{"id":22588,"date":"2010-08-09T10:23:26","date_gmt":"2010-08-09T08:23:26","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=22588"},"modified":"2012-02-14T15:30:47","modified_gmt":"2012-02-14T14:30:47","slug":"leonard-cohen-i-globen-2010-bilder-filmklipp-och-recension","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=22588","title":{"rendered":"Leonard Cohen i Globen 2010: bilder, filmklipp och recension"},"content":{"rendered":"

Tre timmar med Leonard Cohen – alla de som kom till hans spelning i Globen i Stockholm kan nog k\u00e4nna att de fick valuta f\u00f6r pengarna.
\nHan gled elegant in p\u00e5 scenen, ikl\u00e4dd stilenlig kostym och ohc inledde med s\u00e5ngen ”Dance me to the end of love”.<\/p>\n

M\u00e4nnen i hans orkester och de tre kvinnorna i k\u00f6er hade i stort sett liknande kl\u00e4der, fast en av de k\u00f6rande tjejerna hade svart basker i st\u00e4llet f\u00f6r hatt.
\nN\u00e4r de sjungit n\u00e4sta s\u00e5ng ”The Future” tog Leonard Cohen av sig hatten, bugade och sade:
\n– We assure you we vill give you all we got.<\/p>\n

Och sedan kom klassikern: ”Aint no cure for love” och sedan flera klassiska Cohen-s\u00e5nger i rak f\u00f6ljd, alla med sm\u00e4ktande ackompanjemang och mjuka k\u00f6rande kvinnor\u00f6ster d\u00e4rtill: ”Bird on the wire”, ”Everybody knows” och ”In my secret life”.<\/p>\n

D\u00e4refter fick gitarristen g\u00f6ra en eget l\u00e5ngt solo och under tiden passade Leonard Cohen p\u00e5 att sj\u00e4lv plocka fram gitarr och spela med i n\u00e4sta s\u00e5ng. Leonard Cohen var frikostig mot sina orkestmedlemmar och de k\u00f6rande tjejerna, alla fick g\u00f6ra n\u00e5got mer soloparti och en av kvinnorna fick sjunga ”Boogie Street” hela sj\u00e4lv.
\nJag f\u00f6rst\u00e5r att det kan vara trevligt f\u00f6r st\u00e4mningen i gruppen att alla f\u00e5r gl\u00e4nsa lite och visst: tre timmar Leonard Cohen \u00e4r \u00e4nd\u00e5 mycket han bjuder p\u00e5 av sig sj\u00e4lv. Men just Leonard Cohens s\u00e5nger \u00e4r det inte m\u00e5nga som kan g\u00f6ra med samma sm\u00e4rta som han. ”Boogie Street” framf\u00f6rd med vacker kvinnlig r\u00f6st som l\u00e5ter som om hon sj\u00f6ng i en kyrka blir inte perfekt, precis.<\/p>\n

Leonard Cohen k\u00f6r den h\u00e4r turn\u00e9n ”Unified Hearts Touring” i tv\u00e5 set, men en paus emellan. Efter pausen spelade han sina st\u00f6rsta hits. Han startade den avdelningen med ”Tower of Song” och sedan till publikens stora f\u00f6rtjusning ”Suzanne”.
\nAtt en stor del av publiken \u00e4lskar sin Leonard Cohen det var uppenbart, han fick m\u00e5nga och varma appl\u00e5der och sj\u00e4lvklart reste sig alla efter konserten f\u00f6r st\u00e5ende ovationer. Publikens favorits\u00e5ng av alla var utan tvekan ”First we take Manhattan” f\u00f6r d\u00e5 klappade j\u00e4ttem\u00e5nga med, stampade takten och sj\u00f6ng med.<\/p>\n

Sj\u00e4lv vet jag inte riktigt. F\u00f6r mig \u00e4r \u00e4nd\u00e5 ”Hallelujah” allra st\u00f6rsta favoriten och till min gl\u00e4dje kom den redan en bit in efter paus.<\/p>\n

Allra sista s\u00e5ngen f\u00f6re extranumren till\u00e4gnade han sin gode v\u00e4n f\u00f6rfattaren G\u00f6ran Tunstr\u00f6m<\/a>, som ju dog \u00e5r 2000. Cohen ber\u00e4ttade att de tv\u00e5 satt p\u00e5 var sin sida av ett bord och skrev sina f\u00f6rsta romaner. S\u00e5ngen han till\u00e4gnade sin svenska v\u00e4n var ”Take this waltz”.<\/p>\n

Beh\u00f6ver jag s\u00e4ga att Leonard valsade ut fr\u00e5n scenen d\u00e4refter?<\/p>\n

Han kom in och gjorde extranummer i tv\u00e5 omg\u00e5ngar och d\u00e5 kom f\u00f6rst\u00e5s ”So long Marianne” och ”Closing time”.<\/p>\n

Han gjorde flera sm\u00e5 hyllningar till Stockholm och Sverige under konserten, som att n\u00e4mna Stockholm och en g\u00e5ng s\u00e4ga ”Tack s\u00e5 mycket” p\u00e5 fin svenska.
\nMen n\u00e4r han s\u00e4ger att de ger allt de har s\u00e5 \u00e4r det v\u00e4l vad de g\u00f6r p\u00e5 de flesta av konserterna. Det \u00e4r samma s\u00e5nger som spelas p\u00e5 alla platser, fast lite omstuvade i ordningen bara.<\/p>\n

Jag s\u00e5g honom p\u00e5 sin f\u00f6rra turn\u00e9 d\u00e5 han spelade i Stockholm ocks\u00e5. Bloggade om den konserten h\u00e4r<\/a>. Jag var mycket n\u00f6jd med den nya konserten ocks\u00e5, men \u00e4nd\u00e5 trots att han gick ner p\u00e5 kn\u00e4 och var mjuk och r\u00f6rlig, verkar han tr\u00f6ttare nu. Han \u00e4r fascinerande. S\u00e5ngerna framf\u00f6rs p\u00e5 en sm\u00e4ktande romantiskt s\u00e4tt med drag fr\u00e5n gypsymusik. Om n\u00e5gon annan hade framf\u00f6rt dem skulle det kunna bli s\u00f6tsliskigt och f\u00f6r mycket. Men just f\u00f6r att det \u00e4r Leonard Cohen med sin r\u00f6st som rymmer s\u00e5 mycket av sm\u00e4rta och vemod lyfter s\u00e5ngerna.<\/p>\n

Det m\u00e4rks att han sj\u00e4lv inte r\u00e4knar med att g\u00f6ra s\u00e5 m\u00e5nga fler turn\u00e9er eftersom han g\u00f6r en s\u00e5 l\u00e5ng konsert och spelar upp s\u00e5 m\u00e5nga av de s\u00e5nger han vet att fansen vill h\u00f6ra.<\/p>\n

Foto: Lena Dahlstr\u00f6m<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

<\/param><\/param><\/param><\/embed><\/object>
\n<\/param><\/param><\/param><\/embed><\/object><\/p>\n

<\/param><\/param><\/param><\/embed><\/object><\/p>\n

<\/param><\/param><\/param>L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om konserter<\/a>, recensioner<\/a>, musik<\/a>, Leonard Cohen<\/a><\/embed><\/object><\/p>\n

Relaterat: Dagens Nyheters recensions fr\u00e5n spelningen i Malm\u00f6.<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tre timmar med Leonard Cohen – alla de som kom till hans spelning i Globen i Stockholm kan nog k\u00e4nna att de fick valuta f\u00f6r pengarna. Han gled elegant in p\u00e5 scenen, ikl\u00e4dd stilenlig kostym och ohc inledde med s\u00e5ngen ”Dance me to the end of love”. M\u00e4nnen i hans orkester och de tre kvinnorna […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":48618,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[3004,12282,4670],"class_list":["post-22588","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-musik","category-recension","tag-konserter","tag-musik","tag-recensioner","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22588","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=22588"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22588\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":48621,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22588\/revisions\/48621"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/48618"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=22588"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=22588"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=22588"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}