{"id":26108,"date":"2010-11-10T00:38:21","date_gmt":"2010-11-09T23:38:21","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=26108"},"modified":"2014-07-02T10:56:35","modified_gmt":"2014-07-02T08:56:35","slug":"john-hiatt-pa-nalen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=26108","title":{"rendered":"John Hiatt p\u00e5 Nalen"},"content":{"rendered":"

I februari s\u00e5g jag John Hiatt p\u00e5 Cirkus, d\u00e5 spelade han tillsammans med Lyle Lovett (jag bloggade om det h\u00e4r<\/a>). Det var en lugn och trivsam konsert. N\u00e4r John Hiatt nu kom tillbaka till en spelning i Stockholm redan samma \u00e5r var det tillsammans med sitt turnerande band The Combo och d\u00e5 \u00e4r det en helt annan spelning.
\nDet var bluesrockigt och fullt \u00f6s. I allra sista l\u00e5ten, bland extranumren rev han loss i klassikern ”Riding with the King” och det \u00e4r s\u00e5 imponerande hur de alla gav j\u00e4rnet. Hur orkade trummisen fortsatta banka, banka, banka p\u00e5 trummorna. Det var som om ”Riding with the King” skulle h\u00e5lla p\u00e5 f\u00f6r evigt. Och inte mig emot att fasta i en evighetsloop med dessa riviga gitarrer.
\nN\u00e4st sista l\u00e5ten var f\u00f6rresten mjuka klassikern ”Have a little faith in me”.<\/p>\n

Temat f\u00f6r kv\u00e4llen var definitivt bluesrock. Han blandade nya l\u00e5tar, bland annat ”The Open Road” fr\u00e5n senaste albumet, hans 19:e album som ocks\u00e5 heter ”The open road” och en del klassiker som en av favoriterna ”Perfectly Good guitar”. Men han k\u00f6rde inte bara hits utan det m\u00e4rktes att han spelar f\u00f6r att han \u00e4lskar att st\u00e5 p\u00e5 scenen.
\nDet kan vara en bekv\u00e4m v\u00e4g att \u00e5ka p\u00e5 turn\u00e9 med en hitskavalkad f\u00f6r en artist som h\u00e4ngt med s\u00e5 l\u00e4nge och har radat upp en rad hits, men det skulle nog inte falla John Hiatt in. H\u00e4r \u00e4r det bluesrock som g\u00e4ller, fullt \u00f6s.<\/p>\n

Han str\u00e5lade f\u00f6rresten och log med hela ansiktet och spelgl\u00e4djen lyste ur \u00f6gonen.<\/p>\n

Nalen fick ber\u00f6m av honom, han sm\u00e5snackade emellan\u00e5t mellan l\u00e5tar utan att bli alltf\u00f6r l\u00e5ngrandig. Han uppskattade de l\u00e5nga pelarna inne Nalen, det k\u00e4ndes som att vara i n\u00e5gon romersk lokal, menade han.<\/p>\n

Och Nalen \u00e4r en av de konsertlokaler i Stockholm jag ger h\u00f6gst betyg. Var man \u00e4n st\u00e5r i lokalen k\u00e4nns det nog som att man \u00e4r r\u00e4tt n\u00e4ra artisten. Fast nu stod Kulturbloggen allra l\u00e4ngst fram, s\u00e5 vi hade verkligen f\u00f6rsta parkett.
\nF\u00f6r \u00f6vrigt gillar jag hans sk\u00f6na skor, bruna g\u00e5ngskor som ser hur bekv\u00e4ma ut som helst. Det kan vara bra med sk\u00f6na skor som f\u00f6tterna m\u00e5r bra i f\u00f6r den som ska orka riva loss p\u00e5 scenen i mer \u00e4n tv\u00e5 timmar.<\/p>\n

John Hiatt visar att han \u00e4r en m\u00e4stare p\u00e5 b\u00e5de l\u00e5gm\u00e4lda stillsamma sp\u00e5r som det rockigt elektriska. Som en sntusiastisk l\u00e5tskrivare och artist har hans kreativitet, intelligens och \u00f6ppna attityd lett till sprudlande konstn\u00e4rlig framg\u00e5ng. Hans gitarrspel pr\u00e4glas av gl\u00f6d och passion och i m\u00e5nga fall \u00e4r tecterna b\u00e5de vackra och anm\u00e4rkningsv\u00e4rda och dr\u00e4pande ironiska p\u00e5 samma g\u00e5ng.<\/p>\n

Efter att ha haft en hel rad av framg\u00e5ngsrika och kritikerrosade album under 70- och 80-talet s\u00e5 klev Hiatt ner fr\u00e5n scen n\u00e5gra \u00e5r f\u00f6r att reda ut en del privata intressen. Hans definitiva comeback kom med albumet ”Bring the family” som sl\u00e4pptes 1987 d\u00e4r bl a Ryland ”Ry” Cooder och Nick Lowe medverkar som blev en stor hit hos b\u00e5de kritiker och fans. Sedan dess har han sl\u00e4ppt album med j\u00e4mna mellanrum, turnerat och \u00e5et igen byggt upp en trogen publik och fanskara.<\/p>\n

I mars i \u00e5r sl\u00e4ppte den legendariska l\u00e5tskrivaren sitt 19:e album ”The open road”. Uppbackad av hans turnerande band The Combo som best\u00e5r av Kenny Blevins p\u00e5 trummor, Patrick O\u00b4Hearn p\u00e5 bas och Doug Lancio p\u00e5 gitarr inneh\u00e5ller skivan l\u00e5tar inspirerade av v\u00e4gen genom livet och den 9 november f\u00e5r vi se John Hiatt & The Combo p\u00e5 Nalens stora scen.<\/p>\n

The Combo best\u00e5r av Kenny Blevins p\u00e5 trummor, Patrick O\u00b4Hearn p\u00e5 bas och Doug Lancio p\u00e5 gitarr.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om John Hiatt<\/a>, Nalen<\/a>, blues<\/a>, rock<\/a>, recensioner<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I februari s\u00e5g jag John Hiatt p\u00e5 Cirkus, d\u00e5 spelade han tillsammans med Lyle Lovett (jag bloggade om det h\u00e4r). Det var en lugn och trivsam konsert. N\u00e4r John Hiatt nu kom tillbaka till en spelning i Stockholm redan samma \u00e5r var det tillsammans med sitt turnerande band The Combo och d\u00e5 \u00e4r det en […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[753,2711,3913,4670,4792],"class_list":{"0":"post-26108","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"tag-blues","9":"tag-john-hiatt","10":"tag-nalen","11":"tag-recensioner","12":"tag-rock","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/26108","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=26108"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/26108\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":84967,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/26108\/revisions\/84967"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=26108"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=26108"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=26108"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}