{"id":23633,"date":"2010-09-04T09:18:25","date_gmt":"2010-09-04T07:18:25","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=23633"},"modified":"2010-09-04T09:18:25","modified_gmt":"2010-09-04T07:18:25","slug":"fran-premiaren-av-helt-enkelt-komplicerat-med-sten-ljunggren","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=23633","title":{"rendered":"Fr\u00e5n premi\u00e4ren av Helt enkelt komplicerat med Sten Ljunggren"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Om du liksom jag tycker att Sten Ljunggren \u00e4r en fascinerande sk\u00e5despelare ska du ta vara o\u00e5 tillf\u00e4llet att se honom agera n\u00e4stan ensam p\u00e5 en scen.
\nHan spelar den \u00e5ldrande, delvis bittra sk\u00e5despelaren och globetrotten som lever ensam med sina tankar i en risig l\u00e4genhet i f\u00f6rest\u00e4llningen ”Helt enkelt komplicerat” som hade Sverigepremi\u00e4r i den intima trevliga teatersalongen Bryggan p\u00e5 Stockholms Stadsteater 3 september 2010.
\nVar du \u00e4n sitter i salongen k\u00e4nner du n\u00e4rhet till scenen och sk\u00e5despelaren.<\/p>\n

”Helt enkelt komplicerat” \u00e4r skriven av \u00f6sterrikaren Thomas Bernhard som dog 1989. Han var den f\u00f6rste f\u00f6rfattaren som gick till attack mot sitt hemlands feghet och medl\u00f6peri under nazismen. Han gjorde det skoningsl\u00f6st, med stor stilkonst och befriande humor, skriver f\u00f6rfattaren Anders Olsson i programbladet till f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

Thomas Bernhard var sv\u00e5rt lungsjuk hela sitt liv och ville egentligen sjunga opera, vilket hans lungor inte r\u00e4ckte till f\u00f6r. I sin ungdom v\u00e5rdades han p\u00e5 sanatorium och smet iv\u00e4g f\u00f6r att kunna sjunga med kyrkok\u00f6rer.<\/p>\n

Denna n\u00e4rhet till musiken \u00e5terspeglas i hans texter och ger dem ett djup och dimension mer \u00e4n ord. Det handlar om rytm och klang i spr\u00e5ket.<\/p>\n

Den gamla mannen i ”Helt enkelt komplicerat” pendlar mellan \u00f6verseende med livet och sig sj\u00e4lv och bitterhat, hat och f\u00f6rakt mot b\u00e5de sig sj\u00e4lv och v\u00e4rlden.
\nF\u00f6rutom att en liten flicka kommer dit med mj\u00f6lk \u00e5t honom \u00e4r Sten Ljunggren ensam p\u00e5 scen. M\u00f6tet med flickan \u00e4r dock inte m\u00f6te egentligen, den \u00e5ldrade sk\u00e5despelaren presenterar d\u00e5 ist\u00e4llet ett sk\u00e5despel och pratar egentligen bara till sig sj\u00e4lv och lyssnar absolut inte p\u00e5 flickan, eller ens bjuder in henne till att ber\u00e4tta n\u00e5got. Den gamle mannen blir en fasansfull bild p\u00e5 m\u00e4nniskan i all sin ensamhet och of\u00f6rm\u00e5ga att m\u00f6ta medm\u00e4nniskor.<\/p>\n

Monologer p\u00e5 scen brukar v\u00e4vas in med inslag av komedi, eftersom det \u00e4r mer kr\u00e4vande att se en enda person tala hela tiden. Men ”Helt enkelt komplicerat” \u00e4r m\u00f6rk och varken f\u00f6rfattaren, regiss\u00f6ren eller sk\u00e5despelaren tar till humorgreppet s\u00e4rskilt mycket. Det roligaste blir n\u00e4stan n\u00e4r han sl\u00e5r ett slag i en spik och inte har krafter att f\u00e5 ner spiken i tr\u00e4et. Roligare \u00e4n s\u00e5 blir det knappt.
\nDet \u00e4r inte heller vad f\u00f6rest\u00e4llningen g\u00e5r ut p\u00e5. Det \u00e4r ingen komedi – och varf\u00f6r skulle det vara det? Livet \u00e4r ingen komedi.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen har m\u00e5nga bottnar och den som kan sina filosofer och i synnerhet Arthur Schopenhauer hittar m\u00e5nga p\u00e4rlor i f\u00f6rest\u00e4llningen. Den kan ses som en betraktelse \u00f6ver livet, \u00e5ldrandet, om h\u00e4rskare och h\u00e4rskartekniker, om sk\u00e5despelaryrket …<\/p>\n

Tv\u00e5 citat i f\u00f6rest\u00e4llningen fastnade extra:
\n– Det finns inga vinnare i livet.
\n– T\u00e4nk om vi ins\u00e5g oftare att livet kan ta slut i morgon. D\u00e5 kanske vi hade \u00e5kt till Leipzig en andra g\u00e5ng, som vi hela tiden ville g\u00f6ra.<\/p>\n

Lite om f\u00f6rest\u00e4llningen fr\u00e5n pressmeddelandet:<\/p>\n

Bernhards \u201dupprymde misantrop\u201d p\u00e5 svensk scen
\n\u00d6sterrikaren Thomas Bernhards pj\u00e4s Helt enkelt komplicerat f\u00e5r Sverigepremi\u00e4r 3 september p\u00e5 Bryggan. Rollen som misantropen som p\u00e5 \u00e5lderns h\u00f6st hudfl\u00e4nger
\nsj\u00e4lva livet spelas av Sten Ljunggren. F\u00f6r regin st\u00e5r Martin Berggren.<\/p>\n

En man har levt sitt liv som framg\u00e5ngsrik sk\u00e5despelare, globetrotter och intellektuell. Nu \u00e4r han 82 och sitter och surar i sina filttofflor. Som han hatar.
\nDet enda han har kommit fram till \u00e4r att det enkla i sj\u00e4lva verket \u00e4r mycket komplicerat. Det \u00e4r dags att g\u00f6ra upp r\u00e4kningen. Och komma ih\u00e5g att k\u00f6pa r\u00e5ttgift.<\/p>\n

Thomas Bernhard (1931-1989) \u00e4r en av de mest spelade dramatikerna i
\nefterkrigstidens Europa. Hans egensinniga spr\u00e5k och storslagna provokationer har gjort honom till en av efterkrigsgenerationens
\nmest hyllade – och hatade – f\u00f6rfattare.<\/p><\/blockquote>\n

Bilderna: Petra Hellberg
\nBilden ovan: Sten Ljunggren i Helt enkelt komplicerat.
\nBilden l\u00e4ngst ned: Alma Berggren Ek i Helt enkelt komplicerat.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om teater<\/a>, Thomas Bernhard<\/a>, Stockholms Stadsteater<\/a>, Sten Ljunggren<\/a>, filosofi<\/a>, teater<\/a>, recension<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Om du liksom jag tycker att Sten Ljunggren \u00e4r en fascinerande sk\u00e5despelare ska du ta vara o\u00e5 tillf\u00e4llet att se honom agera n\u00e4stan ensam p\u00e5 en scen. Han spelar den \u00e5ldrande, delvis bittra sk\u00e5despelaren och globetrotten som lever ensam med sina tankar i en risig l\u00e4genhet i f\u00f6rest\u00e4llningen ”Helt enkelt komplicerat” som hade Sverigepremi\u00e4r i […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1747,5366,5420,12288,5832],"class_list":{"0":"post-23633","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-filosofi","11":"tag-sten-ljunggren","12":"tag-stockholms-stadsteater","13":"tag-teater","14":"tag-thomas-bernhard","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/23633","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=23633"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/23633\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=23633"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=23633"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=23633"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}