{"id":29049,"date":"2011-01-23T17:14:02","date_gmt":"2011-01-23T16:14:02","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=29049"},"modified":"2011-01-23T17:14:02","modified_gmt":"2011-01-23T16:14:02","slug":"recension-stratovarius-elysium","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=29049","title":{"rendered":"Recension Stratovarius: Elysium"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nStratovarius med albumet Elysium \t<\/p>\n

Betyg: 2+ (r\u00e4kor) <\/p>\n

Finska h\u00e5rdrocksbandet Stratoviarous nya skiva Elysium inleds med singeln Darkest Hours och det \u00e4r en stark \u00f6ppning men en l\u00e5t som \u00e4r ganska tydligt singelbetonad och inte l\u00e4mnar n\u00e5gra st\u00f6rre sp\u00e5r efter sig. D\u00e4remot s\u00e4tter andra l\u00e5ten, just Elysium, tonen f\u00f6r resten av skivan genom en lugn inledning och sedermera en femton minuter l\u00e5ng, bombastisk utsv\u00e4vning i b\u00e5de s\u00e5ng och orgel, visserligen vackert p\u00e5 sina st\u00e4llen men \u00e4nd\u00e5 kanske n\u00e5got on\u00f6digt l\u00e5ngt.<\/p>\n

Det \u00e4r rent allm\u00e4nt mer orgel \u00e4n vanligt, p\u00e5 vissa l\u00e5tar \u00e4r det lugnare \u00e4n vad som brukar k\u00e4nneteckna bandet och det \u00e4r egentligen bara Event Horizon som l\u00e5ter v\u00e4ldigt mycket klassiskt Stratovarius. Sedan bandets gitarrist och anf\u00f6rare Timo Tolkki hoppade av har kompositionen spretat mer \u00e4n vanligt och Elysium \u00e4r inget undantag. Det h\u00f6rs att alla bandmedlemmar numera bidrar med egna l\u00e5tar och ibland blir det bra, ibland mindre bra.<\/p>\n

En del av l\u00e5tarna fastnar faktiskt. Fairness Justified, till exempel, d\u00e4r Matias Kupiainen st\u00e5r f\u00f6r ett av skivans f\u00e5 men fina gitarrsolon. Avslutningen av Fairness Justified \u00e4r ocks\u00e5 bra, ett m\u00e4ktigt sjung-och-svara mellan en k\u00f6r och s\u00e5ngaren Timo Kotipelto. Just den \u00e4r ett av det starkaste sp\u00e5ren, \u00e4ven om Infernal Maze \u00e4r min favorit i sin domedagsliknande skrud av operabetonat sv\u00e5rmod.<\/p>\n

Vissa l\u00e5tar kunde jag d\u00e4remot n\u00e4stan hoppat \u00f6ver. Balladen Move the Mountain och The Game Never Ends \u00e4r inga h\u00f6jdare direkt. Infernal Maze \u00e4r klart b\u00e4sta l\u00e5ten p\u00e5 skivan och Stratovarius skulle nog beh\u00f6va koncentrera sig mer p\u00e5 att h\u00e5lla ihop kring en eller tv\u00e5 bra l\u00e5tskrivare ist\u00e4llet f\u00f6r att springa iv\u00e4g \u00e5t olika h\u00e5ll och d\u00f6lja hela kalaset med v\u00e4ldigt mycket pomp\u00f6sa refr\u00e4nger och storslagna orglar.<\/p>\n