{"id":29255,"date":"2011-01-27T21:44:54","date_gmt":"2011-01-27T20:44:54","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=29255"},"modified":"2011-01-27T21:44:54","modified_gmt":"2011-01-27T20:44:54","slug":"bokrecension-att-rosta-brod-av-roger-rosenblatt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=29255","title":{"rendered":"Bokrecension: Att rosta br\u00f6d av Roger Rosenblatt"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/01\/attrostabrod.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2011\/01\/attrostabrod-202x300.jpg\" alt=\"\" title=\"attrostabrod\" width=\"202\" height=\"300\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-29262\" \/><\/a><br \/>\nN\u00e4r dottern Amy &#8211; l\u00e4kare, mamma och hustru &#8211; pl\u00f6tsligt kollapsar och d\u00f6r av ett ov\u00e4ntat hj\u00e4rtfel, l\u00e4mnar Roger Rosenblatt och hans fru Ginny sitt hem p\u00e5 Long Island f\u00f6r att flytta in hos sv\u00e4rsonen Harris och deras tre barnbarn: sex\u00e5riga Jessie, fyra\u00e5riga Sammy och ett\u00e5ringen James, eller Bubbies som han kallas. Det sm\u00e5barnsliv de en g\u00e5ng l\u00e4mnat blir pl\u00f6tsligt deras igen. Den h\u00e4r g\u00e5ngen som morf\u00f6r\u00e4ldrar. <\/p>\n<p>\u201dSamma dag Amy dog k\u00f6rde Ginny och jag fr\u00e5n v\u00e5rt eget hem i Quogue p\u00e5 Long Islands sydsida till Bethesda, Maryland, d\u00e4r Amy och hennes man Harris bodde. P\u00e5 Harrys uppmaning har vi blivit kvar d\u00e4r sedan dess. \u201dHur l\u00e4nge t\u00e4nker ni stanna?\u201d fr\u00e5gar Jessie n\u00e4sta f\u00f6rmiddag. \u201dF\u00f6r alltid\u201d svarar jag.\u201d Redan h\u00e4r, i de f\u00f6rsta meningarna, uppst\u00e5r k\u00e4nslan av att den h\u00e4r boken \u00e4r n\u00e5got alldeles speciellt. Och Rosenblatt g\u00f6r mig inte besviken. Det \u00e4r en fantastisk, fantastisk bok. <\/p>\n<p>Att rosta br\u00f6d \u00e4r en hyllning till dottern Amy, till barnasinnet, f\u00f6r\u00e4ldraskapet och v\u00e4nskapen. Men det \u00e4r framf\u00f6rallt en hyllningss\u00e5ng till vardagen. Till fr\u00e5gvisa barnbarn, till skolskjuts och l\u00e4xl\u00e4sning, till familjeliv och till konsten att rosta perfekt br\u00f6d. F\u00f6r n\u00e4r livet pl\u00f6tsligt tar slut, som det gjorde i Amys fall, stannar m\u00f6jligtvis tiden, men vardagen g\u00e5r vidare. <\/p>\n<p>Rosenblatts betraktelse av vardagslivet \u00e4r v\u00e4lskriven, okomplicerad och \u00f6dmjuk. Det \u00e4r formulerat rakt p\u00e5, rakt in. Som l\u00e4sare vare sig kan eller vill man, v\u00e4rja sig mot hans obesl\u00f6jade skildring av livet. Livet som med sin gl\u00e4dje, forts\u00e4tter, mitt i den bottenl\u00f6sa sorgen.  <\/p>\n<p>G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng sl\u00e5s jag av hur ofta jag suckar \u00f6ver de dagliga bestyr en sm\u00e5barnsfamilj kryssar sig igenom, n\u00e4r jag egentligen borde omfamna dem och v\u00e5rda dem f\u00f6rbeh\u00e5llsl\u00f6st. F\u00f6rfattaren p\u00e5minner mig om det. F\u00f6r det \u00e4r jag honom evigt tacksam. <\/p>\n<p>Dagen d\u00e5 Amy dog, sa sv\u00e4rsonen Harris till Ginny och Roger: &#8221;Det \u00e4r om\u00f6jligt.&#8221; Att rosta br\u00f6d, ber\u00e4ttar hur det om\u00f6jliga, genom k\u00e4rlek, faktiskt \u00e4r m\u00f6jligt.<br \/>\nVar dag \u00e4r vacker. Leve vardagen. <\/p>\n<p>Att rosta br\u00f6d<br \/>\nF\u00f6rfattare: Roger Rosenblatt<br \/>\n<a href=\"http:\/\/www.norstedts.se\/bocker\/utgiven\/2011\/Vinter\/rosenblatt_roger-att_rosta_brod-inbunden\/\">Norstedts<\/a><br \/>\nISBN10:\t911303183X<br \/>\nISBN13:\t9789113031835<\/p>\n<p>Fler recensioner:<br \/>\n<a href=\"http:\/\/boktoka.se\/?p=2653\">Boktoka<\/a> och <a href=\"http:\/\/www.enbokcirkelf\u00f6ralla.se\/2011\/01\/att-rosta-brod-av-roger-rosenblatt\/\">En bokcirkel f\u00f6r alla<\/a>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>N\u00e4r dottern Amy &#8211; l\u00e4kare, mamma och hustru &#8211; pl\u00f6tsligt kollapsar och d\u00f6r av ett ov\u00e4ntat hj\u00e4rtfel, l\u00e4mnar Roger Rosenblatt och hans fru Ginny sitt hem p\u00e5 Long Island f\u00f6r att flytta in hos sv\u00e4rsonen Harris och deras tre barnbarn: sex\u00e5riga Jessie, fyra\u00e5riga Sammy och ett\u00e5ringen James, eller Bubbies som han kallas. Det sm\u00e5barnsliv de [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[],"class_list":["post-29255","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/29255","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=29255"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/29255\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=29255"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=29255"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=29255"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}