{"id":21175,"date":"2010-06-13T12:51:00","date_gmt":"2010-06-13T10:51:00","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=21175"},"modified":"2010-06-13T12:51:00","modified_gmt":"2010-06-13T10:51:00","slug":"mote-med-svante-thuresson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=21175","title":{"rendered":"M\u00f6te med Svante Thuresson"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\n”Sakta vi g\u00e5 genom stan” \u00e4r en sk\u00f6n s\u00e5ng med klassisk jazzk\u00e4nsla. Det var avslutande s\u00e5ngen n\u00e4r Svante Thuresson spelade p\u00e5 Kungstr\u00e4dg\u00e5rdens scen p\u00e5 l\u00f6rdagsf\u00f6rmiddagen. Men det h\u00e4ngde regntunga moln \u00f6ver Stockholm och r\u00e4tt h\u00f6stlika kyliga vindar s\u00e5 rutinerade jazzmannen Thuresson lade till:
\n– Texten till den underbara s\u00e5ng \u00e4r skriven av Beppe Wolgers. Men vi f\u00e5r anpassa oss efter v\u00e4dret och g\u00f6ra den i lite raskare takt.<\/p>\n

Trots kylan och den tidiga f\u00f6rmiddagen hade Svante Thuresson och TV4:s lives\u00e4ndning lockat hyggligt stor publik och appl\u00e5derna visade att Sveriges fr\u00e4mste jazzs\u00e5ngare \u00e4r popul\u00e4r.<\/p>\n

Visst m\u00e5ste Svante Thuresson vara den st\u00f6rsta svenska jazzs\u00e5ngaren idag? Har f\u00f6r sig med s\u00e5dan pondus p\u00e5 scenen, det m\u00e4rks att han tillbringat mycket tid p\u00e5 scen. Han har varit artist i mer \u00e4n 50 \u00e5r.<\/p>\n

Kulturbloggen fickprata en stund med honom backstage i logen efter spelningen.<\/p>\n

TV4:s s\u00e4ndningar p\u00e5 Kungstr\u00e4dg\u00e5rden<\/strong> \u00e4r en del i LOVE Stockholm, d\u00e5 staden i tv\u00e5 veckor fylls av arrangemang inf\u00f6r kronprinsessans br\u00f6llop och l\u00f6rdagen gick lite extra i tecken av Stockholm. Svante Thuresson \u00e4r d\u00e5 ett utm\u00e4rkt val, han m\u00e5ste vara en av f\u00e5 ur-stockholmare. Han \u00e4r f\u00f6dd i Vasastan i Stockholm och har i stort sett bott i Stockholm det mesta av sitt nu 73-\u00e5riga liv.<\/p>\n

– Jo, jag \u00e4r v\u00e4l lite av ur-stockholmare, s\u00e4ger han. B\u00e5de mina morf\u00f6r\u00e4ldrar och mina farf\u00f6r\u00e4ldrar \u00e4r fr\u00e5n Stockholm. Stockholm har alltid varit utg\u00e5ngspunkten i mitt liv.<\/p>\n

Fast han har bott en del perioder p\u00e5 andra platser, som i G\u00f6teborg. Dessutom reser han i sitt jobb v\u00e4ldigt mycket. Det \u00e4r spelningar p\u00e5 festivaler och konserter hela tiden. Han har fyllt pensions\u00e5lder men har inga planer p\u00e5 att sluta turnera eller sluta med musik.<\/p>\n

– Det \u00e4r det roligaste jobbet man kan ha, s\u00e4ger han. Jag har inte en tanke p\u00e5 att pensionera mig. Jag f\u00e5r g\u00f6ra det b\u00e4sta jag vet, reser j\u00e4mt och tr\u00e4ffar musiker och l\u00e4r mig alltid n\u00e5got nytt.<\/p>\n

Han b\u00f6rjade som trummis<\/strong>. Redan som 17-\u00e5ring hade han sitt f\u00f6rsta proffsjobb som musiker, d\u00e5 han reste p\u00e5 turn\u00e9 med ett showband med jazzmusik i botten, med den danske kapellm\u00e4staren S\u00f6ren Kristensen.<\/p>\n

Att det blev trummor var lite av en slump.<\/p>\n

– Jag b\u00f6rjade spela i band med kompisar och s\u00e5 r\u00e5kade det v\u00e4l beh\u00f6vas n\u00e5gon som tog trummorna, s\u00e4ger han.<\/p>\n

Sedan dess har Svante Thuresson spelat och sjungit i m\u00e5nga olika sammanhang: med Gals and Pals, varit med i m\u00e5nga TV- och revyframtr\u00e4danden i bland annat AB Svenska Ords produktioner och i Povel Ramels Kn\u00e4ppupp-revyer. Han har medverkat i flera melodifestivaler, bland annat d\u00e5 han tillsammans med Lill Lindfors Sverige blev tv\u00e5a i Eurovision Song Contest 1966 med l\u00e5ten Nygammal vals.
\nUnder flera \u00e5r skrev han flera l\u00e5tar som l\u00e5g p\u00e5 Svensktoppen under slutet av 1960-talet samtidigt som han parallellt spelade in material av mer ”seri\u00f6s” karakt\u00e4r inom soul- och jazzfacket.<\/p>\n

Han har m\u00e5nga minnen fr\u00e5n sitt rika artistliv och pratar med stor v\u00e4rme om samarbetet med Hasse & Tage.<\/p>\n

– Hasse & Tage var de b\u00e4sta arbetsgivarna man kan ha, s\u00e4ger han. De s\u00e5g till att vi hade kul och de hade kul sj\u00e4lva. De \u00f6verraskade oss med positiva grejer hela tiden.<\/p>\n

Han tar upp ett exempel:
\n– Som n\u00e4r vi hade dubbelf\u00f6rest\u00e4llningar p\u00e5 l\u00f6rdagar. Alla som haft det vet hur segt det kan vara att t\u00e4nda om till den andra f\u00f6rest\u00e4llningar. N\u00e4r vi kom ut i pausen kunde vi m\u00f6tas av att de pl\u00f6tsligt hade dukat fram i samlingsrummet.<\/p>\n

”Du ser en man” \u00e4r en av de m\u00e5nga s\u00e5ngerna han skrivit. Jag fr\u00e5gar vilken av sina s\u00e5nger han sj\u00e4lv gillar mest.<\/p>\n

Om han skulle plocka fram sina topp 3-vilka skulle det bli?<\/strong>
\n– Nej, det g\u00e5r inte, svarar Svante Thuresson. Det beror p\u00e5 dagsformen. Det \u00e4r olika faser i livet och olika skeenden.<\/p>\n

Jag fr\u00e5gar vad han idag, mer \u00e4n 40 \u00e5r senare, tycker om ”Nygammal vals”, den s\u00e5ng han och Lill Lindfors blev tv\u00e5a med p\u00e5 Eurovision Song Contest.<\/p>\n

– Det \u00e4r en bra s\u00e5ng, en annorlunda l\u00e5t. Det var den redan d\u00e5 och det \u00e4r den fortfarande.<\/p>\n

F\u00f6r den som vill h\u00f6ra mer fr\u00e5n Svante Thuresson \u00e4r det s\u00e4kert en bra nyhet att h\u00f6ra att han \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g in i studion f\u00f6r att spela in ett nytt album. Senast var f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan d\u00e5 han gav ut ett album med duetter. Nu blir det svensk musik.<\/p>\n

– Vi har inte best\u00e4mt allt, men vi vet vad vi vill f\u00e5 fram, s\u00e4ger han.<\/p>\n

Svante Thuresson finns r\u00e4tt utf\u00f6rligt beskriven p\u00e5 Wikipedia,<\/a> fast det visste han inte. Ingen f\u00e5r l\u00e4gga in uppgifter om sig sj\u00e4lv i Wikipedia. D\u00e4remot har han inga hemsida. Den som vill h\u00f6ra honom live f\u00e5r h\u00e5lla utkik i sin lokala tidning efter annonser.<\/p>\n

– Min publik brukar hitta mig \u00e4nd\u00e5, s\u00e4ger han.<\/p>\n

Enligt Wikipedia har han g\u00e5tt fr\u00e5n jazz till svensktopp och sedan tillbaka till jazz och sedan tillbaka till mer svensktoppsstil. Men det han spelade i Kungstr\u00e4dg\u00e5rden var mer jazz.<\/p>\n

– Jazzen finns alltid kvar i botten, s\u00e4ger Svante Thuresson. F\u00f6r mig \u00e4r det enda b\u00e4sta musiken. Det \u00e4r den som g\u00f6rs precis i det \u00f6gon den g\u00f6rs. Jazz \u00e4r s\u00e5 direkt.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

<\/param><\/param><\/param><\/embed><\/object><\/p>\n

<\/param><\/param><\/param><\/embed><\/object><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om musik<\/a>, intervju<\/a>, jazz<\/a>, Stockholm<\/a>, Kungstr\u00e4dg\u00e5rden<\/a>, Svante Thuresson<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

”Sakta vi g\u00e5 genom stan” \u00e4r en sk\u00f6n s\u00e5ng med klassisk jazzk\u00e4nsla. Det var avslutande s\u00e5ngen n\u00e4r Svante Thuresson spelade p\u00e5 Kungstr\u00e4dg\u00e5rdens scen p\u00e5 l\u00f6rdagsf\u00f6rmiddagen. Men det h\u00e4ngde regntunga moln \u00f6ver Stockholm och r\u00e4tt h\u00f6stlika kyliga vindar s\u00e5 rutinerade jazzmannen Thuresson lade till: – Texten till den underbara s\u00e5ng \u00e4r skriven av Beppe Wolgers. Men […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5],"tags":[12281,2632,12282],"class_list":["post-21175","post","type-post","status-publish","format-standard","category-intervju","tag-intervju","tag-jazz","tag-musik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/21175","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=21175"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/21175\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=21175"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=21175"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=21175"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}