{"id":27664,"date":"2010-12-13T15:22:09","date_gmt":"2010-12-13T14:22:09","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=27664"},"modified":"2010-12-13T15:22:09","modified_gmt":"2010-12-13T14:22:09","slug":"verdis-don-carlo-pa-folkan-och-spegeln-men-fran-metropolitan-opera-i-new-york","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=27664","title":{"rendered":"Verdis Don Carlo p\u00e5 Folkan och Spegeln, men fr\u00e5n Metropolitan Opera i New York"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nIg\u00e5r kv\u00e4ll (11\/12) var det dags f\u00f6r sista uts\u00e4ndningen fr\u00e5n Metropolitan Opera i New York. Som vanligt s\u00e5g jag f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 biografen Spegeln h\u00e4r i Malm\u00f6.<\/p>\n

Det \u00e4r inte s\u00e5 m\u00e5nga veckor sedan jag s\u00e5g \u201dDon Carlos\u201d p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan och d\u00e4rf\u00f6r s\u00e5g jag s\u00e4rskilt framemot denna visning.<\/p>\n

P\u00e5 G\u00f6teborgsOperan svarade makarna Holm f\u00f6r upps\u00e4ttningen dvs Staffan Valdemar Holm svarade f\u00f6r regin och som vanligt svarade hans fru, Bente Lykke M\u00f6ller, f\u00f6r kostym och scenografi. Det var en mycket stram och sparsmakad upps\u00e4ttning, men efter att ha kommit \u00f6ver den v\u00e4rsta chocken s\u00e5 upplevde jag det \u00e4nd\u00e5 som en mycket fin upplevelse. F\u00f6r undvikande av missf\u00f6rst\u00e5nd s\u00e5 bestod inte chocken av den nakne mannen, som skulle f\u00f6rest\u00e4lla Karl V utan att jag pl\u00f6tsligt uppt\u00e4ckte att jag blev os\u00e4ker p\u00e5 handlingen i operan, eftersom jag saknade h\u00e5llpunkter i scenografin.<\/p>\n

Metropolitans version som naturligtvis ocks\u00e5 \u00e4r en nyinstudering, som den engelske teaterregiss\u00f6ren Nicholas Hytner svarade f\u00f6r. Det var hans f\u00f6rsta operauppdrag, och upps\u00e4ttningen \u00e4r en samproduktion med Royal Operahouse Covent Garden i London och Den Ny Opera i Oslo.<\/p>\n

B\u00e5da upps\u00e4ttningarna bygger p\u00e5 den version som hade premi\u00e4r p\u00e5 Parisoperan, 1867, men i italiensk \u00f6vers\u00e4ttning. Det finns tydligen sex versioner av operan, men i programbladet skrivs det inget om vilken version som avses. Vidare var det fem akter i New York, men fyra akter i G\u00f6teborg. Det finns tydligen en stor frihet att g\u00f6ra som man vill dvs det \u00e4r kanske en \u00f6verenskommelse mellan dirigenten och regiss\u00f6ren som avg\u00f6r vad vi f\u00e5r h\u00f6ra.<\/p>\n

S\u00e5ngarna i New York \u00e4r internationellt k\u00e4nda stj\u00e4rnor, \u00e5tminstone de i de ledande rollerna, medan G\u00f6teborgsOperan presenterade verket med husets egna f\u00f6rm\u00e5gor, f\u00f6rst\u00e4rkt med Susanne Resmark, fr\u00e5n DKT, som prinsessan Eboli och Fredrik Zetterstr\u00f6m, som Rodrigo markisen av Posa.<\/p>\n

Dirigenten p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan var den dynamiske rum\u00e4nskf\u00f6dde Christian Badea, medan det i New York var den kanadensiske dirigenten Yannick N\u00e9zet-S\u00e9quin, totalt ok\u00e4nd f\u00f6r mig och hans l\u00e4sning av de tv\u00e5 f\u00f6rsta akterna gjorde mig mycket konfunderad, vilket s\u00e4kert bidrog till den minskande upplevelsen, och f\u00f6rst i tredje akten b\u00f6rjade jag att njuta av Verdis underbart dramatiska musik.<\/p>\n

P\u00e5 s\u00e5ngarna kan man kanske inte klaga, men jag k\u00e4nner att jag m\u00e5ste f\u00e5 konstatera att Roberto Alagna inte tillh\u00f6r mina favorittenorer och det beror i huvudsak p\u00e5 att jag anser att han \u00e4r mycket oj\u00e4mn i sitt framf\u00f6rande eller uttryckt p\u00e5 ett annat s\u00e4tt det g\u00e5r upp och ner. Det kan ju ocks\u00e5 bero p\u00e5 att jag inte gillar hans toner?<\/p>\n

Jag var inte heller s\u00e4rskilt n\u00f6jd med varken Marina Poplavska eller Simon Keenlyside, tv\u00e5 som jag annars gillar skarpt. Keenlyside visade f\u00f6rst i arian strax f\u00f6re han blir skjuten, vilken utomordentlig varm barytonst\u00e4mma han har. Samma med Poplavskaya som f\u00f6rst triumferade i de sista akterna framf\u00f6rallt med sin aria om hur mycket hon \u00e4lskar och saknar sitt gamla hemland.<\/p>\n

Den f\u00f6rsta som imponerade p\u00e5 mig var prinsessans kammarjungfru Tebaldo och han som sj\u00f6ng Karl V:s parti, men ocks\u00e5 Anna Smirnova svarade f\u00f6r en milt uttryckt annorlunda presentation av sin f\u00f6rsta aria och det blev ju inte s\u00e4mre av hennes glansnummer \u201dO Don fatale\u201d och vilken scenisk utstr\u00e5lning.<\/p>\n

Den verkligt stora prestationen anser jag absolut att Ferrucio Furlanetto svarade f\u00f6r i sitt parti som kung Filip. F\u00f6rst den helt fantastisk vackra inledningen av fj\u00e4rde akt och sedan hans aria d\u00e4r han konstaterar att drottningen inte \u00e4lskar honom och f\u00f6rmodligen aldrig heller har gjort det. Det var en fantastisk fin upplevelse. En annan h\u00f6jdpunkt var Eric Halvfarsons parti storinkvisitorn.<\/p>\n

Sj\u00e4lva upps\u00e4ttningen med tillh\u00f6rande scenografi anser jag nog var ganska OK, men enligt min h\u00f6gst subjektiva uppfattning s\u00e5 hade f\u00f6rest\u00e4llningen nog vunnit p\u00e5 att ha kortats ner. Det hade s\u00e4kert hade g\u00e5tt alldeles utm\u00e4rkt att sk\u00e4ra i b\u00e5de f\u00f6rsta och femte akten. Jag upplevde ocks\u00e5 att detta var ett hantverk av en teaterregiss\u00f6r, men i \u00f6vrigt s\u00e5 var det bara masscenerna som jag inte heller gillade, men det \u00e4r nog mer ett k\u00e4nnetecken f\u00f6r Metropolitan Operans n\u00e5got m\u00e4rkliga syn p\u00e5 n\u00f6dv\u00e4ndigheten av dessa masscener, som f\u00f6rmodligen skall visa att detta \u00e4r ett operahus som inte skyr n\u00e5gra kostnader samtidigt som de tigger pengar av oss operabes\u00f6kare.<\/p>\n

Avslutningsvis kan jag konstatera att skulle jag hamna i situationen att jag hade att v\u00e4lja mellan att se Metropolitan Opera eller G\u00f6teborgsOperans version s\u00e5 skulle jag utan tvekan v\u00e4lja den sistn\u00e4mnde. Absolut!<\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r tyckte min operav\u00e4n fr\u00e5n Lidk\u00f6ping vid V\u00e4nern Bj\u00f6rn Ekblom:<\/strong>
\nMetropolitan har som oftast valt, att g\u00f6ra en traditionell upps\u00e4ttning. R\u00e4tt tid och r\u00e4tt rum, sett med komposit\u00f6rens och librettistens \u00f6gon. Ursprungligen skrevs verket som en s.k. Grand Opera f\u00f6r operan i Paris och det \u00e4r den versionen man h\u00e4r valt i italiensk \u00f6vers\u00e4ttning. Det \u00e4r sv\u00e5rt att inte j\u00e4mf\u00f6ra med den upps\u00e4ttning som just nu spelas p\u00e5 G\u00f6teborgsoperan. D\u00e4r har man ist\u00e4llet valt den f\u00f6rkortade La Scala-versionen fr\u00e5n 1884 och dessutom f\u00f6rt\u00e4tat den s\u00e5, att musiken f\u00e5r en \u00e4nnu tydligare roll, \u00e4n i den amerikanska upps\u00e4ttningen.
\nDen kanadensiske dirigenten Yannik N\u00e9zet-S\u00e9guin ville lyfta fram k\u00e4nslorna i musiken och detta m\u00e4rktes speciellt v\u00e4l i de intermezzi som finns. En av operans absoluta musikaliska h\u00f6jdpunkter \u00e4r annars 3:e aktens andra bild, autodaf\u00e9scenen, med sina underbara k\u00f6rer. Och Metropolitans stora k\u00f6r g\u00f6r verkligen s\u00e5dan musik r\u00e4ttvisa.
\nSom alltid, s\u00e5 \u00e4r det v\u00e4rldseliten av s\u00e5ngare som sjunger p\u00e5 Metropolitans scen. Om jag tvingas v\u00e4lja ut en favorit ur denna rollista, s\u00e5 f\u00e5r det bli Marina Poplavskaya, som sj\u00f6ng Elisabeths roll med en l\u00e4tt och fl\u00f6dig lyrisk sopranst\u00e4mma och som dessutom var trov\u00e4rdig i sin roll. \u00c4ven basbarytonen Ferruccio Furlanetto som kungen gjorde en oerh\u00f6rt god insats och hans monolog i akt 4, Ella giammai m\u00b4amo, drog ner det l\u00e4ngsta bifall jag h\u00f6rt f\u00f6r en enskild aria. Jag tillh\u00f6r inte Roberto Alagnas fanklubb, men m\u00e5ste \u00e4nd\u00e5 tillst\u00e5, att jag s\u00e4llan h\u00f6rt honom s\u00e5 bra och tons\u00e4ker. Inte f\u00f6rr\u00e4n tr\u00f6ttheten b\u00f6rjade sl\u00e5 till i sista akten \u00e5terf\u00f6ll han i gamla synder, att glida in p\u00e5 h\u00f6jdtonerna ist\u00e4llet f\u00f6r att spika dem s\u00e4kert. Simon Keenlysides varma och stadiga baryton var som vanligt en njutbar upplevelse. Anna Smirnova, som rolldebuterade som Eboli, hade en kraftfull och dramatisk mezzost\u00e4mma, som dock k\u00e4ndes lite pressad och anstr\u00e4ngd, j\u00e4mf\u00f6rt med Poplavskayas naturliga l\u00e4tthet.
\nScenografin var lika stram som dramat och endast kyrkofasaden i akt 3 var kitchigt pr\u00e5lig. Ett s\u00e4tt att ytterligare understryka Kyrkans oinskr\u00e4nkta makt, t.o.m. \u00f6ver kungen. F\u00f6r mig \u00e4r hela operan en uppg\u00f6relse med religi\u00f6s fundamentalism. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r ju styckets skurk den diaboliske Storinkvisitorn. Den kraftfulle basen Eric Halfvarson gjorde honom verkligen till en of\u00f6rl\u00e5tligt vidrig person i sin religi\u00f6sa maktfullkomlighet. <\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ig\u00e5r kv\u00e4ll (11\/12) var det dags f\u00f6r sista uts\u00e4ndningen fr\u00e5n Metropolitan Opera i New York. Som vanligt s\u00e5g jag f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5 biografen Spegeln h\u00e4r i Malm\u00f6. Det \u00e4r inte s\u00e5 m\u00e5nga veckor sedan jag s\u00e5g \u201dDon Carlos\u201d p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan och d\u00e4rf\u00f6r s\u00e5g jag s\u00e4rskilt framemot denna visning. P\u00e5 G\u00f6teborgsOperan svarade makarna Holm f\u00f6r upps\u00e4ttningen dvs […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[1343,1792,3627],"class_list":["post-27664","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","tag-don-carlo","tag-folkan-och-spegeln","tag-metropolitan-opera","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/27664","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=27664"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/27664\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=27664"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=27664"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=27664"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}