{"id":28889,"date":"2011-01-21T10:04:11","date_gmt":"2011-01-21T09:04:11","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=28889"},"modified":"2011-01-21T10:04:11","modified_gmt":"2011-01-21T09:04:11","slug":"recension-mina-eftermiddagar-med-margueritte","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=28889","title":{"rendered":"Recension: Mina eftermiddagar med Margueritte"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Mina eftermiddagar med Margueritte
\nBetyg : 5 str\u00f6mmingar av 5<\/p>\n

”Mina eftermiddagar med Margueritte<\/a>” utspelar sig i en fransk by, regisserad av Jean Becker. G\u00e9rard Depardieu spelar Germain, en medel\u00e5lders \u00f6verviktig haltande man som f\u00f6rs\u00f6rjer sig med lite av varje. Han \u00e4r j\u00e4tteduktig p\u00e5 att sk\u00f6ta sin tr\u00e4dg\u00e5rd men \u00e4r s\u00e5rad och sargad i sj\u00e4lvf\u00f6rtroendet eftersom han mobbades av l\u00e4raren f\u00f6r att han hade sv\u00e5rt att l\u00e4sa n\u00e4r han gick i grundskolan. Han v\u00e4xte upp med sin ensamst\u00e5ende mamma som inte kan visa k\u00e4rlek. Hans pappa \u00e4r ok\u00e4nd. <\/p>\n

Germain haltar fram, h\u00e4nger en stund i byns krog och snackar, br\u00e5kar med sin \u00e5ldrande mamma som bor granne med honom och protesterar mot or\u00e4ttvisorna i livet genom att med j\u00e4mna mellanrum skriva in sitt eget namn p\u00e5 torgets minnesm\u00e4rke \u00f6ver de inv\u00e5nare som stupat i Algerietkriget. Statyn finns vid parken, d\u00e4r han ofta sitter och tittar p\u00e5 duvorna, som han p\u00e5 s\u00e4tt och vis har en n\u00e4rmare relation till \u00e4n v\u00e4nnerna p\u00e5 krogen.<\/p>\n

Det \u00e4r d\u00e4r, p\u00e5 parken, n\u00e4r han tragiskt sitter och r\u00e4knar duvorna som han tr\u00e4ffar 95-\u00e5riga Margueritte. Hon \u00e4r liten, sp\u00e4d och \u00e4lskar litteratur och b\u00f6cker. En varm v\u00e4nskap uppst\u00e5r. Margueritte b\u00f6rjar l\u00e4sa b\u00f6cker f\u00f6r Germain, var v\u00e4rld f\u00f6rst sakta men sedan med snabb fart vidgar sig och han uppt\u00e4cker spr\u00e4ngkraften i kulturen.<\/p>\n

Det \u00e4r inte den mest l\u00e4ttsm\u00e4lta litteraturen Margueritte bjuder in honom till heller utan b\u00f6cker av Camus.<\/p>\n

Som en liten \u00f6verraskande knorr i filmen har Germain ocks\u00e5 en relation till en s\u00f6t och pigg ung kvinna som \u00e4r busschauff\u00f6r. Men Germain \u00e4r s\u00e5 br\u00e4nd av livet att han inte v\u00e5gar ge sig h\u00e4n, inte v\u00e5gar flytta ihop, inte v\u00e5gar bli pappa.<\/p>\n

Jag ser att Eva af Geierstam som recenserat filmen i DN ger betyg 3:<\/a><\/p>\n

Gis\u00e8le Casadesus f\u00f6rkroppsligar den f\u00f6rfinade gamla \u00f6verklassdamen och det \u00e4r samspelet mellan de tv\u00e5 som b\u00e4r filmen genom sina orimligheter och kompenserar den en smula fadda och jolmiga smaken av nostalgi efter ett Frankrike som aldrig existerat.<\/p><\/blockquote>\n

Jag h\u00e5ller inte med om de negativa delarna i hennes kritik, ”Ett Frankrike som aldrig existerat”? Nja … Frankrike \u00e4r stort och har m\u00e5nga milj\u00f6er. I den h\u00e4r franska byn finns en gemytlighet men ocks\u00e5 mobbning, byr\u00e5krati och m\u00e4nniskor som sviker varandra och g\u00f6r varandra illa, m\u00e4nniskor som f\u00f6rf\u00f6ljs av sina inre demoner men samtidigt v\u00e4nner som st\u00e4ller upp p\u00e5 varandra och ingen \u00e4r bara ond.<\/p>\n

”Mina eftermiddagar med Margueritte” \u00e4r en hyllning till kraften i kultur och den f\u00f6rmedlar budskapet att det aldrig \u00e4r f\u00f6r sent att reparera n\u00e5got. Den beskriver ocks\u00e5 k\u00e4rlekens olika ansikten. F\u00f6r den som fastnat f\u00f6r den franska sk\u00e5despelaren G\u00e9rard Depardieu \u00e4r det absolut ett m\u00e5ste. Det \u00e4r en varm film som ger hopp. <\/p>\n

Den fick bra kritik i brittiska Guardian<\/a>:<\/p>\n

Touchingly, their growing friendship centres on books and words \u2013 Marguerite’s subtle love of them, Germain’s inquiring wonder about them \u2013 and the first text is Camus’s La Peste, which she reads to him. Gradually, if somewhat factitiously, his life is transformed through the experience, and in turn he enriches the lives of the collection of kindly, slightly bruised French types that constitute his circle. It’s a charming, sentimental, well-acted movie, and any readers’ group would want to make an outing to see it.<\/p><\/blockquote>\n

<\/param><\/param><\/param><\/embed><\/object><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om G\u00e9rard Depardieu<\/a>, film<\/a>, filmrecension<\/a>, Frankrike<\/a>, kultur<\/a>, kulturpolitik<\/a>, Camus<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Mina eftermiddagar med Margueritte Betyg : 5 str\u00f6mmingar av 5 ”Mina eftermiddagar med Margueritte” utspelar sig i en fransk by, regisserad av Jean Becker. G\u00e9rard Depardieu spelar Germain, en medel\u00e5lders \u00f6verviktig haltande man som f\u00f6rs\u00f6rjer sig med lite av varje. Han \u00e4r j\u00e4tteduktig p\u00e5 att sk\u00f6ta sin tr\u00e4dg\u00e5rd men \u00e4r s\u00e5rad och sargad i sj\u00e4lvf\u00f6rtroendet […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16],"tags":[926,1738,1858,1981,3074,3109,12286],"class_list":{"0":"post-28889","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-filmfilm","7":"category-filmer","8":"category-recension","9":"tag-camus","10":"tag-filmrecension","11":"tag-frankrike","12":"tag-gerard-depardieu","13":"tag-kultur","14":"tag-kulturpolitik","15":"tag-film","16":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/28889","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=28889"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/28889\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=28889"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=28889"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=28889"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}