stunder d\u00e4r han \u00e4r b\u00e5de gripande, konstig och hejdl\u00f6st rolig. I en scen tar han sig till en fin v\u00e5ning och ringer p\u00e5 hos en snoffsig \u00f6verste som f\u00f6rargat fr\u00e5gar honom vem han \u00e4r. ”Jas\u00e5 ni \u00e4r inte \u00f6verste?” s\u00e4ger Oscarssons Pontus, ”F\u00f6rl\u00e5t mig, det var bara det att jag hade en g\u00e5va till \u00f6versten: En liten kanon!”<\/p>\n

Sv\u00e4lt \u00e4r en starkt rekommenderad film, framf\u00f6r allt om man bara k\u00e4nner igen Per Oscarsson fr\u00e5n alla de roller han gjorde p\u00e5 \u00e4ldre dagar. Den h\u00e4r filmen visar vilken otrolig sk\u00e5despelare han verkligen var. Det \u00e4r en hypnotisk film, med ett bildspr\u00e5k man aldrig gl\u00f6mmer, och Oscarsson g\u00f6r den ocks\u00e5 m\u00e4rkligt gripande. Jag s\u00e4ger ”m\u00e4rkligt” f\u00f6r jag tror att den spelar lite med \u00e5sk\u00e5daren. Man tycker synd om den loppiga ”token” Pontus. Man ser klart och tydligt att han verkligen \u00e4r olycklig \u00f6ver n\u00e5got, och man kan f\u00f6rst\u00e5 hans frustration \u00f6ver hur lite m\u00e4nniskor bryr sig om honom (och varandra) n\u00e4r han f\u00f6rs\u00f6ker prata med dem. Samtidigt vet man sj\u00e4lv att man inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis \u00e4r hur pratglad som helst inf\u00f6r orakade excentriska m\u00e4n som g\u00e5r runt och hojtar till m\u00e4nniskor hej vilt. Det som kvarst\u00e5r \u00e4r fr\u00e5gan vad han egentligen letar efter n\u00e4r han g\u00e5r d\u00e4r p\u00e5 Kristianias iskalla gator. Hans lidelse \u00e4r enorm, men han envisas ocks\u00e5 med att sj\u00e4lv h\u00e5lla sig hungrig och fattig. N\u00e4r jag s\u00e5g om den h\u00e4r filmen kom jag att t\u00e4nka p\u00e5 Sven-Otto Littorins ofrivilligt komiska m\u00e5lning, med titeln Arbetslinjen, och ins\u00e5g med ens hur modern filmen fortfarande \u00e4r. Vad ska man s\u00e4ga om denna medvetet hungrande, fattiga och arbetsl\u00f6sa samh\u00e4llsmedborgare?<\/p>\n

Kanske \u00e4r han inte mera \u00e4n en oerh\u00f6rt beg\u00e5vad, men extremt f\u00f6rbisedd, m\u00e4nniska som helt enkelt beg\u00e4r friheten att f\u00e5 ta den tid p\u00e5 sig, den tid som kr\u00e4vs, f\u00f6r att reda ut hur han h\u00e4nger ihop, vad som egentligen fattas honom och vad som ger hans liv verklig mening. Inte bara hur han ska f\u00e5 mat p\u00e5 tallriken. Inte f\u00f6rr\u00e4n d\u00e5 kan hungern m\u00e4ttas och sv\u00e4lten – den egentliga, inre sv\u00e4lten – \u00e4ntligen f\u00e5 upph\u00f6ra.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sv\u00e4lt Betyg: 4 Vissa filmer tar tid p\u00e5 sig att komma till po\u00e4ngen. Sv\u00e4lt \u00e4r inte en s\u00e5dan film. Vi vet redan i f\u00f6rtexterna att det h\u00e4r \u00e4r en film d\u00e4r inte allt st\u00e5r r\u00e4tt till. F\u00f6rst m\u00f6ts vi av konstig cirkusmusik och d\u00e4refter en sp\u00f6klik tystnad, medan kameran l\u00e5ngsamt r\u00f6r sig n\u00e4rmare en man […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50],"tags":[],"class_list":["post-29723","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/29723","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=29723"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/29723\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=29723"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=29723"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=29723"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}