{"id":27516,"date":"2010-12-09T20:06:09","date_gmt":"2010-12-09T19:06:09","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=27516"},"modified":"2010-12-09T20:06:09","modified_gmt":"2010-12-09T19:06:09","slug":"filmrecension-svinalangorna","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=27516","title":{"rendered":"Filmrecension: Svinal\u00e4ngorna"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n


\n\"Flattr<\/a><\/p>\n

N\u00e4r filmen ”Svinal\u00e4ngorna”<\/a> visades p\u00e5 filmfestivalen i Venedig fick den pris<\/a>, fast den d\u00e5 inte ens var helt klar. I en intervju i pappersupplagan i DN ber\u00e4ttar Pernilla August att filmens ljus inte var helt satt d\u00e5.<\/p>\n

Filmen bygger p\u00e5 Susanna Alakoskis roman som fick Augustpriset.<\/a> Det \u00e4r en stor utmaning att g\u00f6ra film av den romanen. Filmen \u00e4r Pernilla Augusts debut som l\u00e5ngfilmsregiss\u00f6r och i huvudrollen agerar Noomi Rapace.<\/p>\n

Pernilla August fick fria h\u00e4nder av f\u00f6rfattaren och det \u00e4r bra, f\u00f6r filmen har f\u00e5tt en egen karakt\u00e4r. Pernilla August valde att l\u00e5ta barndomsh\u00e4ndelserna spelar parallellt med nutiden. Flickan Leena v\u00e4xte upp i ett nybyggt omr\u00e5de under 1970-talet som fyllts med invandrare och l\u00e5ginkomsttagare. Det f\u00e5r snabbt \u00f6knamnet ”Svinal\u00e4ngorna”. F\u00f6r Leena och hennes finska f\u00f6r\u00e4ldrar och hennes lillebror Sakari var det h\u00f6jden av lyx att f\u00e5 flytta in dit. F\u00f6rst. Men pappa Kimmo \u00e4r periodare och n\u00e4r alkoholen tar \u00f6ver livet far barnen illa. S\u00e5 illa att det nog inte g\u00e5r f\u00f6r m\u00e5nga att sitta ober\u00f6rda i biosalongen.<\/p>\n

Pernilla August har valt att starta filmen i nutiden, Leena har vuxit upp, \u00e4r vuxen och har egen familj. Hennes man Johan, spelas av Ola Rapace, och den karakt\u00e4ren \u00e4r ny f\u00f6r filmen. Han \u00e4r en stark, jordn\u00e4ra och trygg man i sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Filmen b\u00f6rjar med att deras tv\u00e5 flickor lussar dem p\u00e5 Luciamorgonen och ett telefonsamtal kommer fr\u00e5n Ystad. Leenas mamma ligger f\u00f6r d\u00f6den. Leena vill inte prata med sig mamma men Johan \u00f6vertalar henne att \u00e5ka till Ystad. De \u00e5ker dit hela familjen och de bes\u00f6ker ocks\u00e5 den l\u00e4genhet d\u00e4r Leena v\u00e4xte upp i Svinal\u00e4ngorna.<\/p>\n

Sk\u00e5despelarna \u00e4r j\u00e4tteduktiga. I en intervju i tv h\u00f6rde jag hur Pernilla Augusti \u00f6ste ber\u00f6m \u00f6ver sina sk\u00e5despelare, inte bara Noomi och Ola Rapace utan lika mycket \u00f6ver barnen, som Tehilla Blad som spelar Leena som barn.<\/p>\n

Svinal\u00e4ngorna \u00e4r absolut en gripande film, om barns utsatthet och om g\u00e5 vidare i livet trots det f\u00f6rflutna. Det \u00e4r fascinerande hur Pernilla August har l\u00e5tit kameran jobba p\u00e5 ett subjektivt s\u00e4tt, f\u00f6r att h\u00e4ndelserna ska \u00e5terges ut Leenas synvinkel, b\u00e5de som barn och som vuxen.<\/p>\n

Pernilla August l\u00e4r f\u00e5 m\u00e5nga chanser till att regissera film efter den h\u00e4r l\u00e5ngfilmsdebuten. Filmen bygger p\u00e5 boken men st\u00e5r \u00e4nd\u00e5 f\u00f6r sig sj\u00e4lv, har en egen ing\u00e5ng till ber\u00e4ttelsen. Ber\u00e4ttelsen griper tag och s\u00e4ger oss n\u00e5got om det svenska samh\u00e4llet och milj\u00f6er som inte s\u00e5 ofta f\u00e5r st\u00e5 i fokus. Att lyckas f\u00e5 klippen mellan nutid och d\u00e5tid att flyta s\u00e5 smidigt \u00e4r skickligt.<\/p>\n

Hynek Pallas i SVD hyllar filmen:<\/a><\/p>\n

Att Svinal\u00e4ngorna mest utspelar sig inom hemmet v\u00e4ggar \u2013 filmen \u00e4r mer privat \u00e4n boken \u2013 g\u00f6r att kopplingen till d\u00e5tidssamh\u00e4llet tonas ner. Men det \u00e4r ocks\u00e5 i det inst\u00e4ngda som sm\u00e4rtpunkterna finns, i de scener d\u00e4r f\u00f6r\u00e4ldrarna lever i f\u00f6rnedring och barnen \u00e4r deras f\u00e5ngar. F\u00f6r det \u00e4r i familjen som isolerad bubbla vi kan se oss sj\u00e4lva. Med eller utan alkoholism och v\u00e5ld i uppv\u00e4xten s\u00e5 kan nog alla som k\u00e4nt sig udda, osedda, fr\u00e4mmande eller o\u00e4lskade k\u00e4nna igen sig i filmens utsatta och ensamma barn.
\nDet \u00e4r s\u00e5 vackert genomf\u00f6rt och s\u00e5 oerh\u00f6rt sorgligt \u2013 och s\u00e5 v\u00e4ldigt, v\u00e4ldigt sv\u00e5rt att v\u00e4rja sig mot. <\/p><\/blockquote>\n

<\/param><\/param><\/param><\/embed><\/object><\/p>\n

MovieZine gav filmen betyg 4.<\/a>
\nBetyg 4 i Kommunalarbetaren.<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om film<\/a>, filmrecension<\/a>, kultur<\/a>, recension<\/a>, Svinal\u00e4ngorna<\/a>, Pernilla August<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

N\u00e4r filmen ”Svinal\u00e4ngorna” visades p\u00e5 filmfestivalen i Venedig fick den pris, fast den d\u00e5 inte ens var helt klar. I en intervju i pappersupplagan i DN ber\u00e4ttar Pernilla August att filmens ljus inte var helt satt d\u00e5. Filmen bygger p\u00e5 Susanna Alakoskis roman som fick Augustpriset. Det \u00e4r en stor utmaning att g\u00f6ra film av […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16],"tags":[1738,3074,4316,12285,12286,5540],"class_list":["post-27516","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","tag-filmrecension","tag-kultur","tag-pernilla-august","tag-recension","tag-film","tag-svinalangorna","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/27516","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=27516"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/27516\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=27516"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=27516"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=27516"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}