{"id":25301,"date":"2010-10-19T08:03:44","date_gmt":"2010-10-19T06:03:44","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=25301"},"modified":"2010-10-19T08:03:44","modified_gmt":"2010-10-19T06:03:44","slug":"skrivrecension-new-found-land-the-bell","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=25301","title":{"rendered":"Skrivrecension: New Found Land – The Bell"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Den 27 oktober kommer bandet New Found Land ut med sitt andra allbum – The Bell. Men det \u00e4r inte bara en ny skiva som m\u00f6ter lyssnarna utan \u00e4ven ett helt nytt band, New Found Land har v\u00e4xt s\u00e5 det knakar och det h\u00f6rs.<\/p>\n

D\u00e4r debutplattan var blyg och trevande s\u00e5 \u00e4r uppf\u00f6ljaren rikare i sin ljudbild tack vare alla nya bandmedlemmar och nya instrument som har introducerats. New Found Land har g\u00e5tt fr\u00e5n att vara en duo till att vara ett stort band d\u00e4r antalet bandmedlemmar beror p\u00e5 vem du fr\u00e5gar, alla siffror fr\u00e5n sex och upp\u00e5t verkar vara g\u00e5ngbara.
\nF\u00f6rsta sp\u00e5ret p\u00e5 plattan, och till lika titelsp\u00e5ret The Bell \u00e4r skivans omedelbara h\u00f6jdpunkt med slingan \u201dOaa I could never prepre myself for this\u201d och tropiska inslag. Den s\u00e4tter sig p\u00e5 hj\u00e4rnan och f\u00f6rtj\u00e4nar att f\u00e5 vara kvar d\u00e4r.<\/p>\n

Skivan har inga direkta l\u00e5gvattenm\u00e4rken men en del l\u00e5tar agerar mer som utfyllnadsmaterial mellan de riktiga ljusglimtarna. L\u00e5ten Stay with me har man h\u00f6rt f\u00f6rut och erbjuder egentligen ingenting nytt, men det \u00e4r trots allt en fin l\u00e5t som s\u00e4kerligen kommer att g\u00f6ra sig bra i en spellista f\u00f6r k\u00e4rlekskranka hj\u00e4rtan. Det k\u00e4nns som att det \u00e4r den d\u00e4r obligatoriska lugna l\u00e5ten som m\u00e5ste vara med p\u00e5 alla plattor fast den inte tillf\u00f6r n\u00e5got originellt.
\nTillsammans med titelsp\u00e5ret \u00e4r det Human, A storage plan och Carve out my heart som f\u00e5r definiera albumet och det \u00e4r i den n\u00e5got mer lekfulla riktningen New Found Land b\u00f6r ta sin musik.<\/p>\n

Skivan avrundas med sp\u00e5ret Jag tar sm\u00e4llen d\u00e4r Anna Roxenholt sjunger p\u00e5 svenska. Tydliga paraleller till Annika Norlin kan dras, men det som New Found Land saknar f\u00f6r att komma upp i den divisionen \u00e4r n\u00e5got b\u00e4ttre l\u00e5ttexter. Trots att Jag tar sm\u00e4llen \u00e4r en p\u00e4rla s\u00e5 \u00e4r det inget miniepos som Annika Norlin kan lyckas f\u00e5 till.
\nDet allra sista sp\u00e5ret Streets are different fl\u00f6rtar med den nyfolksv\u00e5g som cirkulerat sedan Fleet Foxes sl\u00e4ppte sin debut 2008. Med plockande och plinkade str\u00e4ngar tillsammans med rogivande st\u00e4mmor vaggas lyssnaren till ett behagligt lugn.<\/p>\n

The Bell \u00e4r ingen skiva som kommer f\u00e5 oss att vurma och g\u00e5 ner p\u00e5 kn\u00e4 s\u00e5 som vi kan g\u00f6ra n\u00e4r H\u00e5kan Hellstr\u00f6m eller Annika Norlin sl\u00e4pper en ny skiva, men den f\u00f6r\u00e4ndring som New Found Land har genomg\u00e5tt \u00e4r minst sagt intressant och v\u00e4ldigt trevlig att lyssna p\u00e5.
\nRekomenderas f\u00f6r alla som gillar enkel pop och hypnotiska ballader om att se f\u00f6rbi det bittra i livet.<\/p>\n

Lyssna p\u00e5 New Found Land p\u00e5 Myspace.<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om New Found Land<\/a>, The Bell<\/a>, recension<\/a>, skivnytt<\/a>, musik<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Den 27 oktober kommer bandet New Found Land ut med sitt andra allbum – The Bell. Men det \u00e4r inte bara en ny skiva som m\u00f6ter lyssnarna utan \u00e4ven ett helt nytt band, New Found Land har v\u00e4xt s\u00e5 det knakar och det h\u00f6rs. D\u00e4r debutplattan var blyg och trevande s\u00e5 \u00e4r uppf\u00f6ljaren rikare i […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,22],"tags":[12282,3956,12285,5121,5710],"class_list":{"0":"post-25301","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-skivor","9":"tag-musik","10":"tag-new-found-land","11":"tag-recension","12":"tag-skivnytt","13":"tag-the-bell","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/25301","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=25301"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/25301\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=25301"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=25301"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=25301"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}