{"id":25369,"date":"2010-10-21T03:26:41","date_gmt":"2010-10-21T01:26:41","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=25369"},"modified":"2010-10-21T03:26:41","modified_gmt":"2010-10-21T01:26:41","slug":"aniara-pa-stadsteatern-en-historisk-forestallning","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=25369","title":{"rendered":"Aniara p\u00e5 Stadsteatern – En historisk f\u00f6rest\u00e4llning"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Stadsteaterns upps\u00e4ttning av Harry Martinssons<\/a> episka diktverk har premi\u00e4r den 21 oktober. Premi\u00e4ren samanfaller med att Stadsteatern fyller 50 \u00e5r. Grattis! Kulturbloggen var d\u00e4r och s\u00e5g genrepet.<\/p>\n

Jag l\u00e4ste Aniara i unga \u00e5r och min pappa doktorerade p\u00e5 Harry Martinsson n\u00e5gra \u00e5r efter att han pensionerat sig som journalist. Aniara fanns i bokhyllan hemma och jag plockade tidigt b\u00f6cker d\u00e4rifr\u00e5n. Alldeles f\u00f6r sv\u00e5r f\u00f6r en tio\u00e5ring f\u00f6rst\u00e5s men jag tog mig igenom den. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan fick jag Aniara av en v\u00e4n som tyckte vi skulle l\u00e4sa och diskutera. Det blev inte av, min kompis blev sjuk och dog ett par \u00e5r senare. Aniara projektet har legat p\u00e5 hyllan sedan dess. Min upplevelse av f\u00f6rst\u00e4llningen \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r b\u00e5de personlig och subjektiv.<\/p>\n

Aniara \u00e4r historien, i diktform, om rymdskeppet Aniara. Aniara \u00e4r ett av m\u00e5nga evakueringsskepp som f\u00f6r befolkningen fr\u00e5n en d\u00f6ende och smittad jord mot Mars. Jorden, Doris, har drabbats av krig och \u00e4r smittad av radioaktivitet. P\u00e5 v\u00e4g mot Mars tvingas Aniara \u00e4ndra kurs men r\u00e5kar ocks\u00e5 ut f\u00f6r haveri och kan inte \u00e5teruppta sin kurs mot Mars. M\u00e4nniskorna ombord \u00e4r d\u00f6mda till en evig f\u00e4rd genom rymden.<\/p>\n

Harry Martinsson var under en tid sj\u00f6man. Kanske var det det som gav honom id\u00e9n. Han b\u00f6rjade skriva Aniara redan 1953 och boken publicerades tre \u00e5r senare. Andra v\u00e4rldskriget avslutades med atombombshotet h\u00e4ngande \u00f6ver m\u00e4nskligheten. Det \u00e4r l\u00e4tt att se kopplingen mellan den tidens politiska situation och ber\u00e4ttelsen i Aniara.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r b\u00e5de en poetisk resa och en musikalisk. Dialogen \u00e4r n\u00e4stan obefintlig, sk\u00e5despelarna deklamerar. Det \u00e4r oerh\u00f6rt effektfullt. Eftersom det var genrep kan en del \u00e4ndras men sk\u00e5despelarna hanterade sina stycken v\u00e4ldigt olika. Mimaroben, ber\u00e4ttaren (Sven Ahlstr\u00f6m) deklamerar lite stelt medan Sven Wollter har en mer direkt kommunikation som tangerar dialogen. Kanske \u00e4r det meningen eller fr\u00e5ga om olika stil eller erfarenhet. Det skulle vara roligt att se en senare f\u00f6rest\u00e4llning och se om n\u00e5got f\u00f6r\u00e4ndrats.<\/p>\n

Spr\u00e5ket i Aniara \u00e4r stundtals sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5. Harry Martinsson har skapat ett nytt spr\u00e5k, med egna tekniska termer som pendlar mella fysik och metafysik men ocks\u00e5 en andlig dimension. Resen\u00e4rerna konfronteras med fenomen som f\u00e5r en religi\u00f6s betydelse och som \u00e4r omskakande p\u00e5 alla plan.<\/p>\n

Det \u00e4r h\u00f6g tid att vi f\u00e5r se en modern upps\u00e4ttning av Aniara. Stadsteatern har tagit sig an uppgiften med bravur. Samtidigt som Harry Martinssons verk och,\u00a0 framf\u00f6r allt, perspektiv har bevarts. H\u00e4r har inga f\u00f6rs\u00f6k gjorts att modernisera eller flytta perspektivet. Historien knyter an till v\u00e5r tid helt av sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Ett grepp gillade jag dock, Aniaras interi\u00f6r var en kopia (n\u00e5got nedskalad) av auditoriet vi satt i (stor scenen). Det skapade en k\u00e4nsla av att det som spelades p\u00e5 scen handlade om oss i publiken. Och det m\u00e5ste ju ha varit Harry Martinssons tanke. Jag \u00e4r \u00f6vertygad om att den h\u00e4r upps\u00e4ttningen kommer att bli en klassiker i svensk teaterhistoria. En som kommer att tolkas och s\u00e4ttas upp p\u00e5 nytt, igen och igen. En mycket bra f\u00f6rest\u00e4llning.<\/p>\n

L\u00e4s mer om f\u00f6rest\u00e4llningen <\/a><\/p>\n

Intressant?<\/a> L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Aniara<\/a>, Stadsteatern<\/a>, Harry Martinsson<\/a>, recension<\/a>, teater<\/a>, musik<\/a>, Kleerup<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Stadsteaterns upps\u00e4ttning av Harry Martinssons episka diktverk har premi\u00e4r den 21 oktober. Premi\u00e4ren samanfaller med att Stadsteatern fyller 50 \u00e5r. Grattis! Kulturbloggen var d\u00e4r och s\u00e5g genrepet. Jag l\u00e4ste Aniara i unga \u00e5r och min pappa doktorerade p\u00e5 Harry Martinsson n\u00e5gra \u00e5r efter att han pensionerat sig som journalist. Aniara fanns i bokhyllan hemma och […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[30,31],"tags":[288,2214,2950,12282,12285,5340,12288],"class_list":{"0":"post-25369","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-teater","7":"category-teaterrecension","8":"tag-aniara","9":"tag-harry-martinsson","10":"tag-kleerup","11":"tag-musik","12":"tag-recension","13":"tag-stadsteatern","14":"tag-teater","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/25369","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=25369"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/25369\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=25369"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=25369"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=25369"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}