{"id":22572,"date":"2010-08-08T12:24:45","date_gmt":"2010-08-08T10:24:45","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=22572"},"modified":"2010-08-08T12:24:45","modified_gmt":"2010-08-08T10:24:45","slug":"jens-lekman-och-blow-pa-strand-kanske-arets-basta-konsert","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=22572","title":{"rendered":"Jens Lekman och Blow p\u00e5 Strand – kanske \u00e5rets b\u00e4sta konsert"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nMedan 47.000 h\u00e5rdrockare \u00e4gnade sig \u00e5t gyttjebrottning i leran p\u00e5 Sonisphere p\u00e5 Stora Skuggan i Stockholm samlades indiepop-\u00e4lskare inomhus p\u00e5 restaurang Strand ist\u00e4llet f\u00f6r en uts\u00e5ld konsert<\/a> med Jens Lekman med f\u00f6rband Blow.<\/p>\n

Kanske var det \u00e5rets b\u00e4sta konsert. Jens Lekman \u00e4r absolut en av de st\u00f6rsta svenska indiehj\u00e4ltarna. Utan tvekan.<\/p>\n

Han har m\u00e5nga och trogna fans som kan hans musik. Ett ackord p\u00e5 gitarren och alla vet direkt vilken s\u00e5ng de \u00e4r och sjunger med. Det publikst\u00f6d och den publikkontakt som Jens Lekman har skulle m\u00e5nga artister s\u00e4kert vilja efterlikna.<\/p>\n

Han b\u00f6rjade med att s\u00e4ga:
\n– Vi har saknat er.
\nGissa om publiken appl\u00e5derade.
\nDet var som jag n\u00e4mnde uts\u00e5ld. Tr\u00e5ngt var det och f\u00f6r oss som stod i de fr\u00e4mre raderna blev det varmt och svettigt, extra mycket eftersom ingen kunde st\u00e5 stilla utan alla dansade med, klappade takten och sj\u00f6ng.<\/p>\n

Jens Lekman sn\u00e5lar inte heller utan drog ig\u00e5ng direkt med flera av sina hits som ”The Opposite of Hallelujah” och ”The end of the world is bigger than love” (som Lekman f\u00f6rresten bjuder p\u00e5 f\u00f6r gratis nedladdning h\u00e4rifr\u00e5n<\/a>). ”Black Cab” kom en liten l\u00e4ngre bit in i konserten.<\/p>\n

Fast \u00e5 andra sidan har hans publik ett speciellt f\u00f6rh\u00e5llande till hans s\u00e5nger och kan n\u00e4stan alla, s\u00e5 p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt \u00e4r alla l\u00e5tar hits f\u00f6r hans fans.<\/p>\n

Lekman bor sedan tv\u00e5 \u00e5r tillbaka i Melbourne, Australien. Hans band bestod p\u00e5 kv\u00e4llen av \u00e5tta personer f\u00f6rutom honom sj\u00e4lv och den \u00e4r internationell, medlemmarna kommer fr\u00e5n Melbourne, Brooklyn, Wisconsin, New York, G\u00f6teborg, Skottland och s\u00e4kert fr\u00e5n n\u00e5gon plats till som jag gl\u00f6mt bort just nu. Att de \u00e5tta var fem tjejer p\u00e5 fiol, trummor, bl\u00e5sinstrumet, bas och dragspel.<\/p>\n

Lekman gav en blandad konsert. N\u00e4r hela bandet var med blev det ibland funkigt och rytminskt och dansant, andra s\u00e5nger mer mjuka indiepops\u00e5nger med plingljud till. Extranumren blev m\u00e5nga, publiken gav sig inte och han kom in fyra g\u00e5nger och de sista s\u00e5ngerna k\u00f6rde han helt ensam akustiskt med sin lilla ukulele. Vackert, enkelt och storslaget samtidigt.<\/p>\n

Hos Lekman \u00e4r det inte bara musiken som g\u00e5r rakt in i indiehj\u00e4rtat: texterna \u00e4r underfundiga och genomarbetade. Han v\u00e4jer inte f\u00f6r vare sig existensiella fr\u00e5gor som politik eller k\u00e4nslor.<\/p>\n

Filmklippet fr\u00e5n konserten som jag lagt in p\u00e5 Youtube och som finns h\u00e4r nedan heter ”Promise ” eller ”The Promise” eller ”A promise”. Han presenterade s\u00e5ngen s\u00e5 h\u00e4r:
\n– Den h\u00e4r s\u00e5ngen har jag skrivit \u00e5t en v\u00e4n som blev sjuk i flera \u00e5r och gick igenom all den d\u00e4r skiten med F\u00f6rs\u00e4kringskassan och s\u00e5nt.<\/p>\n

Jens Lekman ber\u00e4ttade ocks\u00e5 att han postr\u00f6stat i Melbourne:
\n– Jag r\u00f6stade f\u00f6rst\u00e5s l\u00e5ngt fr\u00e5n Reinfeldts h\u00f6ger, sade han och spelade l\u00e5ten ”New Directions”.<\/p>\n

S\u00e5 jag s\u00e4ger: lyckliga de som ska till stadsfestivalen Way Out West i G\u00f6teborg. Jens Lekman spelar d\u00e4r den 13 augusti.<\/p>\n

\"\"<\/a>F\u00f6rbandet The Blow \u00e4r fr\u00e5n USA. Hon \u00e4r en ung kvinna, l\u00e5ngt rakt h\u00e5r. smal, liksom Patti Smith-mager n\u00e4stan och med samma tuffa utstr\u00e5lning.
\nHon stod ensam p\u00e5 scen och sj\u00f6ng f\u00f6rsta s\u00e5ngen helt a capella, den enda musiken till var att hon slog takten ibland p\u00e5 mikrofonen.
\nSedan k\u00f6rde hon resten med elektronisk musik, f\u00f6rinspelad fr\u00e5n mixerbordet.<\/p>\n

The Blow p\u00e5 Myspace.<\/a><\/p>\n

Relaterat:
\nJens Lekmans sajt.<\/a><\/p>\n

<\/param><\/param><\/param><\/embed><\/object><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om recensioner<\/a>, indie<\/a>, alternative<\/a>, musik<\/a>, Strand<\/a>, Jens Lekman<\/a>, The Blow<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Medan 47.000 h\u00e5rdrockare \u00e4gnade sig \u00e5t gyttjebrottning i leran p\u00e5 Sonisphere p\u00e5 Stora Skuggan i Stockholm samlades indiepop-\u00e4lskare inomhus p\u00e5 restaurang Strand ist\u00e4llet f\u00f6r en uts\u00e5ld konsert med Jens Lekman med f\u00f6rband Blow. Kanske var det \u00e5rets b\u00e4sta konsert. Jens Lekman \u00e4r absolut en av de st\u00f6rsta svenska indiehj\u00e4ltarna. Utan tvekan. Han har m\u00e5nga och […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[234,2467,12282,4670,5439],"class_list":{"0":"post-22572","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"tag-alternative","9":"tag-indie","10":"tag-musik","11":"tag-recensioner","12":"tag-strand","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22572","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=22572"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22572\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=22572"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=22572"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=22572"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}