{"id":28109,"date":"2010-12-29T14:17:55","date_gmt":"2010-12-29T13:17:55","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=28109"},"modified":"2012-03-20T15:58:37","modified_gmt":"2012-03-20T14:58:37","slug":"woods-och-the-low-anthem-till-sverige-inkorgen-x","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=28109","title":{"rendered":"Woods och The Low Anthem till Sverige"},"content":{"rendered":"

Folkpsykedeliska indiebandet Woods \u00e4r juvel i kronan p\u00e5 den amerikanska indierockens hetaste skivbolag just nu, den Brooklynbaserade, oberoende men ack s\u00e5 inflytelserika lilla lo-fi-labeln Woodsist (stor artikel i Sonic f\u00f6r ett tag sedan) som givit oss uppm\u00e4rksammade och hyllade artister som Real Estate, Vivian Girls, Kurt Vile, Crystal Stilts, The Fresh & Onlys, Wavves och Skygreen Leopards.
\nNu kommer bandet i v\u00e5r b\u00e5de till Sverige, Danmark och Norge.
\nWoods \u00e4r bokade p\u00e5 spelningarna:<\/p>\n

23 mars – K\u00f6penhamn, Loppen
\n24 mars – G\u00f6teborg, Pusterviksbaren – Woody West
\n25 mars – Oslo, Revolver
\n26 mars – Stockholm, Strand – L\u00f6nel\u00f6rdag<\/p>\n

Lite mer ur pressmeddelandet:<\/p>\n

Woods ledare och s\u00e5ngare Jeremy Earl \u00e4r tillika Woodsists grundare och eldsj\u00e4l (han driver parallellt kassetlabeln Fuckittapes och ligger bakom bolagens visuellt egensinniga och uppm\u00e4rksammade artwork) och som s\u00e5dan en central figur p\u00e5 Brooklyns DIY-Lo-Fi-Noise-undergroundscen. I Woods f\u00f6renar Earl och hans kollegor 60-talsinfluerad folkpop med samma romantiskt l\u00e5gteknologiska ljudbild och brusande filter som vi vant oss vid i Woodsists sammanhang men det \u00e4r betydligt mer tillg\u00e4ngligt och mindre opolerat \u00e4n n\u00e5gra av bolagskollegorna och resultatet blir b\u00e5de genuint, skevt, \u00e4rligt, skruvat, anspr\u00e5ksl\u00f6st, personligt, udda och omedelbart bed\u00e5rande charmigt. T\u00e4nk dig den soligt kaliforniska Laurel Canyon-kulturen kring Byrds, Neil Young och Grateful Dead uppv\u00e4xt i Brooklyn p\u00e5 dagens DIY-scen och undergroundkultur.<\/p>\n

Sedan gruppen tog form 2005 har de st\u00e4ndigt sl\u00e4ppt massa nytt sp\u00e4nnande material genom vinyl-7:or och album, men genombrottet kom framf\u00f6rallt med f\u00f6rra \u00e5rets uppm\u00e4rksammade album ”Songs Of Shame” (inklusive grymma Graham Nash-covern ”Military Madness”) som ivrigt framhejades som Best New Music av allsm\u00e4ktiga indiebloggen Pitchfork (8.3 p\u00e5 skalan) och \u00e5rets mindre m\u00e4sterverk ”At Echo Park” som \u00e4r deras l\u00e4tt mest tillg\u00e4ngliga och fokuserade platta hittills (\u00e5terigen Best New Music och 8.0 p\u00e5 skalan). Woods \u00e4r ett av de mest intressanta och sp\u00e4nnande namnen p\u00e5 den amerikanska indierockscen idag \u00f6verhuvudtaget.<\/p><\/blockquote>\n

F\u00f6r g\u00f6teborgarna som gillar folk-indie-rock finns en trevlig bokning till: The Low Anthems kommer till Pusterviksbaren i mars:<\/p>\n

24 mars – G\u00f6teborg, Pusterviksbaren – Woody West<\/p>\n

\"\"<\/a>Pressmeddelandet:<\/p>\n

The Low Anthems indie-folk-rock \u00e4r en unik f\u00f6rening av ur\u00e5ldriga americanatraditioner, innerlig personlighet, excentriskt egensinnighet och tidl\u00f6st l\u00e5tskrivande framf\u00f6rt med brilliant musikalitet (kvartetten best\u00e5ende av s\u00e5ngaren Ben Knox Miller, Jeff Prystowsky, Jocie Adams, och Mat Davidson \u00e4r ett g\u00e4ng multiinstrumentalister som tillsammans beh\u00e4rskar 34 olika instrument!) och bed\u00e5rande st\u00e4ms\u00e5ng (alla sjunger). En hisnande f\u00e4rd mellan sakrala Bon Iver-folkhymner och andlig gospel till vildsint Tom Waits-blues, jordn\u00e4ra country och rumlande rock.<\/p>\n

Det egeninspelade och sj\u00e4lvsl\u00e4ppta albumet ”Oh My God, Charlie Darwin” kom redan i september 2008 i 2000 handm\u00e5lade exemplar och ryktet om det lilla exceptionella indie-folkbandet tog genast fart. P\u00e5litliga Rough Trade gjorde plattan till M\u00e5nadens Album, deras sj\u00e4lfyllda liveshower gjorde succ\u00e9 p\u00e5 festivaler som SXSW, Glastonbury och End Of The Road och n\u00e4r plattan \u00e5terutgavs 2009 av anrika Nonesuch (Emmylou Harris, Wilco) i Staterna och av Bella Union (Fleet Foxes, Midlake) i Europa radades r\u00e4tterligen fullpo\u00e4ngarna och utm\u00e4rkelserna upp. Rough Trade h\u00f6ll ”Oh My God,…” som nr 2 p\u00e5 deras \u00e5rsb\u00e4stalista ’09 med orden ”surely destined to be one of the classic american albums of all time with its combination of sublime vocals and waits \/ beefheart style instrumentation, Essential.” de blev Mojo Breakthrough Artist Of the Year 2010. Under senaste \u00e5ret har de turnerat och spelat med Iron & Wine, The National och Emmylou Harris och de gjorde en av \u00e5rets b\u00e4sta spelningar p\u00e5 Way Out West-festivalen under klubbprogramet.<\/p>\n

I februari anl\u00e4nder uppf\u00f6ljaren ”Smart Flesh”, ett utmanande verk inneh\u00e5llande vemodiga folks\u00e5nger om k\u00e4rlek, l\u00e4ngtan och f\u00f6rtvivlan, inspelad med bandets fascination f\u00f6r olika ton och eko i en gammal \u00f6vergiven industrilokal och framf\u00f6rd med bla mungiga, s\u00e5g, stylophone och sj\u00e4lvklart antik tramporgel f\u00f6r att n\u00e4mna en br\u00e5kdel av bandets arsenal. \u00c4ven denna g\u00e5ng inspelat av bandet sj\u00e4lva tillsammans med Jesse Lauter. Albumet har mixats av Mike Mogis (Bright Eyes, M.Ward, Monsters Of Folk).<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Woods<\/a>, Pusterviksbaren<\/a>, The Low Anthem<\/a>, indie<\/a>, folkrock<\/a>, musik<\/a>, konserter<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Folkpsykedeliska indiebandet Woods \u00e4r juvel i kronan p\u00e5 den amerikanska indierockens hetaste skivbolag just nu, den Brooklynbaserade, oberoende men ack s\u00e5 inflytelserika lilla lo-fi-labeln Woodsist (stor artikel i Sonic f\u00f6r ett tag sedan) som givit oss uppm\u00e4rksammade och hyllade artister som Real Estate, Vivian Girls, Kurt Vile, Crystal Stilts, The Fresh & Onlys, Wavves och […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[1818,2467,3004,12282,4576,5773,6434],"class_list":{"0":"post-28109","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-folkrock","8":"tag-indie","9":"tag-konserter","10":"tag-musik","11":"tag-pusterviksbaren","12":"tag-the-low-anthem","13":"tag-woods","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/28109","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=28109"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/28109\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":51384,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/28109\/revisions\/51384"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=28109"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=28109"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=28109"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}