{"id":22109,"date":"2010-07-20T00:37:09","date_gmt":"2010-07-19T22:37:09","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=22109"},"modified":"2012-01-03T03:21:45","modified_gmt":"2012-01-03T02:21:45","slug":"intervju-med-the-big-pink-%e2%80%93-bandet-vars-latar-ar-psykedeliska-karlekshistorier","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=22109","title":{"rendered":"Intervju med The Big Pink \u2013 bandet vars l\u00e5tar \u00e4r psykedeliska k\u00e4rlekshistorier"},"content":{"rendered":"

N\u00e5gra timmar innan brittiska The Big Pink, som i fjol gav ut s\u00f6nderhyllade debutskivan A Brief History of Love<\/em> f\u00f6rra \u00e5ret, skulle spela p\u00e5 Arvika fick Kulturbloggen tr\u00e4ffa dem f\u00f6r en n\u00e5got annorlunda intervju.<\/p>\n

Intervjun, som kanske snarare tog formen av en fotbollsmatch precis bakom scenen de skulle inta bara n\u00e5gra timmar senare, var fr\u00e4mst med bandets keyboardist och l\u00e5tskrivare Milo Cordell medan de \u00f6vriga bandmedlemmarna d\u00e5 och d\u00e5 kom med ett inl\u00e4gg.<\/p>\n

Vilka var era ambitioner n\u00e4r ni startade bandet?<\/strong><\/p>\n

Egentligen inga alls. Vi visste inte ens om vi ville vara med i ett band och skapa egen musik. Sett i efterhand s\u00e5 kanske vi ville bli det digitala Velvet Underground. I takt med att vi fortsatte utvecklas b\u00f6rjade vi programmera v\u00e5ra egna trummor och det har blivit v\u00e5rt sound.<\/p>\n

N\u00e4r ins\u00e5g ni att ni kunde leva p\u00e5 er musik?<\/strong><\/p>\n

Det \u00e4r n\u00e5got jag fortfarande inte har kommit underfund med. Allting h\u00e4nde s\u00e5 snabbt. Det senaste \u00e5ret har vi ju inte \u00e4gnat oss \u00e5t n\u00e5gonting utanf\u00f6r bandet. Kanske n\u00e4r vi blev signade av 4AD.<\/p>\n

Hur \u00e4r det att vara signat till ett indie-bolag?<\/strong><\/p>\n

Vi har v\u00e4nner som \u00e4r signade till major-bolag och vad vi har h\u00f6rt s\u00e5 verkar det bara leda till massa strul.<\/p>\n

4AD ger oss total kreativ frihet. Det \u00e4r ingen som s\u00e4ger \u00e5t oss vad vi ska g\u00f6ra. Vi f\u00e5r g\u00f6ra skivorna vi vill g\u00f6ra.<\/p>\n

Tycker ni att det finns drag av shoegaze i er musik?<\/strong><\/p>\n

\u00c4ven om vi gillar genren s\u00e5 \u00e4r det inget vi f\u00f6rs\u00f6ker efterh\u00e4rma. Visst kanske det finns likheter i l\u00e5tar som Velvet och Crystal Visions men till skillnad fr\u00e5n band som My Bloody Valentine, Jesus and Mary Chain och Slowdive s\u00e5 str\u00e4var vi efter att g\u00f6ra popl\u00e5tar.<\/p>\n

Milos f\u00f6rsta idol var Elvis, som han fortfarande s\u00e4ger \u00e4r nummer ett. P\u00e5 90-talet kom Kurt Cobain, Brett Anderson och Liam Gallagher in i bilden. F\u00f6rutom Nirvana och Beastie Boys lyssnade han n\u00e4stan enbart p\u00e5 britpop.<\/p>\n

Sedan var det The Libertines, och till viss del Liars, som g\u00e4llde. Det var d\u00e5 han l\u00e4rde k\u00e4nna Robbie Furze, bandets s\u00e5ngare och gitarrist.<\/p>\n

Milo ser dock inte sig sj\u00e4lv som en musiker utan som en \u201dskapare av ljud\u201d. Han spelar inte toner utan olika typer av v\u00e4sen och konstiga l\u00e4ten, som han med hj\u00e4lp av cirka 40 effektpedaler i f\u00f6rv\u00e4g skapat i sin studio, han f\u00e5r fram live genom att koppla en keyboard till samplers. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt bygger han upp en atmosf\u00e4r.<\/p>\n

Innan han gick med i The Big Pink s\u00e5 drev han ett skivbolag men ins\u00e5g att han inte skulle tj\u00e4na n\u00e5gra pengar p\u00e5 det.<\/p>\n

P\u00e5 fritiden ber\u00e4ttar Milo att han samlar p\u00e5 udda f\u00f6rem\u00e5l som exotiska f\u00e5gel\u00e4gg och d\u00f6da kroppsdelar. Hemma f\u00f6rvarar han en bit av en m\u00e4nniskohj\u00e4rna. Han beundrar poesi och gillar att l\u00e4sa b\u00f6cker. Hans favoritb\u00f6cker \u00e4r The Abortion<\/em> av Richard Brautigan, Ask the Dust<\/em> av John Fante och The Wasp Factory<\/em> av Iain Banks.<\/p>\n

Hittar ni inspiration i litteratur?<\/strong><\/p>\n

N\u00e4r vi skrev l\u00e5tarna till f\u00f6rsta skivan l\u00e4ste jag just The Wasp Factory<\/em> av Iain Banks men jag \u00e4r inte tillr\u00e4ckligt smart f\u00f6r att \u00f6vers\u00e4tta vad jag l\u00e4ser till musik.<\/p>\n

Var hittar ni inspiration?<\/strong><\/p>\n

Livet. Allt har sitt ursprung i k\u00e4nslor. Vi f\u00f6rs\u00f6ker inte dokumentera sociala- eller politiska fr\u00e5gor. Jag ser v\u00e5ra l\u00e5tar som psykedeliska k\u00e4rlekshistorier.<\/p>\n

Ytterligare en inspiration \u00e4r att f\u00f6rena bild och ljud. P\u00e5 v\u00e5r myspace har vi massa bilder jag samlat p\u00e5 mig fr\u00e5n alla m\u00f6jliga sammanhang. Bilderna har alla en viss st\u00e4mning som vi gillar. Sorgen i vardagen. Sorgen i ensamma personer som Edith Piafs \u00f6gon. Det \u00e4r som att g\u00e5 p\u00e5 en buss eller ett t\u00e5g och se de olika fr\u00e4mlingarna i \u00f6gonen och hitta p\u00e5 historier om deras liv utifr\u00e5n deras ansiktsuttryck.<\/p>\n

St\u00e4mmer det att ni h\u00e5ller p\u00e5 att spela in en ny skiva i New York?<\/strong><\/p>\n

Nej, det ryktet var i sj\u00e4lva verket bara ett missf\u00f6rst\u00e5nd. Vi spelade in v\u00e5r f\u00f6rsta skiva d\u00e4r och gjorde en radiointervju som inte s\u00e4ndes f\u00f6rr\u00e4n l\u00e5ngt efter\u00e5t d\u00e4r vi ber\u00e4ttade att vi h\u00f6ll p\u00e5 att spela in en skiva i New York.<\/p>\n

Antagligen kommer vi att spela in v\u00e5r n\u00e4sta skiva i London. Vi har redan 6-7 l\u00e5tar klara.<\/p>\n

Skiljer sig de nya l\u00e5tarna fr\u00e5n de gamla?<\/strong><\/p>\n

F\u00f6rsta skivan reflekterade allt vi ville l\u00e5ta som s\u00e5 det blev lite f\u00f6r m\u00e5nga olika typer av l\u00e5tar. De nya l\u00e5tarna kommer utg\u00f6ra ett komplett ljud.<\/p>\n

Den f\u00f6rsta skivan pr\u00e4glades ocks\u00e5 av att vi alla nyligen hade genomg\u00e5tt separationer. N\u00e4sta skiva kommer bli gladare.<\/p>\n

F\u00f6rutom Milo s\u00e5 best\u00e5r The Big Pink av Robbie Furze p\u00e5 s\u00e5ng och gitarr, Akiko Matsuura p\u00e5 trummor och Adam Prendergast som tillf\u00e4lligt ers\u00e4tter Leopold Ross p\u00e5 bas. De best\u00e4mde sig f\u00f6r att starta bandet p\u00e5 en fest n\u00e4r de var de enda som fortfarande var vakna.<\/p>\n

Innan de startade bandet var Robbie beroende av tv-spel men nu sitter han uppe hela n\u00e4tterna och lyssnar p\u00e5 musik och skriver l\u00e5tar ist\u00e4llet.<\/p>\n

Milo och Akiko tr\u00e4ffades p\u00e5 en Crystal Castles-konsert i London 2005 eller 2006. D\u00e5 spelade hon i noise rock-bandet Pre som numera \u00e4r k\u00e4nda som Male Bonding.<\/p>\n

N\u00e4r The Big Pink spelade i Japan tog Akiko med sig bandet till en bar i Osaka med det psykedeliska namnet Bar Gangen Acid. D\u00e4r inne tr\u00e4ffade de en bondagefotograf och efter n\u00e5gra drinkar f\u00f6r mycket slutade kv\u00e4llen med att de var nakna och fasttejpade i varandra. Med den livsstilen \u00e4r det finte s\u00e5 konstigt att de efter ett och ett halvt \u00e5rs turnerande faktiskt l\u00e4ngtar hem till lugnet i London.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

N\u00e5gra timmar innan brittiska The Big Pink, som i fjol gav ut s\u00f6nderhyllade debutskivan A Brief History of Love f\u00f6rra \u00e5ret, skulle spela p\u00e5 Arvika fick Kulturbloggen tr\u00e4ffa dem f\u00f6r en n\u00e5got annorlunda intervju. Intervjun, som kanske snarare tog formen av en fotbollsmatch precis bakom scenen de skulle inta bara n\u00e5gra timmar senare, var fr\u00e4mst […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":46218,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5,7],"tags":[119,424,1338,3691,4775,5712,6204],"class_list":["post-22109","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-intervju","category-musik","tag-a-brief-history-of-love","tag-arvika","tag-dominos","tag-milo-cordell","tag-robbie-furze","tag-the-big-pink","tag-velvet","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22109","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=22109"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22109\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":46217,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/22109\/revisions\/46217"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/46218"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=22109"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=22109"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=22109"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}