{"id":27561,"date":"2010-12-10T23:52:46","date_gmt":"2010-12-10T22:52:46","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=27561"},"modified":"2012-10-28T15:50:42","modified_gmt":"2012-10-28T13:50:42","slug":"fran-premiaren-av-emilia-galotti-pa-stockholms-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=27561","title":{"rendered":"Fr\u00e5n premi\u00e4ren av Emilia Galotti p\u00e5 Stockholms Stadsteater"},"content":{"rendered":"


\n<\/a>
\nEmilia Galotti \u00e4r en ung flicka av enklare b\u00f6rd som vill leva ett naturn\u00e4ra, okonstlat liv. Hon ska gifta sig med greve Appiani som hon \u00e4r f\u00f6r\u00e4lskad i och han \u00e4r f\u00f6r\u00e4lskad i henne.
\n<\/a>Trots att greven gifter sig under sin b\u00f6rd vill han gifta sig med henne. De ska flytta ut till landet, bort fr\u00e5n n\u00f6jeslivet kring hovet. Men fursten Hettore Gonzaga har f\u00e5tt syn p\u00e5 Emilia och \u00e5tr\u00e5r henne. Fursten \u00e4r van att f\u00e5 vad han vill. Nu vill han ha Emilia som \u00e4lskarinna, tillsammans med sin f\u00f6rtrogne markis Marinelli smider han planer f\u00f6r att hindra gifterm\u00e5let. N\u00e4r planerna misslyckas kidnappar de Emilia.<\/p>\n

Det \u00e4r en fascinerande pj\u00e4s, skriven av Gotthold Ephraim Lessing som brukar kallas Tysklands svar p\u00e5 Shakespeare. Emilia Galotti spelades f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen 1772 och den blev en \u00f6gonblicklig succ\u00e9. Horace Engdahl, som \u00f6versatt pj\u00e4sen, skriver i programmet f\u00f6r upps\u00e4ttningen p\u00e5 Stadsteatern:<\/p>\n

Emilia Galotti har n\u00e5got av samma st\u00e4llning i tysk tradition som Hamlet i engelsk.
\n…
\nH\u00e4nf\u00f6rda bed\u00f6mare kallade f\u00f6rfattaren en tysk Shakespeare. Att han \u00e5stadkommit ett m\u00e4sterverk framgick indirekt av den sm\u00e5skurna kritik han utsattes f\u00f6r av den unge utmanaren Goethe, som h\u00e4vdade att pj\u00e4sen var alltf\u00f6r v\u00e4lgjord, alltf\u00f6r ”kalkylerad” och inte tillr\u00e4ckligt ”poetisk”. Men som romanf\u00f6rfattare erk\u00e4nde Goethe det starka intryck den gjorde genom att l\u00e5ta Emilia Galotti vara den bok som ligger uppslagen p\u00e5 den unge Werthers bord n\u00e4r han tar livet av sig.<\/p><\/blockquote>\n

P\u00e5 ett s\u00e4tt kan den k\u00e4nnas gammal. Emilia Galotti vill leva rent och kyskt. Hon vill inte ge efter f\u00f6r lusten och glamouren. Finns det n\u00e5gon ung m\u00e4nniska som agerar s\u00e5 idag? Att hon s\u00e5 stenh\u00e5rt v\u00e4grar l\u00e5ta sig lockas av k\u00e4nslorna. N\u00e4r hon blir kidnappad verkar det vara inte s\u00e5 mycket sorgen efter den bortr\u00f6vade f\u00e4stmannen som g\u00f6r henne f\u00f6rtvivlad utan mer att hon hindras fr\u00e5n att leva kyskt och rent.<\/p>\n

Men p\u00e5 ett s\u00e4tt handlar pj\u00e4sen, om m\u00e4nniskors r\u00e4tt att v\u00e4gra f\u00f6rf\u00f6ras av den l\u00e4ttsinniga ytliga n\u00f6jesguden vars gl\u00e4dje bara \u00e4r tillf\u00e4llig. N\u00f6jesguden \u00e4r ombytlig och kommer att kasta dig p\u00e5 soptippen, rata dig, n\u00e5got annat lockar.
\n\u2013 F\u00f6r mig \u00e4r Emilia Galotti en k\u00e4rlekstragedi. Den handlar om k\u00e4rlek som en destruktiv kraft. Hur k\u00e4rlek, erotik och makt leder till katastrof, s\u00e4ger regiss\u00f6ren Tobias Theorell om den klassiska tyska pj\u00e4sen.<\/p>\n

Sj\u00e4lvklart har pj\u00e4sen ocks\u00e5 en politisk dimension, fursten har makten och kan behandla m\u00e4nniskor av l\u00e4gre b\u00f6rd som han behagar.<\/p>\n

\"\"<\/a>Johannes Bah Kuhnke spelar fursten. Att han \u00e4r s\u00e5 bra i den rollen, f\u00f6rf\u00f6riskt charmig och han verkar sj\u00e4lv tro p\u00e5 sina l\u00f6gner om att han inte vill n\u00e5got illa. I rollen som Emilia syns en av Norges stora sk\u00e5despelerskor: Kirsti Stub\u00f8 \u2013 som debuterar p\u00e5 Stockholms stadsteater. Hon har medverkat i ett stort antal pj\u00e4ser p\u00e5 b\u00e5de Nationaltheatret, Rogaland Teater och Det Norske Teatret. Kirsti Stub\u00f8 har tagit emot ett flertal priser f\u00f6r b\u00e4sta kvinnliga sk\u00e5despelare i filmen Opium. V\u00e5ren 2009 fick hon Heddapriset f\u00f6r b\u00e4sta kvinnliga biroll som Hermione i Andromake p\u00e5 Det Norske Teatret.<\/p>\n

I rollen som grevinnan Orsina \u00e4r en annan k\u00e4nd norska sk\u00e5despelerska, Petronella Barker. Jag s\u00e5g att bloggaren Lovekultur<\/a> sett en av de publika repetitionerna och att bloggaren fastnade speciellt f\u00f6r hennes sk\u00e5despel:<\/p>\n

Det \u00e4r m\u00e5nga starka rollprestationer men en som verkligen levde kvar i mig efter f\u00f6rest\u00e4llningen var Petronella Barkers Grevinna Orsina. Stadsteatern ska vara otroligt lyckliga \u00f6ver att ha lyckats v\u00e4rva denna norska till ensemblelistan.<\/p><\/blockquote>\n

Jo, hennes roll \u00e4r lite av en nyckelfigur. Hon s\u00e4tter fingret p\u00e5 f\u00f6rtrycket av kvinnors r\u00e4ttigheter och detta \u00e4r skrivet f\u00f6r n\u00e4stan 300 \u00e5r sedan.<\/p>\n

Det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag s\u00e5g en pj\u00e4s av Gotthold Epraim Lessing och det var en sp\u00e4nnande ny teaterbekantskap som jag vill se mer av.<\/p>\n

Emilia Galotti anv\u00e4nds flitigt i skolundervisningen i Tyskland. Gotthold Ephraim Lessing (1729\u20131781) var f\u00f6r den tyska dramatiken vad Shakespeare var f\u00f6r den engelska. Han verkade som f\u00f6rfattare, filosof, dramatiker och konstkritiker och \u00e4r en av de stora representanterna f\u00f6r Upplysningen.
\n\u2013 Det var fruktansv\u00e4rt roligt att \u00f6vers\u00e4tta Emilia Galotti. Lessings teaterspr\u00e5k \u00e4r lysande. Han kan verkligen skriva repliker och f\u00e5 dem att haka i varandra. Han \u00e4r f\u00f6re Henrik Ibsen en av de b\u00e4sta dramatikerna i det avseendet, s\u00e4ger Horace Engdahl som \u00f6versatt pj\u00e4sen, i ett pressmeddelande om pj\u00e4sen.<\/p>\n

Redan n\u00e4r vi kom in i salongen byggdes f\u00f6rv\u00e4ntningarna upp. Scenografin var stram och sp\u00e4nnande, m\u00f6rk och svart med d\u00f6rrar och f\u00f6nster m\u00e5lade med vit krita. Johannes Bah Kuhnke ikl\u00e4dd morgonrock av siden l\u00e5g i en h\u00f6g av papper som han slarvigt och oengagerat bl\u00e4ddrade pliktskyldigast i. Det var brev och \u00f6nskem\u00e5l fr\u00e5n inv\u00e5nare i hans fursted\u00f6me.<\/p>\n

Sk\u00e5despelet byggde ocks\u00e5 p\u00e5 att det var ett spel, stundtals stod sk\u00e5despelarna v\u00e4nda mot publiken och sade sina repliker, som om de talade lika mycket till publiken som till varandra.<\/p>\n

Det \u00e4r en stark f\u00f6rest\u00e4llning som satte sig i magen. Det k\u00e4ndes sv\u00e5rt att s\u00e4tta sig och skriva f\u00f6rst, intrycken var s\u00e5 m\u00e5nga. Det \u00e4r vad jag tycker \u00e4r en lyckad f\u00f6rest\u00e4llning n\u00e4r det finns flera tolkningar och olika dimensioner i ett f\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n

Och en bonus: Odoardo Galotti spelas av G\u00f6ran Stangertz, som alltid v\u00e4rd att se.<\/p>\n

Foto: Petra Hellberg<\/strong>
\nP\u00e5 bilderna: Kirsti Stub\u00f8 och Johannes Bah Kuhnke i Emilia Galotti.<\/p>\n

 <\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Emilia Galotti<\/a>, Stockholms Stadsteater<\/a>, premi\u00e4r<\/a>, teater<\/a>, recension<\/a>, scen<\/a>, G\u00f6ran Stangertz<\/a>, Johannes Bah Kuhnke<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Emilia Galotti \u00e4r en ung flicka av enklare b\u00f6rd som vill leva ett naturn\u00e4ra, okonstlat liv. Hon ska gifta sig med greve Appiani som hon \u00e4r f\u00f6r\u00e4lskad i och han \u00e4r f\u00f6r\u00e4lskad i henne. Trots att greven gifter sig under sin b\u00f6rd vill han gifta sig med henne. De ska flytta ut till landet, bort […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1503,2155,2700,4457,12285,12286,5420,12288],"class_list":{"0":"post-27561","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-emilia-galotti","11":"tag-goran-stangertz","12":"tag-johannes-bah-kunhke","13":"tag-premiar","14":"tag-recension","15":"tag-film","16":"tag-stockholms-stadsteater","17":"tag-teater","18":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/27561","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=27561"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/27561\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":61866,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/27561\/revisions\/61866"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=27561"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=27561"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=27561"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}