{"id":22880,"date":"2010-08-17T16:30:12","date_gmt":"2010-08-17T14:30:12","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=22880"},"modified":"2010-08-17T16:30:12","modified_gmt":"2010-08-17T14:30:12","slug":"way-out-west-recensioner-och-bilder-fran-forsta-dagen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=22880","title":{"rendered":"Way Out West: recensioner och bilder fr\u00e5n f\u00f6rsta dagen"},"content":{"rendered":"

Jens Lekman<\/strong>
\n\"\"<\/a><\/p>\n

Betyg: 3<\/p>\n

Den f\u00f6re detta g\u00f6teborgsbon som numera bor i Melbourne var ett trevligt startskott p\u00e5 en trevlig festival. Han blandade nytt material med klassiker som Black Cab<\/em> (som han till\u00e4gnade sig sj\u00e4lv som ung) och The Opposite of Hallelujah<\/em>.<\/p>\n

Egentligen tror jag Jens Lekman passar b\u00e4ttre p\u00e5 lite mindre och intimare scener, som n\u00e4r han spelade p\u00e5 Hornstull Strand n\u00e5gra dagar tidigare.<\/p>\n

En sak jag beundrar med Lekman \u00e4r hur hans r\u00f6st p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt l\u00e5ter lite tyst och br\u00e4cklig samtidigt som den har en otrolig styrka och tons\u00e4kerhet vilket han framf\u00f6r allt visade i nya l\u00e5ten The End of the World is Bigger Than Love<\/em>.<\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r tyckte aftonbladet<\/a>.<\/p>\n

Paul Weller<\/strong><\/p>\n

Betyg: 3<\/p>\n

En legend p\u00e5 bes\u00f6k. The Modfather \u00e4r fortfarande en stilikon.<\/p>\n

Pretty Green<\/em>, som Liam Gallgher har d\u00f6pt sin kl\u00e4dbutik efter, men framf\u00f6r allt den elektriska versionen av That’s Entertainment<\/em>. L\u00e5tarna fr\u00e5n tiden i The Jam \u00e4r sj\u00e4lvklara h\u00f6jdpunkter \u00e4ven om det nya materialet inte \u00e4r helt fel.<\/p>\n

Titelsp\u00e5ret fr\u00e5n senaste skivan Wake up the Nation<\/em>, som ju faktiskt nominerats till det prestigefyllda Mercury-priset, \u00e4r betydligt b\u00e4ttre live \u00e4n p\u00e5 skiva.<\/p>\n

L\u00e4s vidare h\u00e4r<\/a>.<\/p>\n

The Soundtrack of Our Lives<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Betyg: 3<\/p>\n

Ebbots scenn\u00e4rvaro \u00e4r gudomlig och vissa l\u00e5tar, typ The Ego Delusion<\/em>, passade perfekt tillsammans med G\u00f6teborgs symfoniorkester. Tyv\u00e4rr fick vi inget finbes\u00f6k av Noel Gallagher.<\/p>\n

G\u00f6teborgs symfoniorkester, som f\u00f6rra \u00e5ret spelade ihop med Antony and the Johnsons, \u00e4r alltid fantastiska.<\/p>\n

The National<\/strong>
\n\"\"<\/a><\/p>\n

Betyg: 1<\/p>\n

Utan tvekan festivalens blekaste \u00f6gonblick. The National framst\u00e5r som ett talangl\u00f6st Interpol. Det v\u00e4rsta \u00e4r att deras senaste skiva High Violet<\/em> faktiskt var briljant.<\/p>\n

P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt n\u00e5r inte l\u00e5tar som Bloodbuzz Ohio<\/em> och Terrible Love<\/em> inte upp till sin fulla potential. Det \u00e4r n\u00e4stan s\u00e5 att man vill sk\u00e4ra sig. Inte f\u00f6r att musiken \u00e4r s\u00e4rskilt deprimerande, bara fruktansv\u00e4rt tr\u00e5kig.<\/p>\n

Iggy Pop<\/strong><\/p>\n

Betyg: 4<\/p>\n

Showen var v\u00e4l i det n\u00e4rmaste identisk med spelningen p\u00e5 Sonisphere en vecka tidigare. Den st\u00f6rsta skillnaden var att det inte regnade.<\/p>\n

Jag fr\u00e5gar mig hur den karismatiske 63-\u00e5ringen kan vara s\u00e5 full av energi n\u00e4r det k\u00e4nns som ett mirakel att han fortfarande kan g\u00e5 p\u00e5 scenen.<\/p>\n

Inledningen med Raw Power<\/em> \u00e4r just r\u00e5styrka och det dr\u00f6jer inte l\u00e4nge innan han sl\u00e4nger av sig v\u00e4sten och hoppar runt i bar \u00f6verkropp.<\/p>\n

Konsertens h\u00f6jdpunkt \u00e4r I Wanna Be Your Dog<\/em> men jag b\u00f6rjar sakna l\u00e5tarna fr\u00e5n solokarri\u00e4ren. Hur grymt hade det inte varit att se The Stooges spela typ The Passenger?<\/p>\n

MIA<\/strong><\/p>\n

Av det jag s\u00e5g var det fantastiskt och fullt drag i publiken. Konserten b\u00f6rjade med s\u00e4kert en kvart av instrumental musik innan den f\u00e4rgstarka s\u00e5ngerskan till det o\u00e4ndliga publikhavets f\u00f6rtjusning kom in p\u00e5 scenen och sjung Galang<\/em>. Strax d\u00e4refter var jag tvungen att smita iv\u00e4g och g\u00f6ra en intervju.<\/p>\n

S\u00e5 h\u00e4r skrev aftonbladet<\/a> om spelningen.<\/p>\n

Sleigh Bells<\/strong>
\n\"\"<\/a><\/p>\n

Betyg: 5<\/p>\n

01:45 \u00e4r det en r\u00e4tt s\u00e5 surrealistisk upplevelse att bevittna Brooklyn-duon Sleigh Bells Sverige-debut p\u00e5 Park Lane n\u00e4r ens \u00f6gon h\u00e5ller p\u00e5 att slockna.<\/p>\n

Efter \u00f6ppningsl\u00e5ten Tell ’Em<\/em> f\u00e5r Derek lite problem med effektpedalerna till gitarren s\u00e5 han f\u00e5r spela Infinity Guitars<\/em> med gitarren kopplad direkt till f\u00f6rst\u00e4rkaren ist\u00e4llet men det g\u00f6r ingenting.<\/p>\n

Min favoritl\u00e5t p\u00e5 deras debutalbum Treats<\/em> som kom tidigare i \u00e5r \u00e4r m\u00f6jligtvis Rill Rill<\/em> men live \u00e4r varenda l\u00e5t som en h\u00f6jdpunkt. Det \u00e4r energin som g\u00f6r spelningen minnesv\u00e4rd \u2013 de h\u00f6gljudda gitarrerna och hela publiken som dansar till Alexis ekande r\u00f6st.<\/p>\n

Foton av Linnea Amling<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jens Lekman Betyg: 3 Den f\u00f6re detta g\u00f6teborgsbon som numera bor i Melbourne var ett trevligt startskott p\u00e5 en trevlig festival. Han blandade nytt material med klassiker som Black Cab (som han till\u00e4gnade sig sj\u00e4lv som ung) och The Opposite of Hallelujah. Egentligen tror jag Jens Lekman passar b\u00e4ttre p\u00e5 lite mindre och intimare scener, […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[2439,2652,3631,4284,5180,5801,6353],"class_list":{"0":"post-22880","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-iggy-pop","8":"tag-jens-lekman","9":"tag-mia","10":"tag-paul-weller","11":"tag-sleigh-bells","12":"tag-the-soundtrack-of-our-lives","13":"tag-way-out-west","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22880","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=22880"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22880\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=22880"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=22880"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=22880"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}