{"id":29310,"date":"2011-01-28T16:05:43","date_gmt":"2011-01-28T15:05:43","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=29310"},"modified":"2011-01-28T16:05:43","modified_gmt":"2011-01-28T15:05:43","slug":"john-och-svamparna-nar-sociala-medier-tar-over-teatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=29310","title":{"rendered":"John och svamparna – n\u00e4r sociala medier tar \u00f6ver teatern"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nM\u00e5nga vet vad teater \u00e4r eller tror att de vet. Men vem vet vad teater kan bli? Det \u00e4r ett citat fr\u00e5n John och Svamparna som hade premi\u00e4r p\u00e5 Dramatens scen f\u00f6r unga, Elverket. John och svamparna \u00e4r ett experiment i en teaterlokal. Den v\u00e4nder sig till barn fr\u00e5n fem \u00e5r. Det b\u00f6rjar sp\u00e4nnande redan n\u00e4r vi tr\u00e4der in i teaterlokalen. Vi, publiken, f\u00e5r s\u00e4tta oss p\u00e5 kuddar som finns placerade mot v\u00e4ggarna i ett stort rum. I rummet finns en hel del prylar och saker och i mitten av rummet st\u00e5r Staffan G\u00f6the (som spelar John) och grejar med n\u00e5gra tr\u00e4l\u00e5dor och sm\u00e5muttrar lite f\u00f6r sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

R\u00e4tt som det \u00e4r b\u00f6rjar fyra personer som suttit p\u00e5 var sin kudde bland publiken prata med John och de reser sig och deltar i spelet. Grundhandlingen:
\nFem personer – John, Merce, Yoko, David och Rose – tr\u00e4ffas hemma hos John f\u00f6r att skapa n\u00e5got nytt, som inte gjorts tidigare. De f\u00e5r var sin t\u00e4rning och en l\u00e5da var med lappar d\u00e4r det st\u00e5r anvisningar f\u00f6r olika saker att g\u00f6ra.
\nSlumpen s\u00e4gs det, men det k\u00e4nns alldeles f\u00f6r in\u00f6vat f\u00f6r att jag ska tro p\u00e5 det. Deras repliker l\u00e5ter alldeles f\u00f6r in\u00f6vade och v\u00e4ldigt mycket teaterman\u00e9r.
\nDet blir r\u00f6rigt v\u00e4rre p\u00e5 scen n\u00e4r de fem sk\u00e5despelarna drar iv\u00e4g \u00e5t sitt h\u00e5ll och utf\u00f6r sina uppdrag, som kan vara att g\u00f6ra roliga former med sin kropp, s\u00e4tta upp ett sn\u00f6re, spela p\u00e5 fiol eller piano, ber\u00e4tta en historia f\u00f6r en grupp i publiken. Allt sker samtidigt: John, Merce, Yoko, David och Rose \u00e4r iv\u00e4g och g\u00f6r sina uppdrag.<\/p>\n

S\u00e5 r\u00f6rigt blir det. Som sociala medier i f\u00f6rh\u00e5llande till tvprogram, som ju \u00e4r env\u00e4gskommunikation. I sociala medier p\u00e5g\u00e5r diskussioner och snack hela tiden och det g\u00e5r inte att f\u00f6lja en enstaka tr\u00e5d, allt blir ov\u00e4ntat. I tv-program klipper producenten ihop programmet och best\u00e4mmer vad som ska h\u00e4nda. P\u00e5 samma s\u00e4tt kan John och svamparna ses som en of\u00f6ruts\u00e4gbar happening i f\u00f6rh\u00e5llande till en traditionell teaterf\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen bygger p\u00e5 musik, tankar och id\u00e9er av den amerikanske tons\u00e4ttaren och konstfilosofen John Cage, 1912 \u2013 1992. Cage ville genom sin konst uppmuntra till nya s\u00e4tt att lyssna, b\u00e5de till musik och till de ljud som omger oss. Han har fr\u00e4mst kommit att f\u00f6rknippas med sina tankar om tystnadens rikedom och med hur man kan anv\u00e4nda slumpen n\u00e4r man skapar musik och teater. Det \u00e4r fascinerande att John Cage som inspirerat till pj\u00e4sen dog redan 1992, innan ordet sociala medier var uppfunnet.<\/p>\n

Scenl\u00f6sningen riktigt bra, h\u00f6ga f\u00f6rv\u00e4ntningar. Emellan\u00e5t kommer det korta repliker med fr\u00e5gor och funderingar om tystnaden, om ljud om existensens villkor, som \u00e4r sp\u00e4nnande. Fast fr\u00e5gan \u00e4r om dessa fr\u00e5gor fick m\u00f6jlighet att sl\u00e5 rot och s\u00e4tta ig\u00e5ng n\u00e5gra processer?<\/p>\n

Publiken bestod till st\u00f6rsta delen avd barn i m\u00e5lgruppen. Det m\u00e4rktes att de tappade koncentrationen p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen av och till. F\u00f6r att f\u00f6rest\u00e4llningen ska lyfta trot jag publiken m\u00e5ste bjudas in mer i vad som h\u00e4nder, mer interaktivitet beh\u00f6vs. Och mindre av teaterman\u00e9r ocks\u00e5.
\nSka det vara som det st\u00e5r om f\u00f6rest\u00e4llningen m\u00e5ste sk\u00e5despelarna sl\u00e4ppa taget lite mer.<\/p>\n

I Johns v\u00e4rld
\nryms det stora i det lilla
\nv\u00e4xer fr\u00e5gor upp som svampar
\nd\u00e4r blir ljuden till musik
\nom man lyssnar riktigt n\u00e4ra\n <\/p><\/blockquote>\n

Ska det vara ett m\u00f6te beh\u00f6ver f\u00f6rest\u00e4llningen ta ett kliv till.<\/p>\n

I rollerna Staffan G\u00f6the, Maurits Elvingsson, Jessica Liedberg, Anna Lindal, Eva Lindal, Kristine Scholz
\nRegi Johan Petri
\nScenografi och kostym Daniel \u00c5kerstr\u00f6m?Steen
\nLjus Mikael Karlsson
\nMusik John Cage
\nKoreografi Nathalie Ruiz
\nPeruk och mask Marie-Louise Hellberg<\/p>\n

Teatertidningen Nummer har intervjuat Staffan G\u00f6the, som spelar huvudrollen som John.<\/a>
\nDramatens information om John och svamparna<\/a><\/p>\n

Bilden ovan:
\nJohn och svamparna
\nMaurits Elvingsson, Staffan G\u00f6the och Jessica Liedberg.
\nFotograf Roger Stenberg<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om teater<\/a>, Dramaten<\/a>, John och svamparna<\/a>, Elverket<\/a>, recension<\/a>, barnteater<\/a>, Staffan G\u00f6the<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

M\u00e5nga vet vad teater \u00e4r eller tror att de vet. Men vem vet vad teater kan bli? Det \u00e4r ett citat fr\u00e5n John och Svamparna som hade premi\u00e4r p\u00e5 Dramatens scen f\u00f6r unga, Elverket. John och svamparna \u00e4r ett experiment i en teaterlokal. Den v\u00e4nder sig till barn fr\u00e5n fem \u00e5r. Det b\u00f6rjar sp\u00e4nnande redan […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,30,31],"tags":[543,1366,1493,2717,12285,5341,12288],"class_list":{"0":"post-29310","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-barnteater","10":"tag-dramaten","11":"tag-elverket","12":"tag-john-och-svamparna","13":"tag-recension","14":"tag-staffan-gothe","15":"tag-teater","16":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/29310","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=29310"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/29310\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=29310"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=29310"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=29310"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}