{"id":28933,"date":"2011-01-19T22:41:39","date_gmt":"2011-01-19T21:41:39","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=28933"},"modified":"2011-01-19T22:41:39","modified_gmt":"2011-01-19T21:41:39","slug":"fran-premiaren-pa-enron-en-framgangssaga","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=28933","title":{"rendered":"Fr\u00e5n premi\u00e4ren av Enron – en framg\u00e5ngssaga"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Enron \u00e4r en stor symbol f\u00f6r finansbubblan som sprack. I komedin ”Enron – en framg\u00e5ngssaga” f\u00e5r vi se hur f\u00f6retagets ledning, Kenneth Lay och Jeffrey Skilling, p\u00e5 f\u00f6retaget genomf\u00f6rde ett s\u00e4tt att kunna tillgodor\u00e4kna sig kommande vinster och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt f\u00e5 h\u00f6gre v\u00e4rde p\u00e5 f\u00f6retaget, vilket gav h\u00f6gre v\u00e4rde p\u00e5 aktierna.
\nJeffrey Skilling kom ocks\u00e5 tillsammans med sin finanschef p\u00e5 en metod att starta mindre sidof\u00f6retag som fick ta \u00f6ver Enrons skulder. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt kunde Enron forts\u00e4tta att p\u00e5 pappret vara enormt vinstgivande.<\/p>\n

Vad \u00e4r det f\u00f6r mekanismer som g\u00f6r att personer kan bluffa, och vad \u00e4r det som g\u00f6r att de verkar till och med sj\u00e4lva tro p\u00e5 att det de g\u00f6r \u00e4r r\u00e4tt? N\u00e4r bubblan med Enron sprack vad det mer \u00e4n 20.000 m\u00e4nniskor som f\u00f6rlorade sina besparingar och sina jobb. En del hade investerat hela sitt pensionskapital i Enron. Men n\u00e4r toppcheferna avsl\u00f6jas tycks de tycka mest synd om sig sj\u00e4lva. Vad \u00e4r det som g\u00f6r att vissa anser sig ha s\u00e5 mycket h\u00f6gre v\u00e4rde \u00e4n andra m\u00e4nniskor?<\/p>\n

Enron beror fr\u00e5gorna om vad som f\u00e5r m\u00e4nniskor att hamna i en allt snabbare spiral av girighet, i en komedi som ibland \u00e4r riktigt farsartad. Milj\u00f6n p\u00e5 Enron \u00e4r vad jag t\u00e4nker mig v\u00e4ldigt amerikansk, d\u00e4r idealet att g\u00f6ra stora pengar hyllas. Den \u00e4r farsartad och finanschefen placeras i ett h\u00e5l i marken tillsammans med k\u00f6tt\u00e4tande dinosaurier som f\u00e5r symbolisera sidof\u00f6retagen som \u00e4ter skulderna. Lehman Brothers framst\u00e4lls som ett siamesiskt tvillingpar av Sven Ahlstr\u00f6m och Niklas Hjulstr\u00f6m.<\/p>\n

Sk\u00e5despelarna delar p\u00e5 en m\u00e4ngd roller och det \u00e4r fascinerande att se hur de kan v\u00e4xla mellan att vara kostymkl\u00e4dda m\u00e4klare f\u00f6r att i n\u00e4sta scen driva med reportrar och sedan snabbt gestalta kongressledam\u00f6ter eller s\u00e4kerhetsansvariga.<\/p>\n

Jag \u00e4r imponerad av pj\u00e4sf\u00f6rfattaren, den brittiska dramatikern Lucy Prebble. N\u00e4r hon skrev den var hon strax \u00f6ver 25 \u00e5r. Lucy Prebble \u00e4r f\u00f6dd 1981. Hon skrev debutpj\u00e4sen The sugar syndrome 2004 och har ocks\u00e5 skrivit tv-serien En callgirls dagbok. Hennes kritikerrosade publiksucc\u00e9 Enron hade urpremi\u00e4r p\u00e5 Minerva Theatre Chichester 2009, flyttade sedan till Royal Court d\u00e4r den s\u00e5lde slut p\u00e5 alla 21.000 biljetter och spelades d\u00e4refter framg\u00e5ngsrikt p\u00e5 West End i London. I Storbritannien fick Enron priset Theatre Award f\u00f6r Best New Play.<\/p>\n

Nu har pj\u00e4sen haft premi\u00e4r p\u00e5 Stockholms stadsteater i regi av Olof Hanson. Bj\u00f6rn Bengtsson och Ann-Sofie Rase spelar huvudrollerna. Det \u00e4r en komedi och jag fick mig flera rej\u00e4la skratt. Bland publiken h\u00f6rde jag flera som n\u00e4r de gick hem sade att den var riktigt rolig, fast jag h\u00f6rde n\u00e5gra sucka n\u00e4r dinosaurier d\u00f6k upp och viska att det var \u00f6verdrivet. Men det \u00e4r sj\u00e4lva formen, en slags fars om ett viktigt \u00e4mne. Kanske f\u00e5r vi inte n\u00e5gra f\u00e4rdiga svar om hur s\u00e5dana finansbedr\u00e4gerier kan ske, eller vad som driver m\u00e4nniskor till s\u00e5dant. Vi f\u00e5r inte n\u00e5got hopp om att det inte ska h\u00e4nda igen heller, f\u00f6r n\u00e4r domaren s\u00e4ger fel avsl\u00f6jas nog inst\u00e4llningen. Brottet \u00e4r v\u00e4l egentligen att bli avsl\u00f6jad och m\u00f6jligen att det var lite f\u00f6r stort bedr\u00e4geri.<\/p>\n

Scenografiskt var den bildm\u00e4ssig p\u00e5 ett smart, effektivt s\u00e4tt. I inledningsscenen stod rader med typiska kontorsstolar av b\u00e4ttre kvalitet med varsin liten gr\u00f6n platsv\u00e4xt bredvid och in kom de kostym- och dr\u00e4ktkl\u00e4dda in en och en och satte sig p\u00e5 sin stol och n\u00e5gra b\u00f6rjade nojsa med varandra och andra pillade p\u00e5 sina mobiler, n\u00e5gon r\u00f6kte. \u00d6verallt ihop d\u00f6k ganska snart en stor tavla med digitala siffror p\u00e5 som visade aktiens v\u00e4rde. I inledningen till andra avdelningen, efter paus, hade de sm\u00e5 v\u00e4xterna f\u00f6rsvunnit och en skog av j\u00e4ttelika tr\u00e4d hade tagit \u00f6ver.<\/p>\n

Som en liten extra beh\u00e5llning f\u00f6r min del \u00e4r att se Sven Ahlstr\u00f6m<\/a> som spelade advokaten och en m\u00e4ngd andra roller. Han \u00e4r n\u00e4stan alltid v\u00e4ldigt bra.<\/p>\n

Fotograf: Petra Hellberg<\/strong>
\nBildtext: Bj\u00f6rn Bengtsson och ensemblen i Enron, premi\u00e4r 19 januari p\u00e5 Klarascenen.<\/em><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Enron<\/a>, bubbla<\/a>, teater<\/a>, Stadsteatern<\/a>, recension<\/a>, ekonomi<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Enron \u00e4r en stor symbol f\u00f6r finansbubblan som sprack. I komedin ”Enron – en framg\u00e5ngssaga” f\u00e5r vi se hur f\u00f6retagets ledning, Kenneth Lay och Jeffrey Skilling, p\u00e5 f\u00f6retaget genomf\u00f6rde ett s\u00e4tt att kunna tillgodor\u00e4kna sig kommande vinster och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt f\u00e5 h\u00f6gre v\u00e4rde p\u00e5 f\u00f6retaget, vilket gav h\u00f6gre v\u00e4rde p\u00e5 aktierna. Jeffrey Skilling kom […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,30,31],"tags":[880,1463,1530,12285,5340,12288],"class_list":{"0":"post-28933","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"tag-bubbla","10":"tag-ekonomi","11":"tag-enron","12":"tag-recension","13":"tag-stadsteatern","14":"tag-teater","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/28933","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=28933"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/28933\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=28933"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=28933"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=28933"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}