{"id":28460,"date":"2011-01-09T20:05:05","date_gmt":"2011-01-09T19:05:05","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=28460"},"modified":"2011-01-09T20:05:05","modified_gmt":"2011-01-09T19:05:05","slug":"pakostad-operabiopremiar-flickan-fran-vastern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=28460","title":{"rendered":"P\u00e5kostad operabiopremi\u00e4r- Flickan fr\u00e5n V\u00e4stern"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nLa Fanciulla del West \u00e4r Puccini\u00b4s sjunde opera och enligt uppgift ans\u00e5g han att detta var hans b\u00e4sta verk. N\u00e5v\u00e4l det \u00e4r en uppfattning som jag definitivt inte delar, men n\u00e5gon d\u00e5lig opera \u00e4r det ju inte fr\u00e5ga om och lyssnar man uppm\u00e4rksamhet s\u00e5 k\u00e4nner man l\u00e4tt igen linjer fr\u00e5n b\u00e5de Madama Butterfly och Turandot f\u00f6r att inte tala om Andrew Lloyd Webbers \u201dPhantom of the Opera\u201d. Det finns dock bara en egentlig riktig fin tenoraria, \u201dCh\u00b4ella mi creda\u201d, som sj\u00f6ngs alldeles i slutet av opera och helt om\u00e4rkligt l\u00f6ses upp i tomma intet.<\/p>\n

Det \u00e4r ocks\u00e5 en s\u00e4llan spelad opera visserligen s\u00e5g jag upps\u00e4ttningen p\u00e5 Malm\u00f6 Opera 2007, men annars l\u00e4r den inte ha spelats sedan 1934 h\u00e4r i landet och d\u00e5 p\u00e5 Kungliga Teatern i Stockholm och med Jussi som Dick Johnsson.<\/p>\n

Det \u00e4r nu 100 \u00e5r sedan \u201dFlickan fr\u00e5n V\u00e4stern\u201d hade sin urpremi\u00e4r p\u00e5 gamla Metropolitan Opera i New York och d\u00e5 \u00e4r det ett alldeles utm\u00e4rkt tillf\u00e4lle att fira detta jubileum genom att \u00e5ter s\u00e4tta upp verket och s\u00e4nda den \u00f6ver det digitala biografn\u00e4tet \u00f6ver stora delar av Europa.<\/p>\n

Jag brukar alltid f\u00f6rbereda mig innan jag g\u00f6r ett operabes\u00f6k, s\u00e4rskilt g\u00e4ller det operaverk som jag s\u00e4llan lyssnar p\u00e5, men ig\u00e5r blev det inte av. Synd f\u00f6r jag hade nog haft st\u00f6rre beh\u00e5llning av min operaupplevelse om jag hade gjort som jag brukar. Dessutom \u00e4ger jag ju en bra inspelning med Birgit Nilsson, som Minnie, Joao Gibin, som Dick Johnsson samt Andre\u00e0 Mongelli som Rance, sheriffen i guldgr\u00e4varlagret.<\/p>\n

Den f\u00f6rsta halvtimmen eller s\u00e5 var f\u00f6ljaktligen inte n\u00e5gon h\u00f6jdarupplevelse. Segt, l\u00e5ngsamt och oinspirerande. Jag upplevde dessutom ljudet som ganska d\u00e5ligt, men det var inga d\u00e5liga s\u00e5nginsatser och Metropolitan\u00b4s Operak\u00f6r g\u00f6r ju aldrig d\u00e5ligt ifr\u00e5n sig tv\u00e4rtom.<\/p>\n

N\u00e4r Minnie, som sj\u00f6ngs av Deborah Voigt, n\u00e4sta Br\u00fcnnhilde i Valkyrian, som f\u00f6r \u00f6vrigt s\u00e4nds den 14 maj,kom in p\u00e5 scenen b\u00f6rjade det h\u00e4nda saker och ting och upplevelsen blev fullst\u00e4ndig n\u00e4r Dick Johnson, Marcello Giordani, gjorde entr\u00e9 och b\u00f6rjade sjunga. Det s\u00e5g dock lite dr\u00e5pligt ut att se honom ledas fram till saloonen p\u00e5 en livs levande h\u00e4st. I det h\u00e4r sammanhanget m\u00e5ste jag f\u00e5 lov att s\u00e4ga att det k\u00e4nns lite l\u00f6jev\u00e4ckande att man satsar resurser p\u00e5 att anv\u00e4nda sig av levande h\u00e4star. K\u00e4ndes helt \u00f6verfl\u00f6digt och on\u00f6digt.<\/p>\n

Scenografin var som vanligt n\u00e4stan helt \u00f6verd\u00e5dig och det g\u00e4ller genomg\u00e5ende i alla tre akterna. H\u00e4r visas tydligt och klart att operahuset har resurser, trots att programintrodukt\u00f6rerna alltid passar p\u00e5 att tigga pengar av oss operabes\u00f6kare, men mer om detta l\u00e4ngre fram.<\/p>\n

I andra akten blev musiken mer full\u00f6dig dvs mer likt puccinistuket, fl\u00f6dande dock utan det sentimentala draget som ju \u00e4r ett av hans k\u00e4nnem\u00e4rken. S\u00e5nginsatserna blev ocks\u00e5 full\u00f6diga och njutbara och det syntes tydligt att personkemin mellan Voigt och Giordani st\u00e4mde mycket v\u00e4l. <\/p>\n

F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen noterade jag nackdelen eller en av nackdelarna med de st\u00e4ndigt n\u00e4rvarande kamerorna och det m\u00e4rktes tydligt att barytonen Lucio Gallo inte var s\u00e5 f\u00f6rtjust i kamerorna. Annars anser jag ju att just filmningen oftast ger en h\u00f6gre k\u00e4nsla av n\u00e4rvaro i lokalen, men denna kv\u00e4ll handlade det mycket om n\u00e4rbilder p\u00e5 s\u00e5ngarna och mindre av svep p\u00e5 publiken.<\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r tyckte min operav\u00e4n Bj\u00f6rn Ekblom fr\u00e5n Lidk\u00f6ping:
\n\u201dJag vet inte om det mest beror p\u00e5 scenografin, som placerade operan i r\u00e4tt tid och milj\u00f6 och som d\u00e4rigenom \u00e4ven placerade musiken i r\u00e4tt sammanhang. Eller om det var dirigenten Nicola Luisottis k\u00e4nsliga taktpinne och sinne f\u00f6r tempi och fraseringar. F\u00f6rmodligen en kombination av b\u00e5da.
\nM\u00e5nga i publiken gnolade igenk\u00e4nnande med lite i 2:a aktens k\u00e4rlekstema. Var hade man h\u00f6rt det f\u00f6rr? Jo, det \u00e4r sl\u00e5ende likt det tema som Andrew Lloyd-Webber anv\u00e4nt i Music of the Night ur Phantom of the Opera
\nSom vanligt hade Met inte sparat p\u00e5 resurserna. Vi fick se s\u00e5v\u00e4l levande h\u00e4star p\u00e5 scenen och ett st\u00f6rre saloonslagsm\u00e5l d\u00e4r b\u00e5de k\u00f6ren, solister och stuntmen agerade. K\u00f6ren har f\u00f6rresten en mer framtr\u00e4dande roll \u00e4n vad som \u00e4r vanligt hos Puccini. Damerna fick dock ledigt denna kv\u00e4ll och fyrst\u00e4mmig mansk\u00f6r var det som g\u00e4llde bland guldgr\u00e4varna i Kalifornien.
\nD\u00e5 det g\u00e4ller s\u00e5ngarna s\u00e5 var detta en f\u00f6rest\u00e4llning som dominerades av Deborah Voigt i titelrollen. Hon gjorde en helgjuten s\u00e5nginsats och inte minst visade hon, att hon ocks\u00e5 \u00e4r en dramatisk sk\u00e5despelare av rang. Personligen hade jag kanske f\u00f6redragit en n\u00e5got mer lyrisk sopran i denna roll, men ser verkligen fram mot att f\u00e5 h\u00f6ra Deborah som Br\u00fcnnhilde i Die Walk\u00fcre senare i v\u00e5r.
\nMarcello Giordani som Ramirrez alias Dick Johnson gjorde som vanligt ett gediget hantverk utan att sticka ut s\u00e4rskilt mycket. Han \u00e4r en god tenor, men l\u00e5ter lite anstr\u00e4ngd i de h\u00f6gsta passagerna och har i stort sett samma agerande i alla de roller vi sett honom i. Han sk\u00e4mmer aldrig ut en roll, men lyfter den s\u00e4llan till n\u00e5gra svindlande h\u00f6jder. B\u00e5de han och Deborah Voigt var rolldebutanter.
\nLucio Gallo har gjort rollen som Jack Rance flera g\u00e5nger och han k\u00e4ndes ocks\u00e5 bekv\u00e4m som denna av svartsjuka f\u00f6rblindade sheriff. Han visade h\u00e4r en tons\u00e4ker och ganska dramatisk baryton, som ibland v\u00e4ste av hat och arrogans\u201d.
\n<\/em>
\nVid varje uts\u00e4ndning fr\u00e5n Metropolitan tiggs det pengar till verksamheten. Det \u00e4r oerh\u00f6rt irriterande och jag f\u00f6rst\u00e5r inte varf\u00f6r man inte slutar upp med detta st\u00e4ndiga tiggeri. Visst f\u00f6rst\u00e5r jag orsak och verkan, men det som ledningen f\u00f6r Metropolitan inte tycks f\u00f6rst\u00e5 \u00e4r att i USA kan man sk\u00e4nka pengar till exempel Metropolitan och det \u00e4r d\u00e4rmed en kostnad som givaren kan dra av i sin deklaration. Denna m\u00f6jlighet saknar de flesta som ser dessa uts\u00e4ndningar i Europa. Dessutom k\u00e4nns det inte bra n\u00e4r n\u00e5gon av kommentatorerna p\u00e5pekar att det inte skulle vara m\u00f6jligt att se dessa f\u00f6rest\u00e4llningar om inte bidragsgivarna blir fler, eftersom biljettint\u00e4kterna svarar f\u00f6r mindre \u00e4n halva produktionskostnaderna. Till det kan jag ju konstatera att om det inte fanns n\u00e5gra uts\u00e4ndningar s\u00e5 skulle jag inte heller sitta i en biosalong. Som sagt jag f\u00f6rst\u00e5r och accepterar att man beh\u00f6ver anv\u00e4nda sig av olika aktiviteter f\u00f6r att f\u00e5 budgeten att g\u00e5 ihop och alternativet f\u00f6rmodligen inte \u00e4r att h\u00f6ja biljettpriset, men man kanske inte beh\u00f6ver anv\u00e4nda sig av levande h\u00e4star inte ens i en f\u00f6rest\u00e4llning som utspelar sig i Vilda V\u00e4stern?<\/p>\n

Sammanfattningsvis f\u00e5r jag \u00e4nd\u00e5 konstatera att det p\u00e5 det hela taget var en fin operaupplevelse, denna premi\u00e4rf\u00f6rest\u00e4llning fr\u00e5n Metropolitan Opera, men som tidigare sagt jag delar inte Puccini\u00b4s uppfattning om att detta \u00e4r hans b\u00e4sta verk. Det \u00e4r ju inte heller hans s\u00e4msta utan vid en samlad bed\u00f6mning hamnar verket p\u00e5 medianen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

La Fanciulla del West \u00e4r Puccini\u00b4s sjunde opera och enligt uppgift ans\u00e5g han att detta var hans b\u00e4sta verk. N\u00e5v\u00e4l det \u00e4r en uppfattning som jag definitivt inte delar, men n\u00e5gon d\u00e5lig opera \u00e4r det ju inte fr\u00e5ga om och lyssnar man uppm\u00e4rksamhet s\u00e5 k\u00e4nner man l\u00e4tt igen linjer fr\u00e5n b\u00e5de Madama Butterfly och Turandot […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[1775,1987,4165],"class_list":{"0":"post-28460","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-flickan-fran-vastern","8":"tag-giacomo-puccini","9":"tag-operabiopremiar","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/28460","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=28460"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/28460\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=28460"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=28460"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=28460"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}